Av
| 
Konceptskisser till Gatekeeper.
När Lars Magnus Ericsson hade fått fart på sitt telefonimperium vid förra sekelskiftet köpte han Alby Gård för pengarna. Småbrukarson och nytänkare som han var satte han genast i gång med att modernisera och rationalisera jordbruket på gården. Bland annat byggde han en hypermodern ladugård i betong.
Tack vare att byggnaden låg i en brant sluttning gick det till exempel att köra in i vart och ett av byggnadens fyra våningsplan, varav de översta användes som loge, och höet skeppades ner till korna genom golvet.
– LM Ericssons experimentlada, säger Jonas Boutani Werner, där vi sitter i botten av ladugården och dricker förmiddagskaffe.
– Vi fortsätter att experimentera, fast i en annan anda, tilllägger han.
Alby Gård ligger ett stenkast från Alby centrum i Norra Botkyrka utanför Stockholm, ett av de förortsområden som har fått definiera den segregation som i dag kallas utanförskap.
Men låt oss först ta en drygt 800 år lång tur fram i tiden.
År 2887 påbörjas bygget av den största rymdstationen hittills. Den heter Gatekeeper och ska hindra galaxens invånare från att ta sig in i ett så kallat nexus, en reva i tid och rum som ger evigt liv, i närheten av Mars. Under en attack från Star Wars bad guy Darth Vader växer det ut en arm från nexuset, och in på rymdstationen stiger en rad gamla bekantingar från Star Trek. Därefter bildar Darth Vader och Borgdrottningen ett otippat par i ondska som ställer till det för Gatekeeper-besättningen.
Det är grundscenariot i den kanske största fanfilmproduktionen någonsin.
Fanfilmer produceras av biopubliken och spinner vidare på intrigerna i kända spelfilmer.
Den första fanfilmen sägs ha gjorts med filmen Rackarungar (The Little Rascals) som förlaga redan 1926. Men det skulle dröja till 1970-talet och science fiction-subkulturens blomstring innan fanfilmen blev en mer etablerad fåra vid sidan av filmindustrin.
I dag kan var och en med en mobilkamera och ett Youtube-konto producera och sprida fanfilm. Men teknikdemokratiseringen har även gjort att de mer ambitiösa fanfilmarna närmar sig en professionell finish på sina alster som sprids via science fiction-konvent, på dvd och särskilda nedladdningssajter. Ett exempel är den finskproducerade Star Trek-parodin Star Wreck: In the pirkinning som sedan 2005 har laddats ned över fyra miljoner gånger, något som har gjort den till den troligen populäraste finska filmen någonsin.
Inom sociologin brukar den här gruppen som befinner sig någonstans mellan amatör- och proffsnivå kallas »pro-ams« (professional amateurs) efter den bästsäljande boken The Pro-Am Revolution: How enthusiasts are changing our economy and society (2004) av Charles Leadbeater och Paul Miller vid den brittiska tankesmedjan Demos.
Men producenterna bakom Gatekeeper har utvecklat en egen term som även hjälper till att förklara det globala nätverkande som de använder sig av, med inspiration från open source- och crowdsourcing-filosofin. MTC, eller multi talent co-operation, står för en ny produktionsform där professionella, halvprofessionella och drivna amatörer genomför större projekt, oftast på frivillig basis.
– Det här är metoder som kan användas i alla större projekt, inte bara inom film. Det är ett sätt att bygga nätverk och samarbeta på som är lönsamt för alla, utan att man pratar kronor och ören, säger Thomas Dahl.
Han är grafisk formgivare, matte-painter, regissör och en av de fyra eldsjälarna i producentkvartetten 4Fathers som ligger bakom Gatekeeper. De andra sitter i Norge, Storbritannien och USA. Amerikanen i sällskapet, Barbara Adams, blev för övrigt världens mest omtalade »Trekker« då hon insisterade på att bära sin Star Trek-kostym som jurymedlem under Whitewater-rättegången mot Bill och Hillary Clinton 1996.
