Våra senaste 
Al Tarasiuk, CIO på CIA sedan oktober 2005.
Al Tarasiuk är 50 år och propert klädd. I rödblårandig slips och mörk kostym ser han ut som en CIO på vilket större företag som helst. Men det är han inte. Al Tarsiuk är CIO på underättelsetjänsten CIA.
– Som ni vet så sysslar vi bland annat med spionage här på CIA. Vi är i spionbranschen, säger han.
Det är en så otypisk bransch, med så unika kunder och så extrema säkerhetskrav att hans jobb är helt annorlunda än nästan varje annan CIO:s. Men i många fall går det ut på att göra det mer likt varje annan CIO:s.
– Min chef, generaldirektör Michael Hayden, sade åt mig att IT-sidan ska ha ”corporate everything”, så långt det går, säger Al Tarasiuk.
Kolossen byter skepnad
På tre år har han kommit en bra bit på väg. För första gången finns en IT-styrgupp som har högsta ledningens stöd. Och med samlad kraft har man tagit kolossen från uråldrig mjukvara och stelbent byråkrati till agil projektledning, strukturerad IT-styrning och informationsdelning via wikis.
– Jag vill att IT ska ses som en möjliggörare av uppdraget, inte bara en teknikverkstad, säger Al Tarasiuk.
Men som vi ska se har IT på CIA länge haft ännu lägre status än så.
Sedan starten 1947 har CIA:s uppdrag varit att agera i hemlighet mot främmande makt. Detta genom att samla in och analysera information som kan påverka rikets säkerhet och underrätta presidenten, militären och andra makthavare. Länge betydde det att man spionerade på Sovjet och bekämpade kommunism.
Al Tarasiuk kom in i organisationen i mitten på 80-talet, mitt i en period när CIA hade hårt fokus på stora, hemliga operationer. Själv var han utlandsstationerad i Afrika.
– Det var så jag började på CIA, med att ge IT-stöd till sånt. Och jag upptäckte att jag hade det i blodet.
På den tiden hade CIA sin IT mest i Kommunikationskontoret, ”Commo” på CIA-språk. Data flöt via egen kabel med fördelen att den var säker och lättkontrollerad. Men i övrigt fanns mycket att önska. Det huvudsakliga datahanteringssystemet (typ mejl) hette CIRAS och saknade mycket av det vi nu tar för givet. Man såg exempelvis inte skillnad på lästa och olästa meddelanden – systemet förutsatte att man läste kronologiskt.
Samtidigt stod CIA inför en stor förändring. När både Sovjet och Berlinmuren föll var det en kataklysm för CIA – plötsligt hade man ingen fiende kvar. Och nedskärningarna kom som ett brev på posten.
– IT var bara en stödfunktion, så oss skar de hårt i. Och vår infrastruktur blev bräcklig, säger Al Tarasiuk.
Den bristfälliga IT-infrastrukturen var inte utan konsekvenser. Ken Westbrook, som är chef för affärsinformationsstrategi på CIA:s analysavdelning minns kriget i Kosovo.
– Vi jobbade 24 timmar om dygnet, och analytikerna fick kämpa för hitta de data de behövde, eller över huvud taget ta kontakt med folk ...
Ny hotbild förändrade allt
När underrättelseverksamhet blir lidande kan det kosta liv. 1999 bombade USA kinesiska ambassaden i Belgrad i tron att det var ett armélager – man hade för gamla kartor. För Ken Westbrook blev det allt mer tydligt att verksamheten hade halkat efter. Inte minst inom IT.
– Jag insåg att IT-stöd var kritiskt för analysarbete – och att vi var på på fel väg, säger han.
Att Ken Westbrook hade rätt kom att visa sig på värsta tänkbara sätt. När planen flög in i skyskraporna den 11 september 2001.
Samtidigt förändrades allt.
