Problemet är en annan het teknik, nämligen integrationslösningar av typen enterprise service bus, esb.

Soa går ut på att bygga it-lösningar till stöd för affärsprocesser genom att kombinera självständiga och relativt små program som kallas tjänster.

Esb går enkelt uttryckt ut på att använda mellanprogram för att samordna integration mellan program genom att hantera meddelanden mellan programmen.

Det kan tyckas som att soa och esb är som klippta och skurna för varandra. Vad passar bättre än att bygga applikationer på effektivt sätt genom att kombinera lätthanterliga tjänster och sedan hantera kommunikationen mellan tjänsterna på ett rationellt sätt med hjälp av esb?

Men riktigt så är det inte, enligt vissa. En klok person som jag åt lunch med nyligen berättade om sina erfarenheter.
Det visar sig att det inte fungerar att låta självständiga tjänster kommunicera via meddelanden i vissa lägen. Det blir för dåliga prestanda.

I stället skapar man lågnivåtjänster som på tämligen brutala sätt hämtar och sammanställer data från olika källor.
Sedan kan mer verksamhetsanpassade tjänster på en högre abstraktionsnivå utnyttja dessa data.

Kontentan är att för att kunna utnyttja ett soa-tänk blir man tvungen att ge upp en annan modern strategi.
I stället för välordnad integration à la esb blir det till att ta till punkt till punkt-integration av spagettityp i tjänster som hanterar data.

Det är just den typen av lösningar man vill komma i från med hjälp av främst esb och även soa.
Ur askan i elden, med andra ord.