Fanfilmerna och hela science fiction-kulturen befinner sig i en märklig relation med Lucasfilm och Paramount som äger rättigheterna originalfilmerna. Å ena sidan får de inte tjäna några pengar på sina fanfilmer, å andra sidan föder de intresset för originalfilmerna, och genom Trekker-konvent odlas kontakter mellan fans och både producenter och skådespelare. I skrivande stund har Gatekeeper-gänget kontrakterat en rad Star Trek-skådespelare – och förhandlar med »några av de riktigt stora« från Star Wars.
– Vi bestämde oss för att börja med en fanfilm eftersom vi hade så många kontakter inom Star Trek- och Star Wars-världen, bland skådespelarna och producenterna. Då tänkte vi att det vore roligt att utnyttja de kontakterna, för det är svårt att säga nej till sina kompisar, säger Thomas Dahl, och påpekar att 4Fathers planer sträcker sig längre än de tre kommande år som kommer att ägnas åt produktionen av Gatekeeper, inspelningar som alltså till stor del kommer att genomföras på Alby Gård.
En dag i början av förra året satt den norskfödda Thomas Dahl nämligen och läste sin lokaltidning i Botkyrka.
– Jag såg en artikel och tänkte att det här är för gott för att vara sant, säger Thomas, som redan hade börjat planera för att spela in Gatekeeper i Norge.
Men nu visade det sig att ett filmproduktionscentrum växte fram bara några kilometer från där han bor. Här fanns en 3 500 kvadratmeter stor inspelningsstudio, greenscreenbås och till och med möjlighet att bygga upp en modellstudio som kan mäta sig med de studior som George Lucas använde när han spelade in de första Star Wars-filmerna.
Subtopia startades på Alby Gård kring millennieskiftet som ett sätt att samla kreativa krafter i Botkyrka, en kranskommun som inte verkade dra åt sig annan uppmärksamhet än negativ om kriminalitet och social utslagning. Bland de första som flyttade in fanns Cirkus Cirkör som nu driver ett cirkusgymnasium på Subtopia, och filmbolaget Zingofilm.
I dag finns 52 olika företag och organisationer i Subtopia, bland annat Filmbasen, som samlar talanger och delar ut stödpengar till kort- och dokumentärfilm, och Dramatiska Institutet som har förlagt en av sina utbildningar till Subtopia.
Och som Jonas Boutani Werner påpekade experimenteras det alltså på ett nytt sätt i den en gång så moderna ladugården. Han är film- och mediesamordnare på Subtopia och för honom passade Thomas Dahls Gatekeeperprojekt som hand i handske. Han visar upp en projektskiss över hur han vill bygga upp Botkyrkas eget minihollywood. Målet med Subtopias filmby är att fylla gapet mellan den rena amatörfilmen och storfilmen.
– Filmsverige är väldigt hierarkiskt. Det finns mycket stödformer på gräsrotsnivå, från folkhögskolor och mediegymnasier till Dramatiska institutet. På toppen har vi Svenska filminstitutet, men förra året var det kanske åtta filmer som fick långfilmsstöd. Däremellan har det lämnats ett stort glapp. Där finns färdigutbildat folk och människor som inte har en formell utbildning men som befinner sig på en hög nivå. Vi har sagt att i det här glappet, där ska vi vara bäst, säger Jonas Boutani Werner, som sedan han kom till Subtopia i början av 2008 har kartlagt den svenska filmmiljön.
I hans analys av filmbranschens utmaningar passar Gatekeeper perfekt.
– Ett projekt som Gatekeeper kommer in där branschen har sin största panik just nu. De har alternativa sätt att finansiera, producera och distribuera film, säger han, och påpekar att det ofta är i utkanten av finkultur och independent som den senaste utvecklingen sker. Man använder ny teknik och nya sätt att tänka när det gäller marknadsföring.
