Text: PC World Magazine
Översättning och bearbetning: Daniel Hessel

Palm Pre och dess inbyggda operativsystem Web OS har varit en snackis ända sedan det presenterades i januari. Pre är inte den perfekta smartluren, men inte så långt ifrån. Web OS är rent, snyggt och lättanvänt, men de stora nackdelarna ligger i hårdvaran. 



Pre har ett blanksvart skal med utskjutbart qwerty-tangentbord och en 3,1 tum stor pekskärm. Luren känns bekväm och även i väldigt ljusa miljöer är den väldigt lättläst. Trots det fullstora tangentbordet är måtten väldigt blygsamma och den går utan problem ner i de flesta byxfickor, något som inte direkt är vanligt med qwerty-sliders.

Tråkigt nog har Palm tänkt mer på bärbarheten än på tangentbordet. De glansiga tangenterna omges av en plastsarg vilket inte gör skrivandet helt enkelt. Dessutom sitter knapparna en aning för nära varandra för att större fingrar ska kunna skriva på dem utan att slå fel. Slajdfunktionen känns inte heller helt säker och välbyggd.

Endast knappar gäller
Tyvärr finns det heller inget pekskärmstangentbord att alternera mellan, tills någon utvecklare fixar till det och slänger upp i Palms programbutik vill säga. Positivt är i alla fall att responsen mellan knapptryckning och att bokstäverna kommer upp på skärmen är riktigt snabb.
För att ringa finns det däremot ett numeriskt tangentbord på skärmen, och talkvaliteten är fullt godkänd åt båda håll. Tyvärr begränsas det av en inte allt för vettig batteritid.

Den absolut största missen är dock minnesmängden. Åtta gigabyte inbyggt lagringsutrymme hade varit okej om det ackompanjerats av en minneskortsplats. Nu är du istället låst till det inbyggda minnet, som med en vettig mängd musik, program, foton och annat skoj försvinner snabbare än du hinner säga Pre.

Antalet knappar är ganska få i hopskjutet läge. En knapp på fronten, en slajdknapp för att stänga av volymen, en vanlig volymknapp och en knapp för att sätta telefonen i flygplansläge (det vill säga stänga av alla radiosändare under flygresan).
På baksidan sitter kameran med en sensor på 3,2 megapixel med led-blixt som inte ger några höjdarbilder, men ändå godkända. Det enda jobbiga är att du måste trycka på en knapp på skärmen istället för en dedikerad kameraknapp. Dessutom saknas stöd för videoinspelning. 



OS-brons
Det mest intressanta är hur Pres operativsystem ser ut och fungerar. Enligt författaren är det ett av de absolut bästa och definitivt uppe i samma klass som Iphone och Android. Några funktioner har visserligen konstiga placeringar och vissa program laddar ganska långsamt, men på det stora hela är den ruskigt snabb i vändningarna.

På startskärmen kan du, som hos många andra lurar, lägga till olika widgets för att passa dina behov. Tyvärr är de anpassningsbara valen begränsade till fyra stycken, vilket känns en aning snålt. 

Klippa och klistra fungerar precis som på gamla Palm-maskiner och utöver multi touch klarar Pre även av multitasking, där du växlar mellan program genom olika fingerdragningar på skärmen.

Sociala nätverk
Redan från start synkar Pre dina kontakter med både Facebook och Google. Medan detta är en grym idé i teorin blir det snabbt ganska rörigt och överväldigande med namn och nummer som du i många fall inte skulle lägga in på din telefon egentligen. För synk med Outlook är du tvungen att ladda ner en tredjepartsapplikation. 

Meddelandefunktionen kombinerar både sms och messengerkonversationer i ett trådat utförande för bättre översikt och du kan gå över till sms om din messengerkontakt går offline.
En annan grym funktion är webbläsaren som med enkelhet hanterar flera fönster och renderar webbsidor riktigt bra. 

En riktigt grym, och ganska unik funktion, är att telefonen kan synka direkt med Itunes. Även om mediaspelaren är ganska standardiserad så är det grymt att fler än Apples apparater kan prata med musikprogrammet.

Bortsett från en del korkade hårdvarumissar är Palm Pre en riktigt grym apparat med schyst design och ett ännu schystare operativsystem. Nu gäller det bara för Palm att få hit en 3g-modell till våra breddgrader, omgående!

Denna text är översatt och ombearbeted från amerikanska PC Worlds test som går att läsa i sin originalform här.