Av
| 
En del designers har livligare fantasi en andra. Coen Grift är utan tvekan en av dessa, vilket du ganska snabbt får bevis på om du besöker hans portföljsajt www.bio-bak.nl.
Sajten består huvudsakligen av en galet urskruvad Flashanimation med diverse roliga och märkliga element. Men det mest fascinerande är storleken på det hela. Den har nämligen tusen megapixlars upplösning – 40 000 på bredden och 25 000 på höjden. Undertecknad kan meddela att det tar en god stund att panorera i bilden med bara en 3G-uppkoppling.
När man öppnar sidan hamnar man mitt i bilden, och måste panorera runt tills man hittar verktygen för att zooma in och ut, och ett helt litet äventyr tar sin början.
Vi mejlade herr Grift för att ställa den uppenbara frågan: Vad rör sig i skallen på honom? Svaret var minst lika roligt som sidan, så vi väljer att publicera det i sin helhet (översatt).
Jag gillar djur, speciellt smaken på dem. Det var därför jag köpte 21 330 sengångare för att göra bakgrunden till min portföljsajt. Bakgrunden var tvungen att vara 40000x25000 pixlar för att åstadkomma de 1000 megapixlarna. Det är exakt en miljard pixlar, och totalt fyra miljarder kvartspixlar. Snacka om stort tal!
Varje sengångare var tvungen att göra en bild på 250x250 pixlar. När en sengångare var klar åt jag upp honom till lunch. Ner de andra sengångarna fick redan på sina bli-lunch-öden var de inte så samarbetsvilliga längre. Det är därför det tog nästan två år att bli klar med bakgrunden. De flesta var ändå slöa pundare. Jag lovade de en spliff (mariujanacigarett) och en öl för att motivera dem.
En del sa till mig att det vore lättare att göra bakgrunden i Photoshop och sedan exportera den i bitar, men det låter som rent nonsens i mina öron. Men om jag skulle göra den i Photoshop skulle jag skapa mindre dokument för att kombinera de olika bilderna i. När jag var klar skulle jag skala upp bakgrunden till sin slutgiltiga storlek. Eftersom de flesta bilderna skulle göras i Illustrator och därför vara vektorbilder, skulle jag inte ha problem med kvalitetsförluster.
Men jag lovar att Photoshop skulle ha problem att exportera bilder bredare än 30 000 pixlar så det problemet skulle jag vara tvungen att lösa. Kanske om jag exporterade mindre dokument med bara en del av bakgrunden. Sen skulle jag behöva döpa om alla bilder med något verktyg, utifrån deras skapelsedatum.
Men nog med struntsnack, sånt där gör jag helt enkelt inte. Förresten vore det väl mycket enklare att använda ett gäng stenade sengångare, eller hur?
Ett problem jag hade medan jag byggde portföljsajten var att en del sengångare försökte fly från min väderkvarn medan jag sov. Jag löste problemet genom att sätta träskor på dem. Det är inte så enkelt som det låter. Har du nånsin försökt hitta träskor till en sengångare? Inga passar, deras naglar är helt enkelt löjligt långa. Så jag var tvungen att antingen tillverka specialskor till alla 21 330 sengångarna, eller klippa av dem naglarna.
De lär väl knappast behöva naglarna i en väderkvarn ändå? Förresten kan jag använda dem som tandpetare efter mina lunchsessioner. De där sengångarhåren fastnar grymt lätt mellan tänderna – förbaskat irriterande. Så nu när de försöker fly är de inte bara långsamma utan även högljudda, det måste bara väcka mig!
Musik inspirerar mig. Jag lyssnar hela tiden – och på klappret av träskor förstår, men av en annan orsak. Jag tränade några av sengångarna att skapa musik med hjälp av sina trä(l)iga skodon. De är ganska bra på dubstep, jag älskar det! Tecknat, filmer, tv-spel och öl inspirerar mig också nu för tiden. Jag växte upp med Cartoon Network, Ren and Stimpy, Nintendo 8-bitars och hagelskurar (”hagelslag” på nederländska). De sakerna har format mig till den jag är idag. Precis som tandställningen jag hade som barn.
Hur det gått för sengångarna sedan, och om han faktiskt gjorde hela bilden i ett enormt Photoshop-dokument eller inte, förtäljer inte historien.
