Handlingen utspelar sig mellan händelserna i Bilbo – En hobbits äventyr och den första delen i Sagan om Ringen-trilogin. Hjälten Talion tvingas bevittna ritualmordet på sin fru och son, utfört av Saurons högra hand i ett försök att komma åt alvherren och ringsmidaren Celembribors vålnad. Men ceremonin blir ett totalt misslyckande. Istället blir själen en del av Talion, och tillsammans ger de sig ut för att söka hämnd.
Monolith Productions har däremot gjort ett fantastiskt jobb med att kombinera seriernas styrkor och i vissa fall rentav förbättra dem. Men det finns några problem som dessvärre har smittat av sig. Exempelvis har Talion samma frustrerande problem med klumpigt klättrande som både Altaïr och Ezio har i Assassin’s Creed.
Rekommenderade systemkrav: (pc) Core i7-3770 / AMD FX-8350, 8 GB ram, GTX 660 / HD 7950.
Pris: Cirka 350 kronor (pc) cirka 520 kronor (Xbox One)
Varierande strategier.
Snygga miljöer.
Roligt från början till slut.
Banal och krystad berättelse.
Stundtals osmidig kontroll.
Fienderna är för ointelligenta.
Spelet tillfredsställer den inre Tolkien-nörden och är hittills det bästa som har baserats på hans verk. Även om utvecklarna har sneglat lite väl mycket på andra äventyrsspel står Shadow of Mordor stadigt på egna ben.
Men våra inre fantasy-nördar är knappast exalterade i början. Protagonisten är en människa från Gondor, den minst intressanta rasen i hela Midgård. Och är ett hundraprocentigt fokus på strider kring Mordor verkligen hållbart i längden? Särskilt när Tolkiens värld innehåller så många vackra och spännande miljöer att utforska. Med förtjusning tar vi oss istället an den ena krigsherren efter den andra tills vi inser att vi inte kan slita oss från konsolen.
Manipulativa framgångar
Allt eftersom Celebrimbors historia avslöjas får Talion bättre förmågor att använda sig av. Det finns många sätt att tackla fienden på, och vi behöver knappt ta till svärdet om vi inte vill. Det går att klättra upp på toppen av ett torn och skjuta med pilbåge, sätta eld på explosiva föremål, hälla ner gift i deras drycker och locka fram rovdjur.Upplevelsen blir komplett när Talion till slut kan manipulera både soldater och krigsherrar att göra uppror mot varandra. Vilket gör att vi kan få korrupta personer att klättra på karriärstegen och därmed få mer inflytande.
Utvecklarna har hämtat allt från upplägg, mekanik och stridssystem från ett flertal stortitlar. Likheterna med Assassin’s Creed- och Batman: Arkham-serierna är mest påtagliga. Det är alltid en stor risk att låna så pass mycket från redan välkända spel. Många spel blir snabbt stämplade som sämre kopior.
Lånar med finess
Även om de är relativt få har Shadow of Mordor sina brister. En av de största är en handling som är mer krystad än minnesvärd. Spelet är dessutom väldigt troget Tolkiens verk – på ont och på gott. Innehållet är tillräckligt för att tillfredsställa oss insatta, men kvinnliga karaktärer är som vanligt i periferin, och orcherna är lika dumma här som i böckerna och filmerna. Det vägs tack och lov upp av att armén påverkas av våra framgångar och misslyckanden. Exempelvis blir de krigsherrar som dödar oss befordrade och ökar i svårighetsgrad.Men alla dessa brister tillsammans är fjuttiga i jämförelse med hur mycket vi njuter av att nästla oss in i Saurons armé. Efter flera dagars intensivt spelande suktar vi redan efter en uppföljare.
Fakta: Middle-Earth: Shadow of Mordor
Utvecklare: Monolith ProductionsRekommenderade systemkrav: (pc) Core i7-3770 / AMD FX-8350, 8 GB ram, GTX 660 / HD 7950.
Pris: Cirka 350 kronor (pc) cirka 520 kronor (Xbox One)
Varierande strategier.
Snygga miljöer.
Roligt från början till slut.
Banal och krystad berättelse.
Stundtals osmidig kontroll.
Fienderna är för ointelligenta.
Spelet tillfredsställer den inre Tolkien-nörden och är hittills det bästa som har baserats på hans verk. Även om utvecklarna har sneglat lite väl mycket på andra äventyrsspel står Shadow of Mordor stadigt på egna ben.