När Intel lanserade Atomprocessorn gick proppen ur marknaden för netbook, det nya ultrabärbara formatet. Under hösten har vi gått från en leverantör till ett tiotal. Det visade sig finnas ett oväntat stort intresse för de minimala bärbara datorerna. Formatet har växt fram ur de olika satsningarna på extra billiga bärbara datorer för barn, till exempel OLPC-projektet, Intels Classmate PC och Elonex One.

Även Asus Eee PC, den dator som först dök upp i en kommersiell satsning på internationell nivå, var från början tänkt som en enklare bärbar dator för yngre nybörjare. Intresset från allmänheten visade sig dock inte vara lika begränsat som den tänkta målgruppen. När vi nämnde att vi skulle testa de nya ultrabärbara blev reaktionerna från kollegerna på förlaget att de definitivt skulle läsa det här testet. För att de ville skaffa en billig bärbar till ungarna? Nej, de ville ha en enkel och superlätt bärbar till sig själva för trådlöst surfande med 3g-modem på bussen eller till och med som professionellt arbetsredskap. De flesta använder ändå inte mer än Office och e-post i sina bärbara och betydligt dyrare och tyngre jobbdatorer.

Samma trend har vi sett under hösten i USA. Försäljningen av andra generationens ultrabärbara datorer sköt i höjden och de konkurrerar utan problem med traditionella bärbara datorer. På privatsidan dominerar de klart. I oktober var nio av tio bärbara datorer i amerikanska Amazons försäljningstopp ultrabärbara, men även suget via affärskanaler sägs vara förvånande högt.

Det är den nya omgången av modeller som fått fart på intresset. Formatet har med förhållandevis starka och strömsnåla Atom under skalet, kretsuppsättningen Intel 945GS och inte särskilt märkvärdiga men bekanta GMA 950 som grafikkrets fått en stabil och kostnadseffektiv plattform som det är förhållandevis lätt att bygga en dator runt.

 

 

Snabb utveckling

Fler tillverkare har hakat på trenden. MSI var redan i våras ute med information om sin dator Wind. Under sommaren dök namn som Fujitsu-Siemens, Acer och LG upp som kommande leverantörer och fler är på gång under senhösten. Andra satsar vidare på äldre och mer beprövad teknik med processorn CM-7 från Via, medan AMD:s Geode-processor som satt i några av de första försöken i det här formatet har blivit rejält akterseglad.

Det har hänt en hel del med de ultrabärbara sedan konceptet först såg dagens ljus. Högre prestanda, större lagringskapacitet och bättre skärmar gör dem mer attraktiva för en större målgrupp. Även själva formatet har fått sig en liten justering. De extremt små måtten och en vikt bekvämt under ett kilo har bytts ut mot ett par centimeter bredare formgivning och, som en följd, ett par hekto tyngre maskiner.

Skärmar har växt till mellan nio och tio tum, och en upplösning på 1 024 x 600 pixlar är standard. Det ger en bekväm skärmbild för de flesta sysslor – kontorsprogram, webbsurfning och till och med visning av fullskärmsfilm i dvd-upplösning.

Den extra bredden har gjort att ett av den ultrabärbara datorns tidigare problem, ett miniatyriserat tangentbord, till viss del är eliminerat. Texttangenterna på de flesta av de datorer vi testade är av samma storlek som på en genomsnittlig bärbar pc. Funktionsknappar som tab och caps lock är dock fortfarande extremt krympta. Sammantaget gör det ändå att många fler användare obehindrat kan skriva text.

Linux inte längre självklart

Den sista stora förändringen är att det dominerande operativsystemet inte längre är de Linuxgränssnitt med förinstallerade program och förenklade menyer som till exempel den första Eee PC:n visade upp. I stället går det nu för samtliga ultrabärbara att välja helt vanligt Windows installerat. På så sätt är det fritt fram att utrusta datorn med vilket program som helst.

Av prestandaskäl faller valet nästan uteslutande på XP. Endast en av våra testade datorer kör Vista. Skillnaden här är inte främst beräkningskraft eftersom vår Vistadator har en av de på papperet svagaste processorerna i testet. Det handlar i stället om tillgången till arbetsminne.

”Tillverkarna hoppas på både bra respons överlag och en extra positiv julhandelseffekt.”

Den ultrabärbara har växt upp och hittat en form som verkar tilltala en mycket stor målgrupp. Tillverkarna hoppas på både bra respons överlag och en extra positiv julhandelseffekt. Frågan är då hur bra formatet är. Vad klarar de två processorerna från Intel och Via som sitter i maskinerna? Vilken är skillnaden mellan de här datorerna och vanliga bärbara av mindre mått?

