Mattias Lindberg/Fakepilot
– Jag var enormt intresserad och bestämde mig för att bli bäst i världen på Flashanimationer. Sedan dess har jag suttit dag som natt.
– När folk säger att jag är en av världens bästa Flashdesigner, låtsas jag bara att hålla med dem, men tror inte på det själv. Men ibland släpper jantelagen. Då inser jag att jag verkligen är så bra. På riktigt.
Mattias Lindberg är precis hemkommen från några månaders vistelse i Tokyo. Han har blivit uppraggad av en agentur och var där för att visa upp jobb för ett flertal japanska företag. Det gjorde han med hjälp av sitt alterego Fake Pilot, utstyrd i rysk stridspilothjälm. (Se filmen om hur det gick till på hans sajt, www.fakepilot.com.)
Mattias Lindberg sprängde Flashramarna efter ett halvårs arbete med Spy Bars sajt under nätter och lediga stunder. Han har vunnit första och andra pris i Flash Forward Award för bland annat Coca Cola och Sean John. Gjort flashiga E-cards för Beyonce och Tommy Hilfigers parfym True Star. Det senaste jobbet är en reklamfilm för MTV Copenhagen Music Week.
Efter flera år som Flashdesigner har han antagit nästa utmaning och gör nu även film. Nyligen listades han, tillsammans med Jonas Åkerlund och 48 andra namnkunniga, i tidningen Bon som de 50 svenskar som kommer att förändra världen.
Men det började i trollhättan i slutet av 90-talet. Mattias var 18 år, fick via sin bror som var nätverkstekniker stora kunskaper om datorer och när han hittade design- och Flashprogrammen var han såld. Han laddade ner cracks, tutorials och program från svarta marknaden, lusläste Flashinstruktionerna, laddade ner hjälpfilerna och kontaktade alla som han trodde kunde hjälpa honom att bli bättre. Han mejlade såväl Framfab som ett av Englands då främsta webbdesignföretag, Vir 2 L, och frågade deras designer om Flashtips.
Han tackade nej till ett jobb som bilsätesmontör för att gå ett halvårs webbkurs. Men han kunde mer än läraren och fick hålla i flertalet lektioner.
– Många sitter bara där och förväntar sig att läraren ska lära dem något. Men det är ju de själva som måste lära sig. Läraren är bara ett verktyg, inspirationen måste du hitta själv.
Mattias Lindbergs självklara val har varit att studera de bästa Flashgrejerna, experimentera och testa för att hela tiden bli bättre.
– Utbildning kan vara bra för att få tid att utvecklas och experimentera och för att få kontakter, men det viktiga är vad du gör efter lektionerna, under nätter och helger. Det är då det avgörs om du verkligen kommer någon vart.
Hans egen sajt blev rankad hos Aftonbladet och det gav honom som 18-åring ett jobb på det nu konkursade webbföretaget Corpguide i Stockholm. Först som trainee, sedan webbdesigner, därefter art director med ansvar för tre andra designer. När Corpguide gick i putten föddes Fakepilot. Några stora projekt och reklamfilmsuppdrag senare sjösatte han företaget The International Style, som han driver tillsammans med Andreas Lindholm.
The International Style har ett kontor i Stockholm och ett i Chile, dit hans kollega flyttat. I vår drar Mattias dit för att jobba tillsammans med honom under några månader.
– Det är så jag vill ha det framöver. Stockholm som bas och Chile och Japan som varma alternativ när det är för kallt här.
Jakob Trollbäck/Trollbäck & Co (New York)
Jakob trollbäck drev musikaffär och jobbade extra som dj när han fick göra några inbjudningskort för klubben han jobbade på. Det var i slutet av 80-talet. Berghs och Beckmans var populära utbildningar, men Jakob var inne på helt andra tankar. Desktop publishing med Macintosh skådade dagens ljus.
Jakobs klubbinbjudningar gav mersmak. Han blev ombedd att göra affischer till två koreografer, Bogdan Scybers och Carina Reichs, föreställning. Affischerna blev omtyckta, hamnade på väggarna hemma hos folk. Och på den vägen är det.
I dag driver han reklambyrån Trollbäck & Co med 18 anställda på Manhattan. När byrån startade 1999 arbetade de framför allt med grafik och animation. I dag jobbar de mer med varumärkesbyggande och hela kampanjer med reklamfilm på uppdrag av kunder som CBS, Discovery Times, TNT, Met Life, Nike and Jaguar.
