För femton år sedan satt vi där med högar av tre-och-en-kvarttumsdisketter, hårddiskar på knappt över en gigabyte, eller två om vi var svinrika. Kanske hade vi också sålt en njure och investerat i en cd-brännare.

Behovet att lagra mer har alltid funnits där. Och inte bara mer, utan mer och mer komplext. Ju fler filer desto större behov av att hålla reda på dem. På dagens hårddiskar finns tusentals dokument, e-post, musikfiler, foton, filmer med mera. Det vore rent kaos utan smart metadata, information som följer med filen och berättar vems den är, när, var och hur den skapades, vem som får se den, och så vidare. Det behovet blir också större; en kamera med gps eller nya Gallileo ska kunna lagra var ett foto togs och även kringinformation om ljusförhållanden, kamerariktning med mera.

Och allt ska gå att leta reda på, i en gemensam databas. Det ställer nya krav på åtkomsttider som inte dagens lagring i privatdatorer är särskilt bekymrade över. De är redan på väg mot pensionen.


Storleken har betydelse
Volym förblir den stora, gnagande frågan. Idag sänds till exempel hdtv i 1.485 gigabit per sekund, i framtiden i upp till 3 gigabit per sekund, vilket även mpeg- eller dvb-komprimerat innebär flera gigabyte för en timmes inspelat program. Och ser vi ännu längre fram, med högre mediaupplösningar, och kanske holografiska inspelningar och sändningar, så kommer volymbehovet att mångdubblas – igen. Inte för att det är något nytt.

– Folk har en tendens att fylla upp det utrymme de har. Det är vad slutanvändare är beredda att betala för mer utrymme som driver på utvecklingen, säger Carl-Mikael Zetterling, professor i fasta tillståndets elektronik på KTH.

– Vi ser just nu hur behovet av datalagring dyker upp på ställen där det inte tidigare funnits, säger Doreet Oren, produktchef på SanDisk. Ett exempel är mediaspelare och navigeringsenheter i bilar, som blir allt mer vanliga och använder större mängder och mer varierad data.

Utvecklingen av minnesteknik har historiskt följt processorns utveckling, enligt Moores lag. Det innebär att kapaciteten ökar med ungefär 40 procent per år. Och trots profetior om att utvecklingen ska avstanna, har det fortsatt spikrakt uppåt.
– Man brukar säga att när fysikerna säger att något är omöjligt, så struntar ingenjörerna i dem och bygger det ändå, säger Carl-Mikael Zetterling.



Morgondagens medium
Egentligen är varken traditionell hårddisk eller flashminnen en särskilt bra lösning. Hårddiskar måste snurra och drar energi, många rörliga delar gör dem stötkänsliga, och det finns en rent fysisk gräns för hur snabbt de kan hantera data.

I stora flashminnen har gränssnittet en begränsning. Det går helt enkelt inte att överföra data över dagens usb snabbt nog för att vara bekvämt. Även lagringsmediet har begränsningar i hastighet som gör det för segt i vissa fall. Doreet Oren tror dock på tekniken.

– Vi är inte i närheten av något tak. Tekniken har stor utvecklingspotential och kommer att vara ledande i många år till.

Men andra intressanta tekniker väntar i kulisserna. Två av dem är MRAM och FRAM. De är så kallade icke-flyktiga minnen som inte behöver ström för att behålla data, men de är betydligt snabbare och mer pålitliga än Flash.

– De är upp till tio tusen gånger snabbare, och med en miljon gånger längre livslängd. Tekniken finns redan i produktion, men är idag för dyr för att konkurrera ut Flash i fickminnen och andra konsumentprodukter. Men jag tror att det inte dröjer mer än några år innan vi ser dem som minneskort i vissa specialtillämpningar, säger Carl-Mikael Zetterling.



Blickar man längre fram så bedrivs det bland annat mycket forskning och utveckling av optiska lagringsmedia. Som holografiska minnen, där data lagras i tre dimensioner. Där har man redan fått till mycket hög datatäthet, problemet är att göra tekniken som skriver hanterbar rent praktiskt.

Lasertrustningen som behövs för detta är helt enkelt för fysiskt stor.

Och i övermorgon…
Det forskas också på nya ljustyper. Bluraylaser har högre precision än vanlig röd och längre ut på spektrat finns uv-ljus, röntgen- och gammastrålning. Kanske finns nästa optiska format där?

En annan intressant teknik är AFM-baserad (Atomic Force Microscope) som känner av fysiska ojämnheter så små som en nanometer. IBM har utvecklat en teknik kallad Millipede som kan läsa, skriva och radera gropar på samma sätt som laser gör med en cd-rw-skiva, men mycket tätare. Tekniken presenterades runt 2005, men sedan har det varit tyst. Det lär behövas många år av utveckling innan vi får se AFM i verkligheten. Den är bland annat extremt störningskänslig.



Men kanske är den privata masslagringen snart historia. Med ökad bandbredd och bättre webbtjänster är det inte omöjligt att du kommer att lagra en allt större del av dina program och mediafiler på nätet, och endast väldigt privata uppgifter hemma.

Det kräver givetvis enorm lagringskapacitet, men då pratar vi massiva serverhallar och storskaliga lösningar, istället för att försöka klämma in hela världen i just din dator.