De många ultrabärbara som släpptes i Sverige mellan augusti och oktober ger oss ett utmärkt tillfälle att syna ett nytt, spännande datorformat. Dessutom är det ett gyllene tillfälle att anordna ett första eldprov för Atom.

Vi bjöd in alla tillverkare som släppt eller var på väg att släppa ultrabärbara och bad dem skicka en bra allrounddator utrustad med Windows. Totalt testade vi åtta datorer från sju tillverkare, de flesta välkända pc-leverantörer som HP, Acer och LG.

Det här är en bransch som liksom den numera nära nog havererade umpc-nischen får mindre tillverkare att komma in och etablera sig. Brittiska Elonex är ett sådant exempel, liksom MSI, som bland svenska konsumenter mest är bekant som leverantör av diverse pc-komponenter. Från Asus valde vi att ta in två datorer, Eee PC 901 och Eee PC 1000H eftersom de är så pass olika. 1000H är testets största och tyngsta maskin medan 901 är den klart mest kompakta med ett extra litet tangentbord. Den är också en av de fortfarande få ultrabärbara som har solid state-hårddisk.

Formgivning & mobilitet

Det är uppenbart att tanken bakom ultrabärbara hittills har handlat om att erbjuda två saker: låg vikt och lågt pris. Utformningen av våra testdatorer reflekterar det väl. Det är mer sladdrig lättplast än stadig lättmetall och överlag lite si och så med kvaliteten på till exempel tangentbord och musplattor. Undantaget är HP Mini-Note som har ett mycket elegant yttre i borstad metall, en snygg finish på skärmen och ett välbyggt tangentbord med lågprofilknappar. Det får man också betala för, strax under en tusenlapp mer än konkurrenterna. MSI Wind och Acer Aspire One lyckas också bra med att få till skal som är både slimmade och stadiga. Aspire One är imponerande nedbantad med tanke på vad som får plats under skalet i form av extra rymlig hårddisk.

Övriga datorer upplever vi som lite för klossiga för sitt eget bästa, en klar nackdel då bärbarheten är en viktig faktor för den här typen av datorer. Intressant nog handlar det inte alltid om mått och vikt. LG X110 är till exempel tunnare än MSI Wind men kantigare utformad och bökigare att bära runt på.

Framför allt Elonex Webbook är en besvikelse; den är överdrivet tung och har billiga plastdetaljer som drar ner omdömet. Den väger lika mycket som Asus Eee PC 1000H som har ett tjockt, tungt och kraftfullt batteri som ursäkt.

Många datortillverkare har genom åren begått misstaget att bara minimera vikten på själva datorn. Ofta har en lättburen dator levererats med en tung och klumpig laddare med medföljande sladdhärva. För användaren av en bärbar dator bör även laddaren och andra nödvändiga tillbehör räknas in i bärbarheten. Här satte Apple branschen på rätt spår. Laddaren till Macbook Pro och Air påminner mer om pluggen till en mobiltelefon än om den tegelsten med sladd vi är vana vid.

Datorerna i testet har alla fortfarande fyrkantiga svarta klossar till ac-omvandlare, men de är föredömligt små och lätta. Bäst är Acers och Asus laddare som man utan problem kan rycka ur vägguttaget, rulla ihop kablarna till och stoppa i byxfickan. Klumpigaste laddarna ser vi hos Elonex och HP. Riktigt vad det beror på är svårt att säga. Informationen om laddarna var bristfällig och batterierna skiljer sig inte från de andra.

 

 

Funktioner & finesser

Våra åtta datorer är mycket snarlika varandra i fråga om funktionsutbud. Det är lätt att tro att de tagit samma ritningar och byggt varsitt skal. På sidorna sitter nästan identiska uppsättningar av portar och anslutningar. Två eller max tre usb-portar, en hörlurs- och en mikrofonkontakt, en RJ45 nätverksanslutning och en vga-anslutning för extern skärm.

Till det kan vi lägga varsin kortläsare för de vanligaste småkorten, några med stöd för sd och mms, och några som även läser memory stick. Två av datorerna, Fujitsu-Siemens Amilo Mini och HP Mini-Note har port för expansionskort av typen express card.

Alla datorerna har trådlöst nät, i de flesta fall enligt 802.11b och g, men Asus Eee-datorer klarar också 802.11n. Asus, HP, LG och MSI fungerar även med bluetooth. I LG X110 har vi svårt att få bluetoothfunktionen att klicka och vi lyckas aldrig koppla upp några enheter med den. Eftersom vårt testexemplar är ett förhandsbygge antar vi att sådana problem har blivit lösta innan datorn levereras till kund.

Andra identiska saker datorerna emellan är skärmarna på avkortade 1 024 x 600 bildpunkter samt en webbkamera. Kamerorna är på antingen 0,3 eller 1,3 megapixel, men inte heller de mer högupplösta är särskilt bra.

