Så kör du Windows på din Mac

Många tillverkare vägrar ännu att lägga resurser på en Mac-version, detta gäller framför allt på företagssidan. Nu finns det lyckligtvis en lång rad olika lösningar på detta problem, och vilket som passar just dig beror på vilket behov ni har på kontoret. Är det en användare som behöver köra ett program – eller måste alla jobba mot en gemensam produkt?

 

Den enkla vägen är att köpa PC-maskiner. Då kommer allting färdigt, inklusive licenser. Men det kräver extra administration, och vidare är det omständligt för användare att byta dator bara för att utföra en annan uppgift.

 

Är det bara en användare som har behovet är det enklast att installera en så kallad virtuell maskin. Det är en mjukvara som gör det möjligt att köra andra operativsystem i ett fönster på OS X.

 

Med en sådan mjukvara på plats kan du lägga in Windows på din dator, och därefter köra vilket program som helst. Allting i fönstret fungerar då precis som Microsofts operativsystem brukar göra. Det enda problemet är att det kostar lite minne och disk från värddatorn.

 

 

Ska flera användare ansluta till en Windowsbaserad produkt via webbläsaren kan du installera en virtuell maskin på servern. Tjusningen med detta är att du kan köra en, eller flera, lådor på din Mac-server.

 

Om många användare behöver använda flera Windowsprogram börjar det dock bli klurigt. Men även här är virtualisering lösningen, fast denna gång på applikationsnivå.

 

Är det inte krävande mjukvara kan du nämligen installera upp en Windows-server centralt, och därifrån strömma applikationerna till dina klienter. Du kan till och med köra hela operativsystemet på detta sätt.

 

Utöver dessa alternativ finns även Bootcamp. Med detta tillägg kan du starta upp din dator i Windowsläge, något som fungerar bra om du behöver lägga mycket tid i det andra systemet eller behöver snabb grafik. Men överlag är virtuella maskiner ändå bättre, inte minst för att du slipper starta om systemet.

 

 

Virtuella viktigpettrar

 

Virtualbox – Oracles alternativ är lösningen för dig som bara behöver köra Windows ibland. Motorn kostar ingenting, men är inte heller jättesnabb. Den är dssutom lite mer omständlig att administrera. Räkna inte heller med några som helst Mac-anpassningar – mjukvaran är primärt byggd för enkel portering. Fast gratis är, som bekant, gott.
Läs mer om programmet här:
Pris: Gratis

 

Vmware Fusion – Det här är Mac-versionen av den sannolikt mest populära produkten i segmentet. Vmware har byggt lösningar för både privatpersoner och företag i många år, och i den senaste versionen finns det mängder av finesser som är specialutvecklade för OS X. Bland annat kan du köra Windowsprogram som vanliga fönster.
Läs mer om programmet här:
Pris: 495 kronor

 

Parallels – Den största konkurrenten till Vmware är utan tvekan Parallels. Även om de släpper produkter till flera plattformar är det på Macsidan de har gjort sig kända, och de matchar Fusion nära nog funktion för funktion. Vilken du väljer är mest en fråga om tycke och smak.
Läs mer om programmet här:
Pris:995 kronor

 

Virtual PC – Microsoft har inte uppdaterat sin motor för Mac sedan 2007, men den finns – och fungerar fortfarande. Men bara för PowerPC-maskiner, så råkar du ha en sådan kan ladda ner applikationen utan kostnad från företagets webbplats. Räkna inte med någon högre prestanda bara.
Läs mer om programmet här:
Pris: Gratis

 

 

Installera en Windows-server på OS X Server

 

Att komma i gång med Windows i ditt nätverk är inte så avancerat. Vad du först och främst behöver är installationsfiler för operativsystemet du ska lägga till, och vidare behöver du en licens. Sedan är det bara en virtuell maskin som saknas.