– Att redigera film handlar framförallt om rytm och flyt. Och efter tio år som dj kan jag det mesta om hur man skapar stämning och flyt, berättar Jakob Trollbäck på telefon från New York.
När han i slutet av 80-talet insåg att han ville bli grafisk designer började han systematiskt att lära sig av de stora mästarna. Han studerade Jan Tschichold och försökte förstå hans känsla för proportioner och typografi. Och han kopierade Josef Müller-Brockman.
– I Sverige är det svårt att inte ha en formell utbildning, men hur är det med musiker? Begär man att de ska ha en utbildning? Nej, allt du gör som musiker är att titta på andra och härma, ur det hittar du sedan något eget.
Jakob Trollbäck funderade på att studera till arkitekt – designer tyckte han att han redan var. Han var runt hos ett gäng reklambyråer, FGH och Rönnbergs bland annat, men fick inget napp.
– De tittade lite konstigt på en när man inte hade någon utbildning.
1987 åkte Jakob Trollbäck till New York första gången och kände direkt att där ville han bo.
– Jag betraktade mig som dj, men tyckte att det var lite väl bohemiskt att flytta dit för att bli dj. Då kom jag på att jag faktiskt kunde jobba som designer där.
1991 vågade han språnget och redan efter fyra veckor hade han jobb på reklambyrån R/Greenberg, där han blev kvar i sju år. Där var det absolut ingen som frågade efter utbildning.
– Från början satt jag mest tyst, lyssnade och lärde. Jag blev först designer, sedan art director och sist creative director.
När Jakob Trollbäck kände att hans egna idéer borde uttalas och genomföras i högre grad än vad som var möjligt på R/Greenberg, startade han Trollbäck & Co.
– Jag har aldrig saknat någon form av kompetens som jag tror att jag skulle kunnat få i skolan. Dessutom har jag problem med auktoriteter som säger vad jag ska lära mig. Och så är jag väldigt envis, vilket är bra om du ska ta dig fram själv.
I dag möts man av skylten »Help wanted« på Trollbäcks & Co sajt. De har fyra lediga platser.
– I ärlighetens namn – visst kollar jag vad de arbetssökande har för utbildning, även om attityd och arbetsprover är avgörande.
Carl Johan Hane
När Carl Johan Hane sökte in på Berghs tittade rektorn på hans arbetsprover och sa: »Gå du hem och teckna lite kroki och kom tillbaka nästa år.«
– Jag gillar verkligen inte när folk klappar mig på huvudet. Ännu mindre när de gör bedömningar på konventionella grunder. Talang handlar inte om teknik utan om att det ska finnas ett uttryck.
Han bestämde sig för att klara sig själv, tog fram guldäggskatalogen och började söka praktikplats. Och på Alinder & Co fanns det plats.
– Jag började som ateljéslav och assisterade originalarna, sedan blev jag junior-ad. Efter två år funderade jag trots allt på att söka till Berghs igen, men avstod och blev kvar i
ytterligare två år.
Carl Johan Hane är uppvuxen i en akademikerfamilj och det var ganska givet att han skulle utbilda sig.
– Men skolsystemet passar inte alla. De förhåller sig till sanningar på ett speciellt sätt och matar en med information. Jag vill hellre söka upp och suga i mig den själv. Jag har inte heller saknat någon formell utbildning.
Efter Alinder & Co jobbade han med tidningsdesign under några år, och fick sedan en förfrågan om han ville bli assistent till reklamlegenden Lars Hall på Hall & Cederquist.
– Lars Halls jobb var en av anledningarna till att jag ville arbeta med bokstäver, bilder, uttryck och formgivning. Att få chansen att jobba med honom säger man bara inte nej till.
När sedan Lars Hall drog sig tillbaka fick Carl Johan överta en stor del av hans kunder. Han jobbade med Svenskt Papper, NK, Kinnasand, JC och Ericsson med flera företag.
– Men jag kände att jag var klar med reklamen och att jag ville arbeta mer med grafisk formgivning.
Det var 1999. Sedan dess har Carl Johan Hane arbetat i egen regi och gjort kommunikation och grafisk formgivning för Swedese, Statens Fastighetsverk, bokförlaget DN med flera kunder. Ingen har efterfrågat utbildning.
– Det spelar ingen roll om man är utbildad, det viktiga är vem man är. Man kommer alltid att kunna ta sig in i branschen ändå. Se på mig. Jag tog telefonkatalogen och ringde. Tar man sig bara förbi receptionisten ska det mycket till innan någon säger nej till ett möte.