En bildskärm på 1 024 x 600 punkter räcker långt för att läsa webbsidor och Office-dokument. För HP Mini-Note som kör Windows Vista blir det ibland lite problem med det grafiska gränssnittet. Många dialogrutor och programfönster i Vista är för höga eller för breda så att information hamnar utanför skärmen.

HP är dock en av tre datorer som hanterar större skrivbord än 1 024 x 600. HP:s skärm kan ställas upp till högre, mer Windowsvänliga upplösningar. Datorn skalar då bilden och visar den ändå. Det gör att man kan jobba på ett stort skrivbord om man behöver överblick, men text kan vara ett elände att läsa. De andra två är Asusmaskinerna. Ställer man in en högre bildstorlek ser man fortfarande bara 1 024 x 600 på skärmen men för man ut musen utanför kanten skrollar skärmbilden med och visar resten av skrivbordet.

Skärm & gränssnitt

Kvaliteten på skärmarna är något som skiljer datorerna en hel del åt. Det är lite förvånande med tanke på hur mycket av deras övriga komponenter som är stöpta i samma form. En tydlig skillnad hittar vi exempelvis om vi tittar på Asus två testdeltagare. Eee PC 901 har den klart ljussvagaste skärmen i testet, betydligt klenare än storebror Eee PC 1000H. I de flesta fall räcker den till men i starkt dagsljus hade det varit välkommet att kunna dra upp ljuset ett par snäpp.

Bäst ljusstyrka har Asus Eee PC 1000H och Acer Aspire One. Maxnivån är ungefär 20 procent högre än konkurrenterna. Det spelar för det mesta inte någon stor roll. Det är klokt att i vilket fall dämpa ljusstyrkan i skärmarna för att spara batteri. Under dåliga ljusförhållanden kan den extra styrkan dock vara en fördel.

Utöver ljusstyrka är färgrymd och kontrastförhållanden två viktiga indikatorer på en skärms kvalitet. Av så här pass billiga datorer ska man inte förvänta sig så mycket och ingen av testdeltagarna är heller överraskande bra. HP Mini-Note och MSI Wind ger oss lite bättre färgåtergivning när vi till exempel ser på foton och film. LG X110 är i stället ovanligt blek för den användningen. I gengäld får vi där en behaglig skärmbild för text och kontorsgrafik. Elonex Webbooks skärm brister i kontrast; svarta ytor blir något grådaskiga. Övriga skärmar sticker inte ut på något sätt och kan alla ses som säkra köp för vardagsbruk.

Alla datorerna har traditionell musplatta, även om den kan vara irriterande liten ibland. Det är svårt att göra något åt den saken i en så snålt tilltagen dator.

Tre av datorerna, Acer Aspire One, Fujitsu-Siemens Amilo Mini och HP Mini-Note, har valt en något annorlunda design. Knapparna sitter till höger och vänster om pekplattan i stället för under den. Det tar ett tag att vänja sig men den ovanliga placeringen är helt nödvändig. Utrymmet för knappar under plattan är mycket begränsat. Acer Aspire One får minuspoäng på grund av en alltför glättig och okänslig pekplatta. Den kräver ovanligt hårt tryck med fingertoppen och den halvblanka ytan minskar precisionen.

Vi blir positivt överraskade av att många av datorernas tangentbord är så pass stora att tillverkarna slipper kompromissa med bekvämligheten för vanlig textinmatning. Ett normalstort tangentbord mäter 17,5 till 18 centimeter mellan Q och P på översta bokstavsraden. Endast två datorer i testet, Amilo Mini och Eee PC 901, är mindre än så. Amilo är bara marginellt mindre medan det är en märkbar skillnad att skriva på den lilla Asusdatorn. Ett stort irritationsmoment för vissa, en icke-fråga för andra. Vi rekommenderar att du hittar ett exemplar att testa textinmatning på själv innan du slår till.

Prestanda

Med exakt samma processor, minne och kretsuppsättning i sex av våra åtta datorer är det inte mycket vi kan säga om deras prestanda sinsemellan. Acers, Asus, Fujitsu-Siemens, LG:s och MSI:s testdeltagare är alla utrustade med en 1,6 gigahertz Atomprocessor, en gigabyte minne och Intels GMA 950 som grafikkrets. Vi körde prestandatest med PC Mark 05, och resultatet för processor-, minnes- och grafiktester gav oss mycket få skillnader som inte ligger inom felmarginalen.

Undantaget är Asus Eee PC 901 som ger oss aningen sämre processorprestanda. Riktigt hur det kommer sig vet vi inte men Eee PC 901 upplevs också som betydligt slöare i vissa arbetsmoment. Troligen beror just det på långsam läsning och skrivning från dess flashbaserade disk. Det är möjligt att disken påverkar processor-benchmarks i PC Mark 05 en aning.