 

1. Ska du ändå köra en serverversion av Microsofts operativsystem kan du ladda hem Virtualbox. De fina klientfinesserna i Parallels och Vmware Fusion kommer du inte att ha nytta av. Du hittar programmet på , se bara till att ladda hem Mac-versionen. Öppna sedan den nedladdade filen, vilket öppnar upp ett fönster. Dubbelklicka på ”Virtualbox.mpkg” för att sparka i gång installationen.
2. Bekräfta att du förstår att du håller på att lägga till en mjukvara till din Mac och klicka dig sedan igenom resten av installationen. Du kommer att få mata in ditt lösenord på resan, men efter en minut eller så är det färdigt och du kan klicka på ”Stäng”.
3. Gå sedan till din applikationsmapp där du nu ska ha ett program som heter ”Virtualbox”. Dubbelklicka på ikonen för att starta motorn. Du kommer att mötas av själva huvudfönstret, klicka då på ”Ny” för att inleda nästa del av processen; Själva installationen.
4. Först möts du av en kort intro, klicka på ”Fortsätt” för att komma förbi denna. I nästa steg är det dags att döpa din nya maskin. Ett tips är att infoga operativsystem och version i namnet. En unik tagg kan också vara bra. Välj det som passar din installation och välj ”Fortsätt”.
5. Nu är det dags att välja den mängd minne som din virtuella burk ska ha. Tänk på att detta tas från den pool din server har, så lämna alltid ordentligt kvar till värdsystemet. Om du till exempel har 4 gigabyte bör du i alla fall ha 1 gigabyte över.
6. I nästa moment är det dags att bygga en hårddisk, en virtuell sådan. Vad du i slutet kommer att bli sittandes med är en statisk fil, men din virtuella server kommer att uppfatta filen som en riktig enhet.
7. Hur mycket disk du behöver beror på vad det är för operativsystem du installerar och vad du ska köra på det. Det är därför i det närmaste omöjligt att komma med storleksråd. Men oavsett detta ska du skapa en ny.
8. Nu är det dags att välja typ av virtuell disk. I praktiken spelar det inte så stor roll, olika varianter fungerar för olika lösningar. Men vet du med dig att någon med Vmware ska importera din maskin kan du välja VMDK, annars är VDI ett bra val.
9. Nu får du välja hur diskytan ska läggas till. Om det sker dynamiskt kommer väldigt lite utrymme att allokeras initialt. Därefter växer filen allt eftersom behovet ökar. Fördelen med detta är att du inte slösar bort disk, men baksidan av myntet är att du kan ha spenderat utrymmet när systemet behöver det.
10. Alternativet är att ta upp hela ytan direkt. Detta gör du med ”Fast storlek”. Vad du väljer beror helt på ditt behov och hur du tror att slavsystemet kommer att växa. Vet du med dig att operativsystemet kommer att leva länge kan det vara bäst att låsa utrymmet.
11. Nu är det dags att välja namn och plats för filen. Försök att lägga den på en enhet som värdsystemet inte jobbar med normalt för att minska mängden trafik till en och samma disk. Om flera servrar läser och skriver till samma fysiska yta kommer den snabbt att bli en flaskhals.
12. Efter allt detta är det äntligen dags att skapa den virtuella maskinen. Validera att allting du ser i detaljfönstret stämmer, och när du har gjort detta klickar du på knappen ”Skapa”. Sedan får du trycka på en likadan knapp igen innan det är klart. Detta kommer att skapa din server, men det är alltså bara maskinen du har byggt. På den översiktssida du nu har framför dig får du reda på exakt hur den är konfigurerad.
13. Nu ska du installera Windows. Beroende på vilket medieforum du har filerna på är vägarna lite olika. Har du en skiva kan du bara stoppa in den i dvd-spelaren, men med en iso-fil får du klicka på ”Inställningar”, välja ”Lagring” och sedan skivikonen till vänster.
14. Till höger ska du nu se en attributlista där det finns en skivikon till. När du klickar på den ser du alternativet ”Välj en virtuell CD/DVD-skivfil…”. Tryck på detta och leta sedan upp din iso-fil och klicka på den. Klicka sedan ”Ok” två gånger.
15. Tryck nu på den gröna ”Starta”-knappen så kommer din maskin att dra i gång. Om allting fungerat som det ska kommer nu Windowsloggan att dyka upp. Resten är bara rent installationsförfarande.

Väl i gång är det bara att köra som vanligt, och när det är dags att stänga av gör du detta inifrån Windows. För att sedan starta upp klickar du på den gröna pilen igen. Svårare än så är det inte att komma i gång.