Telefon till Karlsson! Telefon till Karlsson! Det ekar ur högtalarna ute på Dataindustrier AB i Täby. Det är växeltelefonisten som talar.
Lars Karlsson, för det är honom hon söker, må vara hur geniförklarad som helst bland dem som förstår sig på datorkonstruktioner. Hans schackprogram, som han gör som hobbyverksamhet, må ha vunnit vilka internationella framgångar som helst. Som företagsledare må han slå vilka storheter som helst med häpnad, men för telefonväxeln är han Karlsson.
Och det känns befriande för den som inte genast förstår vad folk menar när de säger "gamla vanliga 8080 eller 8085... ".
Det är om den Lars Karlsson som har konstruerat ABC 80 och låter Luxor tillverka, som det handlar.

Nu är Lars Karlsson 40 år. För 30 år sedan var han 10. Det är den största skillnaden mellan nu och förr. Intresset för "det digitala" är detsamma. Som tredjeklassare i folkskolan – det är i tredje man börjar lägga samman så stora tal att man får siffror "i minnet" också – fann han efter en stunds plitande att det måste finnas ett bättre sätt...
10–åringen skaffade en fingerskiva med nollan efter nian (i stället för före ettan) och en samtalsmätare. Den första av hans digitala innovationer. (Digit betyder på engelska både finger och siffra.)
Här skulle nu en för Sveriges ungdom fostrande berättelse om studieframgångar, forskarmöda och akademisk äraha kunnat börja, om det inte vore för att han slutade gå i skolan efter åttan.

16-åringen byggde en TV i stället för att slösa sin ungdom på skolbänken. Läste andra böcker än dem hans lärare skulle förstått och pulade med det elektroniska. Som 17-åring flyttade han från Norrland till Lidingö. 21-årig sökte han ett patent på transistoriserade telefonväxlar som såldes till LM Ericsson.
TV-teknik och reläteknik intresserade honom och han fördes åter till hemstaden i samband med att TV:n skulle byggas ut i Norrland. Skulle stannat i ett halvår men blev kvar i flera eftersom han tillsammans med en kompanjon startade företaget Memoteknik där.

De började med att konstruera telefonväxlar – det var förresten 1965 – men Lars Karlsson började mer och mer intressera sig för datorer. Hans kompanjon var inte entusiastisk. Han samlade urklipp om hur illa det gick för RCA och andra datorföretag. Han kunde mycket om den övertro på datamaskinerna som dataföretagens ekonomiska svårigheter var bevis för. Men vem omvänder en troende...

Lars Karlsson trodde ändå, och startade Dataindustrier 1970. Lars stannade ett år i Skellefteå och utvecklade under det året bl a en datorkonstruktion som han sålde licensen på till Navigator. I licensavtalet ingick att han skulle få industrilokal i Stockholm 1971.
De var två man från början. Ingen ropade "telefon till Karlsson" i snabbtelefonerna. "Vi hade några hundra tusen som jag fått för mina konstruktioner, men ingenting särskilt att göra..." säger han.
Och det var ju bra det, för det gav tid över för det här med microprocessorerna som de kallades, det som sedan blev mikrodatorer, persondatorer o s v.
– Vi kastade oss över det där med mikroprocessorer. Vi såg möjligheterna inom mikro–datorutvecklingen. Både de tekniska och de sociala. En ny teknik skapar ju alltid nya behov. Tillämpas tekniken på bred front uppstår behoven inom många områden osv...

Så talar en teknikfantast som bara ser till det tekniska och inte tänker på hur den nya tekniken påverkar och förändrar – eller...?
– Man kan inte moralisera om teknik, tekniken är i sig själv amoralisk. Det är klart att den får både onda och goda konsekvenser. Boktryckarkonsten väckte hoppet om att bibeln skulle bli var mans egendom – fast katolska kyrkan ville visst inte det – men boktryckarkonsten används för spridning av all sorts litteratur, både bra och dålig.
– Det är inte tekniken som är bra eller dålig, det är användningen. Jag sysslar med att utveckla de tekniska möjligheterna, hur de används kan jag inte ta på mig skulden för...

