Av
| 
Vad var grundidén när du startade Eye Magazine 1990?
– Grundtanken var att ha ett magasin som producerades i London men som skulle ha ett internationellt perspektiv. Det fanns en rad månadsmagasin som skrev om brittisk grafisk design, men jag var mer inspirerad av internationella tidningar som Graphis.
– Dessutom var jag intresserad av kritik. Jag hade skrivit om konst, litteratur och film, men var nyfiken på om det var möjligt att ägna sig åt kritiskt skrivande om grafisk design och visuell kultur. Frågan var även om det var möjligt att hitta skribenter till den sortens magasin.
Skulle det vara möjligt att starta en tidning som Eye Magazine i dag?
– Det skulle vara fel att svara nej på den frågan. Men en ny tidning skulle behöva vara väldigt skicklig i sitt tillvägagångssätt eftersom det finns så många tidningar redan. Det skulle vara meningslöst att starta ännu en tidning som så att säga redan finns. Om jag skulle starta en tidning i dag skulle den behandla visuell kultur i en bredare mening. Där skulle det vara intressant att se grafisk design behandlad i en bredare kontext.
Hur ser framtiden för grafisk design-journalistik ut?
– Det kommer att finnas designjournalistik så länge som det produceras grafisk design, eftersom det finns ett behov av att rapportera om det. Men journalistik är inte samma sak som kritik. Journalistik handlar om att förmedla nyheterna, men inte nödvändigtvis att analysera i detalj. Mitt huvudsakliga intresse är att kritiskt skrivande som ger utrymme för en personlig tolkning och analys av hur det du skriver om förhåller sig till historien och sin samtid. Men det är få som försörjer sig på det. Det finns gott om designjournalister men få designkritiker.
– Trots eller kanske på grund av bloggsfären verkar intresset för kritiskt skrivande som kräver en fördjupad kunskap och förståelse för ämnet ha minskat, eftersom det kräver något av läsaren. Vi vill inte läsa essäer på 5 000 ord, utan vi vill ha punktlistor. Jag kan förstå det, men det gör att saker framstår som mindre viktiga och mindre intressanta. Det slutar med att du frågar dig själv om vad meningen med allt är. Är det bara ett flöde av intryck? Kritiskt skrivande utgår nämligen från att det finns en mening med saker och ting.
Trots sina synpunkter på designbloggar var Rick Poynor själv med om att grunda bloggen Design Observer, där han fortfarande medverkar då och då. I skrivande stund är toppartikeln på den bloggen 1 159 ord lång.
– Grundtanken var att ha ett magasin som producerades i London men som skulle ha ett internationellt perspektiv. Det fanns en rad månadsmagasin som skrev om brittisk grafisk design, men jag var mer inspirerad av internationella tidningar som Graphis.
– Dessutom var jag intresserad av kritik. Jag hade skrivit om konst, litteratur och film, men var nyfiken på om det var möjligt att ägna sig åt kritiskt skrivande om grafisk design och visuell kultur. Frågan var även om det var möjligt att hitta skribenter till den sortens magasin.
Skulle det vara möjligt att starta en tidning som Eye Magazine i dag?
– Det skulle vara fel att svara nej på den frågan. Men en ny tidning skulle behöva vara väldigt skicklig i sitt tillvägagångssätt eftersom det finns så många tidningar redan. Det skulle vara meningslöst att starta ännu en tidning som så att säga redan finns. Om jag skulle starta en tidning i dag skulle den behandla visuell kultur i en bredare mening. Där skulle det vara intressant att se grafisk design behandlad i en bredare kontext.
Hur ser framtiden för grafisk design-journalistik ut?
– Det kommer att finnas designjournalistik så länge som det produceras grafisk design, eftersom det finns ett behov av att rapportera om det. Men journalistik är inte samma sak som kritik. Journalistik handlar om att förmedla nyheterna, men inte nödvändigtvis att analysera i detalj. Mitt huvudsakliga intresse är att kritiskt skrivande som ger utrymme för en personlig tolkning och analys av hur det du skriver om förhåller sig till historien och sin samtid. Men det är få som försörjer sig på det. Det finns gott om designjournalister men få designkritiker.
– Trots eller kanske på grund av bloggsfären verkar intresset för kritiskt skrivande som kräver en fördjupad kunskap och förståelse för ämnet ha minskat, eftersom det kräver något av läsaren. Vi vill inte läsa essäer på 5 000 ord, utan vi vill ha punktlistor. Jag kan förstå det, men det gör att saker framstår som mindre viktiga och mindre intressanta. Det slutar med att du frågar dig själv om vad meningen med allt är. Är det bara ett flöde av intryck? Kritiskt skrivande utgår nämligen från att det finns en mening med saker och ting.
Trots sina synpunkter på designbloggar var Rick Poynor själv med om att grunda bloggen Design Observer, där han fortfarande medverkar då och då. I skrivande stund är toppartikeln på den bloggen 1 159 ord lång.
Den här artikeln har 0 kommentarer:
Molnigt på idg.se?