Den stora skillnaden ser vi mellan Atomprocessorerna och de två datorer som kör Vias C7-M och grafikkretsen Chrome 9. Det blir tydligt vilket stort steg Intel tagit med sin nya teknik. Bägge processorerna har en klockfrekvens på 1,6 gigahertz men Intels har genomgående 50 procent högre prestanda. En viktig orsak till det är att Atom klarar hyperthreading. Det är dock inte hela hemligheten. Även i tillämpningar som inte utnyttjar detta är Atom 25 till 30 procent snabbare än C7-M.

Datorernas hårddiskar påverkar också prestanda. I samtliga maskiner utom lilla Eee sitter det en traditionell disk för bärbara datorer på 2,5 tum. De varierar från generösa 160 gigabyte hos Asus Eee PC 1000H ner till 60 hos Fujitsu-Siemens. Acers, Elonex och Fujitsu-Siemens diskar har lägre varvtal än övriga. Det ger något sämre totalprestanda, men skillnaden är marginell för den sorts användning som datorerna är byggda för.

PC Marks hårddisktest visar också på avsevärt mycket lägre prestanda för Eee PC 901:s flashdisk än för de andra datorernas vanliga hårddiskar. Söktider vid läsning är mycket korta men överföringshastigheten och framför allt skrivhastigheten är mycket låg. Det är också siffror som vi kan förvänta oss av en flashdisk i den lägre prisklassen.

Batteri & kylning

Datorernas val av processor reflekteras också i lasten på dess batterier. Vi testade batterikapaciteten genom att låta datorn uppdatera en webbsida en gång i minuten samt spela webbradio med wi-fi påslaget och högsta möjliga ljusstyrka på skärmen. Vi bedömer att det motsvarar en ungefärligt genomsnittlig användning av datorn i utomhusmiljö.

Asusdatorerna är de enda som i standardutförande kommer med sexcelliga batterier med högre grundkapacitet. Som vi redan nämnt gör det dem tjockare och tyngre än konkurrenterna. Samtidigt ger det dem också en utmärkt drifttid. I genomsnitt är den nästan det dubbla jämfört med övriga datorer, runt fyra timmar mot de övrigas två. Flera av de andra datorerna, som Asus, LG och HP, går antingen att köpa med sexcelliga batterier eller så finns dessa som extra tillbehör. Det kan eventuellt också komma till övriga modeller. Bland trecelliga batterier är det Via-datorerna Webbook och Mini-Note som har sämsta batteritiden. Skillnaderna är dock inte så betydande.

En tydligt skiljande faktor är kylningen av systemet. Ingen av datorerna kommer helt undan susande och vinande fläktar men när de väl går i gång är skillnaden i ljudnivå väsentlig. Tystast i klassen är lilla Asus Eee PC 901 och MSI Wind. Här är det sällan man hör något alls från fläktarna och när de efter en längre tids intensivt jobbande sätter fart är de mycket väl dämpade. Även Asus Eee PC 1000H och Fujitsu-Siemens Amilo Mini får klart godkänt här. De är i och för sig ivriga med att dra igång sina fläktar men de är väl dämpade och stör mycket lite.

Värst i klassen är Acer Aspire One, Elonex Webbook och framför allt HP Mini-Note. Aspire One går i gång sparsamt men har en rätt hög fläktvolym och påtaglig ljudbild. Elonex och HP blir varma och behöver vädras ur mycket snabbare än de andra datorerna. HP förlorar många poäng, både på att ytterskalet är så varmt att den blir obekväm att arbeta med och på att fläktarna är så högljudda. De viner konstant, även vid relativt låg belastning av systemet.

TechWorlds slutsats

Testet slutar i jämnt lopp utan någon tydlig vinnare. Den egentliga segraren är själva formatet. Till skillnad från försöket med den extremt krympta umpc:n har de ultrabärbara datorerna visat sig fungera utmärkt på flera punkter. Här är ett koncept som funkar som användarna vill, som är föredömligt prissatt och har god potential att utvecklas.

I vårt startfält är Acer Aspire One bäst på att kombinera låg vikt och slimmad design med fullgoda prestanda och en mycket bra skärm. Perfekt är den inte, med något högljudd kylning och halvdan musstyrning. MSI Wind och LG X110 är också positiva överraskningar, medan HP Mini-Note och uppstickaren Elonex måste fundera på om deras tekniska plattformar håller måttet. De är både slöa, varma och drar extra batteri.

 

 » Läs mer om bärbara datorer och smartphones på vår specialsida!

Foto: Andreas Eklund Grafik: Jonas Englund