I Sverige var det inte någon succé – efter en vecka hade bara 182 personer tittat på filmen.

Det kan bero på att filmen inte provocerar eller sätter igång tankar. Samtidigt förstår jag att det måste vara svårt att få ihop en bra film som ska passa alla europeiska länder med olika kulturer.

Jag har forskat om unga och nätet i tio år och frågan om hur man ska nå ut med kunskap om ungas nätanvändning har sysselsatt mig en hel del. I somras fick jag en snilleblixt.

Jag kom på en fullkomligt lysande idé som jag först var väldigt hemlig med – idén var så bra att jag var helt säker på att någon skulle stjäla den om jag andades om den till fel person.

Nu är jag lite mer nyanserad och börjar inse att den kanske inte var riktigt så bra.

Jag har nämligen hört av mig till alla tv-kanaler i fallande ordning – ni vet, SVT först, sen fyran, trean och sist femman.

Ingen nappade. Så nu tänker jag dela med mig av idén så får i alla fall ni njuta av den, även om ni aldrig kommer att få njuta av tv-programmet Net Nanny.

Programidén är i grunden densamma som du är vad du äter och nanny-programmen: ett proffs kommer hem till familjer och analyserar situationen och sen får man följa familjens utveckling när proffset lotsar dem till ett bättre förhållande till mat eller varandra.

Men i min programidé skulle det vara en Net Nanny som kliver över tröskeln till familjer vars barn använder internet. Namnet Net Nanny är övrigt en blinkning till ett känt datorprogram med samma namn, ett program som filtrerar innehållet och övervakar vad barnen gjort vid datorn.

För tanken med mitt tv-program är tvärtom – att ge föräldrarna verktyg att hantera situationen utan att övervaka eller filtrera.

Net Nanny ska prata igenom vad föräldrar och barn ser som problem och utifrån aktuell forskning ge goda råd men framförallt ställa frågor så att familjemedlemmarna själva kommer fram till hur de vill ha det.

Jag ser framför mig hur hon kliver in med ett trådlöst tangentbord under armen, granskar den fysiska datormiljön, ger några tips angående ergonomi och virusprogram och sedan sätter sig ner med de vuxna en stund.

De hårt prövade föräldrarna får berätta om allt de oroar sig för och Nanny lugnar dem med referenser till den forskning som finns, presenterat så att det blir begripligt.

Sen är det dags för barnen – de får sitta ner i enrum med Nanny och berätta vad de oroar sig för och hur de skulle vilja att familjens datoranvändning såg ut.

I slutet samlar Nanny hela familjen och pratar igenom vad de kommit fram till och hur de ska lägga upp familjelivet framöver.

I den sista scenen i varje program kliver Net Nanny ut på trappan, med tangentbordet tryggt under armen.

Familjen står med leenden på läpparna och vinkar av henne, kanske att den truligaste av tonåringarna ser lite avvaktande ut, det är bara gulligt.

Man förstår att nästa vecka är det dags för en ny familj och nya utmaningar för Net Nanny.