Sajten består huvudsakligen av en galet urskruvad Flashanimation med diverse roliga och märkliga element. Men det mest fascinerande är storleken på det hela. Den har nämligen tusen megapixlars upplösning – 40 000 på bredden och 25 000 på höjden. Undertecknad kan meddela att det tar en god stund att panorera i bilden med bara en 3G-uppkoppling.
När man öppnar sidan hamnar man mitt i bilden, och måste panorera runt tills man hittar verktygen för att zooma in och ut, och ett helt litet äventyr tar sin början.
Vi mejlade herr Grift för att ställa den uppenbara frågan: Vad rör sig i skallen på honom? Svaret var minst lika roligt som sidan, så vi väljer att publicera det i sin helhet (översatt).
Jag gillar djur, speciellt smaken på dem. Det var därför jag köpte 21 330 sengångare för att göra bakgrunden till min portföljsajt. Bakgrunden var tvungen att vara 40000x25000 pixlar för att åstadkomma de 1000 megapixlarna. Det är exakt en miljard pixlar, och totalt fyra miljarder kvartspixlar. Snacka om stort tal!
Varje sengångare var tvungen att göra en bild på 250x250 pixlar. När en sengångare var klar åt jag upp honom till lunch. Ner de andra sengångarna fick redan på sina bli-lunch-öden var de inte så samarbetsvilliga längre. Det är därför det tog nästan två år att bli klar med bakgrunden. De flesta var ändå slöa pundare. Jag lovade de en spliff (mariujanacigarett) och en öl för att motivera dem.
En del sa till mig att det vore lättare att göra bakgrunden i Photoshop och sedan exportera den i bitar, men det låter som rent nonsens i mina öron. Men om jag skulle göra den i Photoshop skulle jag skapa mindre dokument för att kombinera de olika bilderna i. När jag var klar skulle jag skala upp bakgrunden till sin slutgiltiga storlek. Eftersom de flesta bilderna skulle göras i Illustrator och därför vara vektorbilder, skulle jag inte ha problem med kvalitetsförluster.
Men jag lovar att Photoshop skulle ha problem att exportera bilder bredare än 30 000 pixlar så det problemet skulle jag vara tvungen att lösa. Kanske om jag exporterade mindre dokument med bara en del av bakgrunden. Sen skulle jag behöva döpa om alla bilder med något verktyg, utifrån deras skapelsedatum.
Men nog med struntsnack, sånt där gör jag helt enkelt inte. Förresten vore det väl mycket enklare att använda ett gäng stenade sengångare, eller hur?
Ett problem jag hade medan jag byggde portföljsajten var att en del sengångare försökte fly från min väderkvarn medan jag sov. Jag löste problemet genom att sätta träskor på dem. Det är inte så enkelt som det låter. Har du nånsin försökt hitta träskor till en sengångare? Inga passar, deras naglar är helt enkelt löjligt långa. Så jag var tvungen att antingen tillverka specialskor till alla 21 330 sengångarna, eller klippa av dem naglarna.
De lär väl knappast behöva naglarna i en väderkvarn ändå? Förresten kan jag använda dem som tandpetare efter mina lunchsessioner. De där sengångarhåren fastnar grymt lätt mellan tänderna – förbaskat irriterande. Så nu när de försöker fly är de inte bara långsamma utan även högljudda, det måste bara väcka mig!
Musik inspirerar mig. Jag lyssnar hela tiden – och på klappret av träskor förstår, men av en annan orsak. Jag tränade några av sengångarna att skapa musik med hjälp av sina trä(l)iga skodon. De är ganska bra på dubstep, jag älskar det! Tecknat, filmer, tv-spel och öl inspirerar mig också nu för tiden. Jag växte upp med Cartoon Network, Ren and Stimpy, Nintendo 8-bitars och hagelskurar (”hagelslag” på nederländska). De sakerna har format mig till den jag är idag. Precis som tandställningen jag hade som barn.
Hur det gått för sengångarna sedan, och om han faktiskt gjorde hela bilden i ett enormt Photoshop-dokument eller inte, förtäljer inte historien.
Den här artikeln har 0 kommentarer:
Molnigt på idg.se?
