”Ungdomskultur är ju ofta rebellisk och provocerande. Det är den inte på Dreamhack – där vill vi gärna att alla åldrar är med och har kul tillsammans”, säger David Garpenståhl.

I oktober flyttade Dreamhack in i nya lokaler i Vasastan. Miljön är avskalad men vid ingången ligger en myshörna med golvkuddar, fåtöljer och Guitar Hero-spel.

Så det är där som Dreamhackgänget har afterwork undrar jag.
– Jodå, säger David Garpenståhl och skrattar.

Han är festivalgeneral och styrelseordförande i Dreamhack och konstaterar att det nog är rätt typiskt.

– Många tror att det enbart är barn som spelar men så är det inte. Hälften av svenskarna spelar och medelåldern bland dem som köper spel är drygt 29 år. Och det är inte bara killar heller – 50 procent är tjejer.

Och det är också tydligt för Dreamhack att intresset för dator- och tv-spel breddats. Till skillnad mot många andra företag just nu är det inte nedskärningar som gäller här, förklarar David Garpenståhl.

Han gestikulerar och pratar snabbt, ivrigt och engagerat.

– När vi flyttade in för några månader sen tänkte vi att det var bra att ha lite att växa i men nu börjar vi fylla upp lokalerna här också.

Totalt hade Dreamhack 70 000 besökare på sina evenemang förra året och i år räknar de med att utöka verksamheten och få 200 000 besökare. 20 är anställda på heltid och dessutom finns en så kallad crew på 400 personer som jobbar ideellt – de till och med använder semesterdagar – för att hjälpa till med festivalerna. Dessutom samarbetar festivalen med flera tekniska högskolor och företag.

– När vi har Dreamhack på Elmia i Jönköping är det som att skapa en småstad för några dagar, konstaterar David Garpenståhl.

Själv kom han in och blev styrelseordförande för tre år sedan. Till dess hade de två grundarna Martin Öjes och Kenny Eklund drivit Dreamhack från starten 1995 när 20 kompisar satte ihop ett lan, ett lokalt nätverk av datorer, i en skolmatsal och spelade sig igenom en helg – till att träffarna blev återkommande, blev festivaler och började dra flera tusen besökare.

David Garpenståhls väg har gått via musik och e-sport.

– Jag jobbade inom musikbranschen – var tidigt med och skapade musik med datorer.

I mitten av 1990-talet exploderade datorspelandet i och med att det blev möjligt att koppla ihop datorer. David Garpenståhl som spelat schack som barn och varit en av de bästa juniorerna i Sverige fastnade snabbt för e-sport. Quake var, och är, favoritspelet – men trots hans stora intresse blev det aldrig en professionell spelarkarriär.

– Jag var lite för gammal för det, 25 år. I stället såg jag behovet av att strukturera och organisera spelevenemangen och kvalomgångarna.

Så han startade en spelcommunity, Sogamed, som på fem år växte från 50 000 till 500 000 medlemmar och i ungefär samma veva började han samarbeta med Dreamhackgänget.

– Dreamhack har den perfekta publiken – det har blivit lite som e-sportens DN-gala vid sidan av allt det andra som försiggår under festivalen.

För även om grunden för Dreamhack fortfarande är deltagarnas gemensamma spelintresse händer det mycket annat under festivalhelgerna i dag – det är konserter, paneldiskussioner om ämnen som FRA-lagen och mycket annat.

– Min vision är att festivalerna ska kännas som det coolaste stället på jorden.

Festivalen har de senaste åren regelbundet slagit sina egna världsrekord i antal besökare, antalet sammankopplade datorer och dessutom har den världsrekordet i snabbast uppkoppling någonsin – 40 gigabit.

Just de otroligt snabba uppkopplingarna har lockat många besökare att ägna tid inte bara åt spel utan också åt nedladdning, sägs det.

David Garpenståhl suckar lite och säger att det kanske är så att en del gör samma saker på Dreamhack som de gör hemma vid datorn.

– Men de som hyr bord av oss förbinder sig att följa svensk lag, säger han och tillägger att trafiken ut fortfarande är större än trafiken in.

Publiken är en intressant målgrupp för många – högskolor, försvaret, skatteverket och it-säkerhetsexperter hör till dem som funnits på plats. Men alla är inte välkomna, framhåller David Garpenståhl.

– Vi släpper inte in bettingföretag exempelvis. Det har varit propåer om att vi skulle anordna stora nätpokertävlingar i samband med festivalen, men vi har sagt nej till det. Poker passar inte i en miljö som ska vara lugn och trygg för de ungdomar som kommer.

Att Dreamhack är en trygg miljö, och ska fortsätta vara det, är något som David Garpenståhl återkommer till flera gånger.

– Vi är en av Sveriges största ungdomsfestivaler men det förekommer inga våldsbrott, ingen alkohol och inga droger på våra evenemang, säger han.

Inte ens lite grann alkohol?

– Nej. En av anledningarna till det är att de som kommer har ett gemensamt intresse. Dessutom känner många varandra innan via internet. Det gör att det redan finns sociala relationer etablerade och då behövs inte alkohol som katalysator.

För att ytterligare understryka det han säger hänvisar han till de studier som Ungdomsstyrelsen gjort och som visar att datorspelande ungdomar dricker mindre alkohol, stressar mindre och idrottar i lika hög grad – eller något mer – än andra ungdomar.

– En del verkar också tro att föräldrar med idrottande barn är mer närvarande och aktiva än föräldrar till dataintresserade barn. Men de som kommer hit har oftast både aktiva och närvarande föräldrar, säger David Garpenståhl.

Han vänder sig mot bilden att internet och annan ny teknik skulle leda till mer mänsklig isolering som det ibland påstås.

– Distansarbete och annat gör människor mer ensamma sägs det. Men internet är i själva verket en social revolution. Ungas sociala IQ är betydligt högre i dag än när jag var ung – då hade man koll på sitt kvarter, i dag kan man ha mängder av kontakter via internet, säger han.

– Antalet nära vänner är väl detsamma, men bekantskapskretsen är oerhört mycket större.

Trots att Dremhack, enligt David Garpenståhl, lyckats behålla känslan av att man kommer in i ett vardagsrum med kompisar fastän det nu närma sig 15 000 besökare börjar smärtgränsen nås.

– Vi har 40 000 kvadratmeter på Elmia till vårt förfogande men vi fyller dem med råge nu. Tidigare har vi hela tiden siktat på att få fler besökare till våra stora vinter- och sommarfestivaler men nu ska vi börja tänka på bredden i stället.

Som en början på det har Dreamhack dragit igång en festival i Skellefteå som i mars går för tredje gången i rad. De drar runt 1 000 besökare och David Garpenståhl kallar det för ett ”minihack”. Trots det är de betydligt större än någon av de motsvarande festivaler som finns i utlandet som drar 600–800 deltagare som mest, berättar han.

– Vi har fått många förfrågningar från andra länder, men hittills tackat nej. Nu har vi provat att dra oss 100 mil norrut till Skellefteå så kanske vågar vi oss på att dra oss 100 mil söderut framöver
också ...

Om det blir i år eller inte vill han inte berätta, men att det blir fler festivaler och annat är klart. Miniformatet kallas Dreamhack on tour och närmast är det Tekniska museet i Stockholm som får besök under sportlovet och Svenska Mässan i Göteborg i april.

– Vi räknar med att genomföra ett 20-tal evenemang i olika storlekar i år. Förra året genomförde vi tio stycken, säger David Garpenståhl.