– Jag var enormt intresserad och bestämde mig för att bli bäst i världen på Flashanimationer. Sedan dess har jag suttit dag som natt.
– När folk säger att jag är en av världens bästa Flashdesigner, låtsas jag bara att hålla med dem, men tror inte på det själv. Men ibland släpper jantelagen. Då inser jag att jag verkligen är så bra. På riktigt.
Mattias Lindberg är precis hemkommen från några månaders vistelse i Tokyo. Han har blivit uppraggad av en agentur och var där för att visa upp jobb för ett flertal japanska företag. Det gjorde han med hjälp av sitt alterego Fake Pilot, utstyrd i rysk stridspilothjälm. (Se filmen om hur det gick till på hans sajt, www.fakepilot.com.)
Mattias Lindberg sprängde Flashramarna efter ett halvårs arbete med Spy Bars sajt under nätter och lediga stunder. Han har vunnit första och andra pris i Flash Forward Award för bland annat Coca Cola och Sean John. Gjort flashiga E-cards för Beyonce och Tommy Hilfigers parfym True Star. Det senaste jobbet är en reklamfilm för MTV Copenhagen Music Week.
Efter flera år som Flashdesigner har han antagit nästa utmaning och gör nu även film. Nyligen listades han, tillsammans med Jonas Åkerlund och 48 andra namnkunniga, i tidningen Bon som de 50 svenskar som kommer att förändra världen.
Men det började i trollhättan i slutet av 90-talet. Mattias var 18 år, fick via sin bror som var nätverkstekniker stora kunskaper om datorer och när han hittade design- och Flashprogrammen var han såld. Han laddade ner cracks, tutorials och program från svarta marknaden, lusläste Flashinstruktionerna, laddade ner hjälpfilerna och kontaktade alla som han trodde kunde hjälpa honom att bli bättre. Han mejlade såväl Framfab som ett av Englands då främsta webbdesignföretag, Vir 2 L, och frågade deras designer om Flashtips.
Han tackade nej till ett jobb som bilsätesmontör för att gå ett halvårs webbkurs. Men han kunde mer än läraren och fick hålla i flertalet lektioner.
– Många sitter bara där och förväntar sig att läraren ska lära dem något. Men det är ju de själva som måste lära sig. Läraren är bara ett verktyg, inspirationen måste du hitta själv.
Mattias Lindbergs självklara val har varit att studera de bästa Flashgrejerna, experimentera och testa för att hela tiden bli bättre.
– Utbildning kan vara bra för att få tid att utvecklas och experimentera och för att få kontakter, men det viktiga är vad du gör efter lektionerna, under nätter och helger. Det är då det avgörs om du verkligen kommer någon vart.
Hans egen sajt blev rankad hos Aftonbladet och det gav honom som 18-åring ett jobb på det nu konkursade webbföretaget Corpguide i Stockholm. Först som trainee, sedan webbdesigner, därefter art director med ansvar för tre andra designer. När Corpguide gick i putten föddes Fakepilot. Några stora projekt och reklamfilmsuppdrag senare sjösatte han företaget The International Style, som han driver tillsammans med Andreas Lindholm.
The International Style har ett kontor i Stockholm och ett i Chile, dit hans kollega flyttat. I vår drar Mattias dit för att jobba tillsammans med honom under några månader.
– Det är så jag vill ha det framöver. Stockholm som bas och Chile och Japan som varma alternativ när det är för kallt här.
Jakob Trollbäck/Trollbäck & Co (New York)
Jakob trollbäck drev musikaffär och jobbade extra som dj när han fick göra några inbjudningskort för klubben han jobbade på. Det var i slutet av 80-talet. Berghs och Beckmans var populära utbildningar, men Jakob var inne på helt andra tankar. Desktop publishing med Macintosh skådade dagens ljus.
Jakobs klubbinbjudningar gav mersmak. Han blev ombedd att göra affischer till två koreografer, Bogdan Scybers och Carina Reichs, föreställning. Affischerna blev omtyckta, hamnade på väggarna hemma hos folk. Och på den vägen är det.
I dag driver han reklambyrån Trollbäck & Co med 18 anställda på Manhattan. När byrån startade 1999 arbetade de framför allt med grafik och animation. I dag jobbar de mer med varumärkesbyggande och hela kampanjer med reklamfilm på uppdrag av kunder som CBS, Discovery Times, TNT, Met Life, Nike and Jaguar.
– Att redigera film handlar framförallt om rytm och flyt. Och efter tio år som dj kan jag det mesta om hur man skapar stämning och flyt, berättar Jakob Trollbäck på telefon från New York.