– Plötsligt var det globala kriget mot terrorismen agendan, och känslan av att ha ett uppdrag kom tillbaka – känslan av att vara en del av svärdet som skulle bekämpa det här, säger Al Tarasiuk, som då var en av flera höga chefer på IT-sidan, men inte CIO.
På IT-avdelningen var trycket intensivt och kreativiteten sprudlade.
– Vi fick göra allt vi kunde med sådant som fanns på hyllorna: få ihop systemen, bygga ut infrastrukturen och hitta kreativa sätt att samarbeta för att få saker och ting att hända tills vi kunde få in tillräckligt med pengar för att bygga upp något ordentligt.
Kraven på infrastruktur, lagring, bandbredd, servrar, tillämpningar och personal – allt sköt i höjden som en raket. Al Tarasiuk medger att det saknades en plan för att möta dem. Men på något sätt fick det gå ändå.
– Vi fick smäcka ihop saker och bara få upp det, säger han.
bristfälliga analysverktyg
CIA var inte ensamt om problemen som ledde fram till katastrofen 9/11. Genom hela 90-talet kämpade alla USA:s underrättelsetjänster med att analysera fenomenet global terrorism – utan större framgång.
”En överväldigande mängd prioriteringar parat med platta budgetar, omodern struktur och byråkratisk rivalitet resulterade i ett bristande svar på den nya utmaningen,” skriver 9/11-kommissionen i sin rapport.
Dessutom fanns mycket att göra för att underlätta sjäva analysarbetet. Under 2001 och 2002 studerade före detta agenten Bruce Berkowitz hur CIA-analytikerna jobbade med IT. En slutsats var att de ofta saknade såväl vetskap om som tillgång till en rad nya IT-tjänster; CIA prioriterade inte att de skulle kunna använda dem; och data utanför CIA:s nätverk ansågs ha sekundär betydelse. I snitt låg CIA:s analytiker fem år efter sina kollegor i näringslivet. Minst.
Dessutom gjorde hotbilden kring IT tekniken till ”ett spöke istället för en bundsförvant”. Det satt i väggarna att ”IT är en möjlig fara”.
– Som ni vet så sysslar vi bland annat med spionage här på CIA. Vi är i spionbranschen, säger han.
Det är en så otypisk bransch, med så unika kunder och så extrema säkerhetskrav att hans jobb är helt annorlunda än nästan varje annan CIO:s. Men i många fall går det ut på att göra det mer likt varje annan CIO:s.
– Min chef, generaldirektör Michael Hayden, sade åt mig att IT-sidan ska ha ”corporate everything”, så långt det går, säger Al Tarasiuk.
Kolossen byter skepnad
På tre år har han kommit en bra bit på väg. För första gången finns en IT-styrgupp som har högsta ledningens stöd. Och med samlad kraft har man tagit kolossen från uråldrig mjukvara och stelbent byråkrati till agil projektledning, strukturerad IT-styrning och informationsdelning via wikis.
– Jag vill att IT ska ses som en möjliggörare av uppdraget, inte bara en teknikverkstad, säger Al Tarasiuk.
Men som vi ska se har IT på CIA länge haft ännu lägre status än så.
- Läs också: Inifrån it-avdelningen på CIA: Alla anställda kollas med lögndetektor
- Bildspel: USA:s 17 underrättelseorgan
Sedan starten 1947 har CIA:s uppdrag varit att agera i hemlighet mot främmande makt. Detta genom att samla in och analysera information som kan påverka rikets säkerhet och underrätta presidenten, militären och andra makthavare. Länge betydde det att man spionerade på Sovjet och bekämpade kommunism.
Al Tarasiuk kom in i organisationen i mitten på 80-talet, mitt i en period när CIA hade hårt fokus på stora, hemliga operationer. Själv var han utlandsstationerad i Afrika.
– Det var så jag började på CIA, med att ge IT-stöd till sånt. Och jag upptäckte att jag hade det i blodet.