Dataindustrier AB är ett lönsamt företag. Omsättningen är 20 miljoner ungefär och vinsten är ingenting att klaga över. Hur stor den är? "Ingenting att klaga över." Intäkterna kommer i form av licensavgifter på produkter, exempelvis ABC 80, och projektarvoden.
Vad man tillverkar, eller rättare sagt åstadkommer är konstruktioner, alltifrån området personal computers till stora systemprogram. Men inte applikationsprogram.

– Applikationsprogram gör vi inte. Man skall väl inte konkurrera med sina kunder heller, säger Lars Karlsson. Men det är inte bara det. Dataindustrier AB är överkvalificerat för applikations-programmering och har goda skäl till att hålla sig till det svåraste. Och lönsammaste.

Ett av skälen har med "support" att göra. Det går åt mycket tid och pengar till underhåll av applikationsprogram. Dessutom, även applikationsprogram är projekt, och man kan inte ha mer än ett visst antal projekt igång. Tar man in ett nytt måste ett annat vara avslutat eller avslutas. Anställa folk i takt med att antalet projekt ökar är riskabelt. Det finns många som gått i stöpet på det.

–Tänk så här. Alla de erfarna programmerarna är fullt upptagna. Den ende som har utrymme för ett nytt projekt är den senast anställde och mest oerfarne. Han får det nya projektet och just det kan vara av ett slag som han inte går iland med. Applikationsprogram har heller inte samma utvecklingsinriktning som den vi lockas av och helst engagerar oss i här.

Men ni gör affärer också, eller hur?
– Vi engageras för projekt, och vi engageras på affärsmässiga grunder. Men det där går numera ganska smärtfritt. Jag försöker undvika att sitta med i affärssammanträden. Vi har utvecklat en bra modell: Jag träffar bara dem som i sista hand fattar beslutet. Och administrationen fungerar utan min inblandning. Härligt är det. Jag kan sitta och "pumpa idéer". (Det är vad vanliga människor kallar för att tänka.)
– Det är ju så med nya tekniker att de skapar "självsysselsättning". Ger upphov till nya verksamheter. Det gäller naturligtvis datoriseringen också. Bilismen innebar i sysselsättningshänseende någonting annat och mera än att hästhandlarna fick en lågkonjunktur. Datoriseringen skapar nya behovsområden genom att väcka nya tankar och associationer. Undan för undan blir idéer som ligger före sin tid med sin tid – konsten är att förverkliga dem i rätt ögonblick.

Vilken är den nya bärande idén när det gäller datorkonstruktioner?
–De feltoleranta systemen. Grejer som inte pajar. Två utvecklingslinjer är på väg att mötas i en skärningspunkt. Den tidpunkt vid vilken de feltoleranta konstruktionerna har en marknad.
Den ena utvecklingslinjen är de allt mer sofistikerade och ansvarstungs uppgifter som datorkonstruktionerna övertar – missarna blir dyrare och dyrare.
Den andra utvecklingslinjen är allt lägre kostnader för hårdvaran. Skärningspunkten innebar att det blir lönsamt med konstruktioner som tolererar fel i hårdvaran, d v s att någonting kan mankera utan att funktionen störs. Själv har jag t ex två njurar.

Är det inom området fel-toleranta system du nu gör uppfinningar?
– Vi gör inte uppfinningar. Vi utvecklar. Vi tillämpar bara kunskaper som är tillgängliga för alla. Detta är en utvecklingsverksamhet, inte en uppfinnarverkstad.
– Jag tillhör inte dem som tror att man tjänar pengar på uppfinningar. Däremot tror jag att den som inom ett område som är av värde för samhälleoch näringsliv sysslar intresserat och energiskt med det han gärna vill göra, han blir framgångsrik. Jag är inte ute efter pengar eller rikedom. Pengarna behövs för vår verksamhet, de stöder den, men de leder den inte. Men det är klart. Om två projekt är lika intressanta och det ena ger pengar medan det andra bara kostar pengar, då väljer jag det första.

