IBM PC snart 30 år

OBS! Artikeln är från 2001. Sedan dess har IBM avyttrat sin pc-division till Lenonvo.

Alltihop började med ett galet förslag som höll på att betyda slutet i karriären för Bill Lowe. Han var något så sällsynt som en IBM-tekniker med entreprenörsanda, och han tyckte han hade en enkel lösning för att kontra Apples framgångar med sin hemdator – vi köper en konstruktion från Matsushita eller Atari och sätter vårt namn på den! Att säga att ledningsgruppen inom IBM var avvisande, är en underdrift. Han möttes av iskyla men fick tre veckor på sig att komma tllbaka med ett bättre förslag.

Hösten 1980 drog han ihop en liten grupp med bland andra teknikern Lewis Eggebrecht och han utnämnde en vikarie för att sköta det labb han ledde i Boca Raton nere i Florida, ingenjören Don Estridge som befann sig i kylan efter ett havererat projekt. Teknikerna han samlade hade arbetat med sådana ordentligt misslyckade smådatorer som minidatorn Series/1 och den Intelbaserade Datamaster Series/23. De testade komponenter från fristående tillverkare som Intel och Motorola tillsammans med diskettstationer och andra tillbehör.

När Bill Lowe kom tillbaka till ledningsgruppen hade han ett färdigt förslag till en dator byggd kring Intels 8088 och elektronikkomponenter från bland annat NEC. Operativsystemet CP/M skulle Digital Research leverera medan Basickompilatorn beställts från ett ungt företag uppe i nordväst, Microsoft.
Och det oerhörda hände att IBM beslöt bygga en dator med främmande teknik och utomstående leverantörer. I och för sig var det ingen stor sak – försöken att bygga smådatorer på egen hand hade slutat i katastrofer och nu handlade det bara om en liten, föga lönande hemmamarknad. Marknadesfolket räknade med 240 000 maskiner på tre år. Andra satte målet högre, upp mot 350 000 persondatorer, men det var också det småpotatis för stordatorjätten.

Bill Lowe fick ett år på sig, vilket också det var så långt från traditionen inom IBM man kan tänka sig.
I tv-serien Triumph of the Nerds berättade Bill Lowe om IBM-ordföranden Frank Careys ståndpunkt:
– Det går inte inom IBM, det kommer att ta fyra år och kräva 300 man. Men säger du att det går, så får du klartecken, sa han. Och med hans godkännande var det ingen i ledningen som opponerade sig.

Innan det började
Apple var inte först med att bygga en hobbydator, men Apple II hade blivit en påtaglig succé. Inte så mycket för att den hade Basic i en rom-kapsel eller kunde visa primitiv färggrafik, utan tillsammans med ett helt nytt slags program: Dan Bricklins och Bob Frankstones kalkylprogram Visicalc. Det förvandlade den från en hobbydator för hemmaprogrammerare till ett yrkesverktyg för ekonomer och småföretagare. Det var där IBM såg en marknad – och ett år senare skulle IBM PC säljas mycket tack vare Lotusprogrammet 1-2-3!

Men 1980 fanns det inga färdiga pc-program. Bill Gates och hans anställda arbetade för fullt med Basic och rådde IBM att tala med Gary Kildall, vd och ägare av Digital Research. Men när IBM sökte honom var han ute och seglade, och hans fru vägrade skriva under det långa avtal om tystnadsplikt som IBMs representanter presenterade.

IBM fick alltså inte CPM som operativsystem och återvände till Microsoft – som med en osannolik tur lyckades köpa ett cpm-liknande system som en gammal kompis till Steve Ballmer knåpat ihop. Microsoft betalade 50 000 dollar för Tim Pattersons QDOS, quick and dirty operating system, putsade upp det och presenterade MS DOS 1.0.
Resten är, som det heter, historia.

Klonernas intåg
IBM PC lanserades i New York den 13 augusti. Ingenting i maskinens prestanda var uppseendeväckande, inget i programutbudet skilde sig från vad som redan fanns till maskiner från Apple, Osborne eller Tandy. ”Välkommen IBM”, skriver Apple i en annons medan Tandys vd John Roach inte tror att lanseringen har någon betydelse. I oktober börjar leveranserna och på ett halvår säljs 50 000 exemplar.

Ännu verkar John Roach få rätt. Våren 1982 kommer Clive Sinclair med sin ZX Spectrum i England, där Acorn redan bygger skoldatorn BBC Micro. Commodore gör sin VIC-20, Atari lanserar modell 800 med avancrad färggrafik och i Sverige dominerade Luxor sedan flera år marknaden med sin ABC-80, byggd kring Zilogs Z80-processor. Digital Equipment kommer med sin Rainbow, bestyckade med både Z80 och Intel 8088.

Det krävdes nog ett sjätte sinne för att vid denna tid förutse vad som skule ske. Men den enorma tyngden hos IBM talade naturligtvis för PC, och när Mitch Kapor startar Lotus 1982 och lyckas få ut kalkylprogrammet 1-2-3 på marknaden medan Visicalc förlamas av interna strider, då börjar det osa katt. På ett år hade IBM sålt en halv miljon pc.

Men samtidigt ställs IBM inför den första pc-kopian. På sommaren 1982 visar Columbia Data Products upp den första ”klonen”, och under hösten har nystartade Compaq med hjälp av en miljon dollar lyckats kringgå det enda IBM-specifika i konstruktionen, bios-kretsen. Den debuterar i en bärbar dator, historiens andra IBM-kopmaptibla portabla maskin. Dynalogic var först med sin Hyperion.

Klonerna skulle bli allt fler. Hundratals märken dyker upp och snart kommer begreppet IBM-kompatibel att bli avgörande. Många tillverkare hade lockats att förbättra den ganska mediokra pc-standarden med resultatet att en hel del program och tillbehör inte passade.

Standarden fanns inte på papper men kunde ha varit huggen i sten: Processor från Intel, operativsystem från Microsoft, grafikkort från Hercules.

Med hjälp av det sistnämnda kunde storsäljaren 1-2-3 visa grafik, till och med i färg. Den första helt dominerande ordbehandlaren Wordstar gör bort sig och ersätts snabbt av Wordperfect. Microsoft får ett stadigt kassaflöde från dos-licenserna och börjar skriva egna program: kalkylprogrammet Multiplan, allroundprogrammet Multi-Tool Word och så småningom ett grafiskt system som skulle bli Windows.

IBM PC får hårddisk och blir XT 1983. Försöket med hemdatorn PC Jr misslyckas men året efter kommer 80286-processorn i IBM PC/AT. Men det är en annan historia.
I år är det 20-årsdagen vi firar.

Microsoft fick sin dominans genom att från början vara ende leverantören av operativsystem. En monopolställning, enligt ett färskt domstolsutslag. För 20 år sedan lade USA ner sin granskning av IBMs monopolställning – men något pc-monopol fick IBM aldrig. Den öppna arkitekturen var ett vågspel och kanske är det märkligaste i hela historien att IBM fortfarande befinner sig i tätklungan som pc-leverantör. Dell och Compaq är ju trots allt bara kloner!