Göran Sundqvist bor i Ställdalen, mitt i Bergslagen, men är ofta i Stockholm för att hälsa på barn och barnbarn.
Föga förvånande stämmer han möte på Sollentunamässan, för det är få it-mässor han har missat under åren.
Till Stockholm pendlar han också för att öva med Odd Fellows stora kör inför en körstämma i början av maj. Men han har en plan för att minska resandet.
– I ABC-klubben har vi provat att sända webb-tv via Ustream och det blir förvånansvärt bra. Så jag tänkte att vi som bor utsocknes kunde delta i åtminstone en del repetitioner via webben.
Det är en lösning som inte alla 71-åringar skulle tänka ut, men sådan är han, Göran Sundqvist. Behöver vi nämna att han var med och startade ABC-klubben för 30 år sedan?
Jobbade sig upp
Alltihop började när han som nybakad gymnasieingenjör från Örebro Högre Tekniska Läroverk 1958 sökte jobb på Datasaab i Linköping.
– Jag hade angett i min ansökan att jag var intresserad av fotografi, så jag hamnade i källaren där jag blaskade fram kretskort. För all del, det blev en del tid i dagsljus också när jag ritade mönster. Det var som att lösa en labyrint i en tidning, säger Göran Sundqvist.
Efter ett år som värnpliktig på Signalskolan i Uppsala kom han tillbaka och började jobba som programmerare för D2, en generell, transistoriserad dator i bordsformat – om man tänker sig ett stort och stabilt bord – som utvecklats parallellt med en flygburen version.
D2:an kallades även Sank när militärer kom på studiebesök och det var för dem Göran Sundqvist och kollegan Bernt Magnusson skrev spelet som simulerade eldgivning med en stridsvagn.
– Bildskärmen var en oscillator och med tre rattar ställde man in projektilhastighet, vinkel och vindstyrka. Det var ett sätt att visa en dator i praktisk användning. Varför den hette D2? Jo, det fanns en prototyp innan jag kom dit som kallades ”Imponatorn” och den var nog D1, säger han.
Till första kunden
Det enda exemplaret av D2 står på Tekniska museet i Stockholm. Datorn var en förövning till den civila fortsättningen D21 som utvecklades ungefär samtidigt som IBM lanserade sina modeller 650, 1401 och 7090. Två administrativa datorer och en för tekniska beräkningar. D21 byggdes för att klara bägge slagen.
– Den utvecklades i nära kontakt med kraftbolaget Skandinaviska Elverk, som behövde beräkna vattenflöden. De köpte prototypen och tanken var att deras driftstekniker skulle sköta den. Men så fann man att det nog behöves någon som kunde maskinen, så jag inkluderades i köpet. Jag blev en hustomte som såg till att allt fungerade, berättar Göran Sundqvist.
– Det var inte så stor skillnad att byta arbetsplats. Jag fortsatte att loda runt i skinnpaj och rutiga skjortor, men sedan kom en ny chef och då blev slips och vit rock obligatoriskt. Vi hyrde ut datortid och på nätterna jobbade SMHI med egna tekniker. De väckte mig ofta med supportsamtal, så jag satt upp en lapp med ett journummer. Fast det gick till dagens bibelord, säger Göran Sundqvist.
Elektronmusik
Primitiva ljud hade han alstrat i kontrollhögtalaren på D2 men
i D21:an kom musiken och grafiken till.
– De första två åren kunde jag komma in tidigt på morgnarna och få centralenheten för mig själv medan remsläsarna och bandmaskinerna rengjordes. Det ingick också i jobbet att utforska datorns grafikmöjlighet för att presentera data från kraftnäten.
Göran Sundqvist går raskt vidare i kronologin och berättar inte mycket om det han skapade i gryningen. Men den förde honom i kontakt med konstnärer och kompositörer på Elektronmusikstudion och i Fylkingen. Han samarbetade med Jan W Mortensson och gjorde tillsammans med Lars Gunnar Bodin digitala bilder som ställdes ut både i Sverige och Paris.
Verksamheten växte kring datorhallen på Hälsingegatan. Saabdatorn ersattes av en Univac 1100 och ett antal ABC 800 och 806 användes som terminaler.
En grupp kraftbolag förenade sig i bolaget Kraftdata men efter 30 år tog jobbet slut. Arbetsbrist var motiveringen.
– Jag trodde att en 55-åring med lång erfarenhet skulle vara intressant, men unga datachefer i trettioårsåldern bara tittade på mig och skakade på huvudet. Jag gick arbetslös fram till jag blev 60 år och fick ett slags avgångsvederlag. Så jag har haft mycket tid att snickra hemsidor, summerar Göran Sundqvist.
Han lägger till att han har haft ett gott liv.
Och att han inte har tänkt lägga näsan i vädret ännu.