När han i slutet av 80-talet insåg att han ville bli grafisk designer började han systematiskt att lära sig av de stora mästarna. Han studerade Jan Tschichold och försökte förstå hans känsla för proportioner och typografi. Och han kopierade Josef Müller-Brockman.
– I Sverige är det svårt att inte ha en formell utbildning, men hur är det med musiker? Begär man att de ska ha en utbildning? Nej, allt du gör som musiker är att titta på andra och härma, ur det hittar du sedan något eget.
Jakob Trollbäck funderade på att studera till arkitekt – designer tyckte han att han redan var. Han var runt hos ett gäng reklambyråer, FGH och Rönnbergs bland annat, men fick inget napp.
– De tittade lite konstigt på en när man inte hade någon utbildning.
1987 åkte Jakob Trollbäck till New York första gången och kände direkt att där ville han bo.
– Jag betraktade mig som dj, men tyckte att det var lite väl bohemiskt att flytta dit för att bli dj. Då kom jag på att jag faktiskt kunde jobba som designer där.
1991 vågade han språnget och redan efter fyra veckor hade han jobb på reklambyrån R/Greenberg, där han blev kvar i sju år. Där var det absolut ingen som frågade efter utbildning.
– Från början satt jag mest tyst, lyssnade och lärde. Jag blev först designer, sedan art director och sist creative director.
När Jakob Trollbäck kände att hans egna idéer borde uttalas och genomföras i högre grad än vad som var möjligt på R/Greenberg, startade han Trollbäck & Co.
– Jag har aldrig saknat någon form av kompetens som jag tror att jag skulle kunnat få i skolan. Dessutom har jag problem med auktoriteter som säger vad jag ska lära mig. Och så är jag väldigt envis, vilket är bra om du ska ta dig fram själv.
I dag möts man av skylten »Help wanted« på Trollbäcks & Co sajt. De har fyra lediga platser.
– I ärlighetens namn – visst kollar jag vad de arbetssökande har för utbildning, även om attityd och arbetsprover är avgörande.
Carl Johan Hane
När Carl Johan Hane sökte in på Berghs tittade rektorn på hans arbetsprover och sa: »Gå du hem och teckna lite kroki och kom tillbaka nästa år.«
– Jag gillar verkligen inte när folk klappar mig på huvudet. Ännu mindre när de gör bedömningar på konventionella grunder. Talang handlar inte om teknik utan om att det ska finnas ett uttryck.
Han bestämde sig för att klara sig själv, tog fram guldäggskatalogen och började söka praktikplats. Och på Alinder & Co fanns det plats.
– Jag började som ateljéslav och assisterade originalarna, sedan blev jag junior-ad. Efter två år funderade jag trots allt på att söka till Berghs igen, men avstod och blev kvar i
ytterligare två år.
Carl Johan Hane är uppvuxen i en akademikerfamilj och det var ganska givet att han skulle utbilda sig.
– Men skolsystemet passar inte alla. De förhåller sig till sanningar på ett speciellt sätt och matar en med information. Jag vill hellre söka upp och suga i mig den själv. Jag har inte heller saknat någon formell utbildning.
Efter Alinder & Co jobbade han med tidningsdesign under några år, och fick sedan en förfrågan om han ville bli assistent till reklamlegenden Lars Hall på Hall & Cederquist.
– Lars Halls jobb var en av anledningarna till att jag ville arbeta med bokstäver, bilder, uttryck och formgivning. Att få chansen att jobba med honom säger man bara inte nej till.
När sedan Lars Hall drog sig tillbaka fick Carl Johan överta en stor del av hans kunder. Han jobbade med Svenskt Papper, NK, Kinnasand, JC och Ericsson med flera företag.
– Men jag kände att jag var klar med reklamen och att jag ville arbeta mer med grafisk formgivning.
Det var 1999. Sedan dess har Carl Johan Hane arbetat i egen regi och gjort kommunikation och grafisk formgivning för Swedese, Statens Fastighetsverk, bokförlaget DN med flera kunder. Ingen har efterfrågat utbildning.
– Det spelar ingen roll om man är utbildad, det viktiga är vem man är. Man kommer alltid att kunna ta sig in i branschen ändå. Se på mig. Jag tog telefonkatalogen och ringde. Tar man sig bara förbi receptionisten ska det mycket till innan någon säger nej till ett möte.
Den här artikeln har 0 kommentarer:
Molnigt på idg.se?