På den tiden hade CIA sin IT mest i Kommunikationskontoret, ”Commo” på CIA-språk. Data flöt via egen kabel med fördelen att den var säker och lättkontrollerad. Men i övrigt fanns mycket att önska. Det huvudsakliga datahanteringssystemet (typ mejl) hette CIRAS och saknade mycket av det vi nu tar för givet. Man såg exempelvis inte skillnad på lästa och olästa meddelanden – systemet förutsatte att man läste kronologiskt.
Samtidigt stod CIA inför en stor förändring. När både Sovjet och Berlinmuren föll var det en kataklysm för CIA – plötsligt hade man ingen fiende kvar. Och nedskärningarna kom som ett brev på posten.
– IT var bara en stödfunktion, så oss skar de hårt i. Och vår infrastruktur blev bräcklig, säger Al Tarasiuk.
Den bristfälliga IT-infrastrukturen var inte utan konsekvenser. Ken Westbrook, som är chef för affärsinformationsstrategi på CIA:s analysavdelning minns kriget i Kosovo.
– Vi jobbade 24 timmar om dygnet, och analytikerna fick kämpa för hitta de data de behövde, eller över huvud taget ta kontakt med folk ...
Ny hotbild förändrade allt
När underrättelseverksamhet blir lidande kan det kosta liv. 1999 bombade USA kinesiska ambassaden i Belgrad i tron att det var ett armélager – man hade för gamla kartor. För Ken Westbrook blev det allt mer tydligt att verksamheten hade halkat efter. Inte minst inom IT.
– Jag insåg att IT-stöd var kritiskt för analysarbete – och att vi var på på fel väg, säger han.
Att Ken Westbrook hade rätt kom att visa sig på värsta tänkbara sätt. När planen flög in i skyskraporna den 11 september 2001.
Samtidigt förändrades allt.
– Plötsligt var det globala kriget mot terrorismen agendan, och känslan av att ha ett uppdrag kom tillbaka – känslan av att vara en del av svärdet som skulle bekämpa det här, säger Al Tarasiuk, som då var en av flera höga chefer på IT-sidan, men inte CIO.
På IT-avdelningen var trycket intensivt och kreativiteten sprudlade.
– Vi fick göra allt vi kunde med sådant som fanns på hyllorna: få ihop systemen, bygga ut infrastrukturen och hitta kreativa sätt att samarbeta för att få saker och ting att hända tills vi kunde få in tillräckligt med pengar för att bygga upp något ordentligt.
Kraven på infrastruktur, lagring, bandbredd, servrar, tillämpningar och personal – allt sköt i höjden som en raket. Al Tarasiuk medger att det saknades en plan för att möta dem. Men på något sätt fick det gå ändå.
– Vi fick smäcka ihop saker och bara få upp det, säger han.
bristfälliga analysverktyg
CIA var inte ensamt om problemen som ledde fram till katastrofen 9/11. Genom hela 90-talet kämpade alla USA:s underrättelsetjänster med att analysera fenomenet global terrorism – utan större framgång.
”En överväldigande mängd prioriteringar parat med platta budgetar, omodern struktur och byråkratisk rivalitet resulterade i ett bristande svar på den nya utmaningen,” skriver 9/11-kommissionen i sin rapport.
Dessutom fanns mycket att göra för att underlätta sjäva analysarbetet. Under 2001 och 2002 studerade före detta agenten Bruce Berkowitz hur CIA-analytikerna jobbade med IT. En slutsats var att de ofta saknade såväl vetskap om som tillgång till en rad nya IT-tjänster; CIA prioriterade inte att de skulle kunna använda dem; och data utanför CIA:s nätverk ansågs ha sekundär betydelse. I snitt låg CIA:s analytiker fem år efter sina kollegor i näringslivet. Minst.
Dessutom gjorde hotbilden kring IT tekniken till ”ett spöke istället för en bundsförvant”. Det satt i väggarna att ”IT är en möjlig fara”.
Gratis nyhetsbrev
