En miljon människor som varje år kostar 1 000 kronor per person för kontorsprogram. Det är en miljard skattekronor per år.

En miljard kronor för program som man, enligt tester i bland annat Aftonbladet, Expressen och PC för Alla, kan hitta lika bra eller bättre – helt gratis.

Då har inte några kostnader för uppgraderingar tagits med, de kan uppskattas till 3 000 kronor per användare.

Varje år betalar alltså den svenska staten minst en miljard kronor för kontorsprogram. Varför? Kanske för att man alltid har gjort det.

Licenserna för de här programmen köps in och förnyas av gammal vana. En väldigt dyr vana. I alla andra fall hade man med jämna mellanrum gjort nya upphandlingar för att komma fram till den mest kostnadseffektiva lösningen. Men det skedde inte här trots lagen om offentlig upphandling, LOU, som säger att:

”Upphandling skall göras med utnyttjande av de konkurrensmöjligheter som finns och även i övrigt genomföras affärsmässigt. Anbudsgivare, anbudssökande och anbud skall behandlas utan ovidkommande hänsyn.”

Sedan ska den mest kostnads-effektiva lösningen väljas. Men den offentliga sektorn agerar som om det inte fanns några alternativ.

Är det här rimligt? I tider när man ska spara och skära ner ”slänger” staten bort en miljard kronor – varje år. Kan vi inte lägga de skattepengarna på något bättre?

Låt oss ta sjukvården som exempel. En sjuksköterska i landstinget tjänar i genomsnitt 23 720 kronor per månad, enligt Vårdförbundet.

Med sociala avgifter blir det ungefär 31 600 kronor i månaden. Alltså 379 200 kronor per år.

Om vi i stället för att betala en miljard kronor för kontorsprogrammen gav pengarna till sjukvården skulle vi kunna anställa ungefär 2 600 fler sjuksköterskor i Sverige, utöver de 79 000 yrkesverksamma sjuksköterskor som var medlemmar i Vårdförbundet år 2007.

Det är många sjuksköterskor som kan ta hand om gamla och sjuka.

Därför kan man ställa sig frågan: Hur mycket ska gamla vanor få kosta skattebetalarna?


Kristoffer Lundegren
Svensk försäljningschef, IBM Lotus Software