Vad har du då tjänat på dina schackprogram?
– Uppmärksamhet, kanske. Schackprogrammen är en ren hobbyverksamhet. Det är intressant att göra dem för det fordrar att man dels vet något om schack, dels vet något om datorer. Utmärkande för mina program är väl att de antyder en större kunskap om datorer än om schack. Det är väl därför jag nu är i den belägenheten att jag åstadkommit program som jag inte längre själv kan vinna mot.

Kan du ge tips på hur man spelar mot en dator?
– Ja, principen är enkel. Schackprogrammen utmärks nämligen av en ganska svag taktik, det ligger i datorns natur att det blir så. Strategin är förnämlig, men taktiken svag, så man skall spela försiktigt.
– Datorn är ju programmerad för att skapa sig en stark ställning, och det gör den på ett skickligt sätt, men en perfekt ställning kan ju inte förbättras, bara försämras. Och eftersomdatorn inte arbetar med en långsiktig plan kan den inte använda sin ställning till att rikta en samlad atack på motståndarens kung. Men den måste ju fortsätta att flytta sina pjäser, och den försiktige spelaren som aldrig tar den minsta risk, han kan sitta och titta på medan hans datoriserade motståndare så att säga gräver sin egen grav.

Kan man inte bygga en dator som har stormästarkvalifikationer?
– Det är ett icke lönsamt projekt, så det kommer förmodligen att dröja länge ännu. Men förmodligen går det. Del handlar då om särskild hårdvara för schackspel om det skall bli en stormästaremaskin. Men för blixtpartier duger de program som redan finns för att slå även en stormästare.

Vilken är din starka sida som datorkonstruktör?
– Man kanske kan säga att vi systematiserar på ett lite annat sätt än våra kollegor. Vi konstruerar mikrodatorer så att de blir verktyg i stället för projekt. Vi gör dem till någonting praktiskt, inte till ett mode. Del medför också att vi kan använda samma programvara inom flera olika områden. Och vi är fascinerade av det vi håller på med.
– Vi har roligt, åtminstone har jag roligt, och jag tror att de andra 29 också har det. Vi äi inte fler, och jag tror att ett 30-tal personer är en kritisk mängd. Fler skall man inte vara, det är därför vi inte kan te in alla projekt som vi tillfråga om. (Ett annat sätt att uttrycka möjligheten att välja.)

Kommer det att finnas mikrodatorer l alla hem i framtiden?
– Nej, inte hemdatorer av den typ vi idag ser. De är till för -specialister och entusiaster. Datoriseringen i hemmen tar sig mera automation som uttryck. Det ser man redan i tvättmaskiner t ex.

Vilken blir då datoriseringens betydelse?
– Den kommer inom industrin. De länder som i likhet med Sverige åtminstone hittills, har fackföreningar som tillåter införandet av denna teknik i industrin, kommer att klara sig bättre än de länder som t ex i likhet med vad som sker i England, gör motstånd. Mikrodatoriseringen, som automationens vidareutveckling, är framtiden. Och vi är ännu så länge bara i början av datoråldern.

Vilken är den förestående utvecklingen av datorerna?
– Associationstekniken är mycket intressant. Den är oerhört komplicerad, det fordras så ofantligt många förbindningar och IC-kretsarna måste ha hundratals ben, men ämnet intresserar många och det innebar att problemen kommer att kunna lösas, och implikationerna är intressanta...
Vilket intresserar dig mest, teknikens utveckling eller de konsekvenser den får?
– Konsekvenserna.

Artikeln skrevs av Göran Carle.