Från att tidigare ha gått ut på att ta fram och analysera redovisningssiffror går controllerns och ekonomichefens jobb allt mer ut på att bidra med styrinformation till hela företaget. Aldrig tidigare har det funnits så många modeller för ekonomistyrning att välja emellan, men ingen av dem ger ett fullständigt, eller ens ett helt korrekt, svar på alla frågor.
I Fredrik Nilssons, Nils-Göran Olves och Anders Parments nya bok ”Ekonomistyrning för konkurrenskraft” behandlas bland annat det problemet.
– För att styrningen ska fungera i framtiden krävs ett mycket bättre samspel mellan ekonomifolket och den som har ansvar för affärssystemen, säger Nils-Göran Olve.

Hulhållande dialog. Det är viktigt med en dialog om vad företaget ska ha sina system till, vad gäller avgörande resurser: hur systemen ska utvecklas, användas och skapa nytta. Ekonomistyrning går ju ut på att hushålla bättre med sådana resurser, framhåller Nils-Göran Olve.
Boken utgår från ekonomistyrningens ”relevanskris” på 1980-talet. Då började företagen inse att det inte längre funkar att styra i efterhand, med de enkla nyckeltal och irrelevanta modeller som fanns då.
Därför lanserades en uppsjö av ekonomistyrningskoncept som skulle råda bot på problemet – från aktivitetsbaserad redovisning till balanserade styrkort. Alla modeller har sina brister. Enligt författarna behövs en företagsanpassad styrning som kan användas för strategisk utveckling, ekonomistyrning och traditionell kontroll. Den måste medvetet anpassas till sådant som produktionsstyrning och marknadsplanering. Till företagets styrmix kan även räknas professionella värderingar och företagskultur. It har en viktig roll i det.
– Begreppen styrmix och styrfilosofi gör det lättare att prata om vilken roll man vill ge ekonomistyrningen och tankarna hos ledningen. Företag bör mixa fram en egen styrmodell utifrån existerande modeller, säger Nils-Göran Olve.
Centralt i styrmixen är att ge en övertygande förklaring till varför företaget kommer att lyckas. Mått som kundnöjdhet och personaltillfredsställelse har en viktig roll i det, men även nyckeltal som bygger på prognoser, exempelvis framtida försäljning, marknadsandelar eller produktmixer, utifrån olika scenarier.
Förändringen gör att controllern får helt nya roller. Kamreren blir mindre av en räknenisse och mer av en coach. Ekonomiavdelningen, en av de sista stabsbastionerna, blir en affärsstödande funktion, och controllern blir en styrekonom som bidrar till affärsorientering och långsiktig utveckling.
Två utmaningar för ekonomifolket och it-avdelningen handlar om att kunna både styra affärssystemen och styra företaget med hjälp av dem. När det gäller styrning av affärssystemen handlar controllerns arbete om allt från att räkna hem investeringarna, till att se till att systemen stöder företagets affärsutveckling till minsta möjliga kostnad.
Det innebär också att affärssystemen i sig blir ett styrmedel när en allt större del av informationen i dem används i ekonomistyrnings- och beslutsstödsverktyg. Det ställer krav på en ökad samordning.
– Det viktiga är att systemen verkligen speglar förhållanden som är strategiskt viktiga och som ger organisationen en särprägel, exempelvis data hos kunder, köpsituationer, processtider och kompetens. En controllers ambition bör vara att påverka sådana samtal i organisationen – att nästla sig in via den information och de mått som finns, säger Nils-Göran Olve.
– I dag är det en för stor transaktionssyn på it-systemen, det som betonas är förmågan att överföra information – inte mer övergripande, affärsstrategiska aspekter.
Controllern har som professionellt ansvar att ge förslag till ekonomistyrning som stöttar strategin. För att få den införd måste den marknadsföras till ledningen.
– Här har controllers och it-folk gemensamma frågor att bevaka. De bör komma överens om vilken information som ska tas fram och till vem, utifrån strategi och vilka resurser som är avgörande för framgången, säger Nils-Göran Olve.























CS Kompendium




