– När Thomas kom, frågade jag mig vad jag får om Thomas gör sin film här. Då insåg jag snart att han vill vara med och bygga upp studion. Han erbjuder oss visningsfönster som vi aldrig har haft förut, genom science fiction-miljön. Jag frågade om han kunde hålla några kurser och fick en lista på kanske 30 olika typer av kurser som de som arbetar med Gatekeeper kan hålla. Vad gäller teknik tar de med sig egen teknik för att genomföra inspelningen. Då blir frågan om pengar inte så viktig. De betalar inte en massa hyra, men vi får en massa saker från det här projektet som vi annars hade köpt in eller lagt ut pengar på, säger Jonas Boutani Werner.
Thomas Dahl konstaterar att det helt enkelt är byteshandel enligt MTC-principerna.
– Subtopia ställer upp med bland annat studior, greenscreenstudio och miniatyrstudio. Mot det får de en rad olika utbildningar i hur man gör specialeffekter för film, matte-painting, cgi och annat, säger han, och förklarar vidare hur de finansierar filmen:
– Dels försvinner en stor utgiftspost, lönerna, genom att alla arbetar frivilligt. Sedan byter vi tjänster och varor. Jag gör matte-paintings för en producent i USA mot att de gör en cgi-animation för mig. Jag får greenscreen-målning av en målarfirma i Stockholm mot att jag gör en reklamkampanj för dem.
Dessutom har Gatekeeper-gänget precis dragit i gång en kampanj där vem som helst kan stödja filmen med tio dollar var mot att de får sitt namn eller sin bild synlig någonstans i filmen.
– Vi kom i kontakt med en pr-expert som frågade oss vilka personer eller bolag vi sökte när vi letade sponsorpengar. Vi sade »de som har mycket pengar«. Men han tyckte att vi hellre borde prata med dem som inte har några pengar alls. Vi tänkte att den här mannen är galen. Men så frågade han hur många Star Trek-fans det finns i världen och hur mycket pengar vi fick om en promille av dem donerade tio dollar var. Då började vi förstå möjligheten att tänka lite annorlunda.
Frågan är hur det här sättet att arbeta påverkar filmens resultat. Vad händer om man plötsligt måste få in tusentals ansikten och namn på Star Trek-fans i filmen? Thomas Dahl tar frågan med ro.
– Om du har en stor vägg med fallna soldater och kameran panorerar över den, om du har namnet på ett skepp … Ett vanligt sätt i science fiction-miljön att hedra fans som har gått bort är att sätta deras namn på skepp, planeter eller solsystem.
Hittills har ingen inblandad fått tjäna pengar på fanfilmen, men nu börjar de storbolag som äger rättigheterna mjukna. Till exempel valde Paramount att titta åt andra hållet när finska Star Wreck tecknade ett avtal med ett annat bolag för att distribuera sin Star Trek-parodi kommersiellt på dvd.
Thomas Dahl berättar att Gatekeeper kommer att förhandla med Lucasfilm och Paramount om att få visa sin film på tv-kanaler som inte är reklamfinansierade, som till exempel SVT och BBC.
– Vi vill utvidga arenan för fanfilm, säger han, och påpekar att det faktum att George Lucas har en tävling där han korar årets fanfilm är ytterligare ett steg mot en generösare attityd mot de fanfilmer som blir alltmer jämförbara med sina förlagor.
– Det är faktiskt inte så mycket i produktionen som skiljer sig från en vanlig film. Det är mer hur vi gör det möjligt att producera filmen som är annorlunda, säger Thomas Dahl.
Till exempel påpekar han att de arbetar med modeller som, i alla fall i hans tycke, är bättre än dem som George Lucas använde i sina filmer. I övrig skiljer sig inte den övriga filmproduktionens blandning av cgi, greenscreen och scener filmade utomhus och i studio från en reguljär science fiction-film.
Något som gör det hela svårt är däremot att de frivilliga skådespelarna kommer från sjutton olika länder.
– Det är ett stort pussel att lägga. Alla som ska vara med i samma scen måste kunna samma datum. Inget får gå fel eftersom alla inte har råd att komma tillbaka igen. Så man planerar extremt noga. Skulle någon missa eller vara sjuk får den filmas mot greenscreen och läggas in senare. Det är en del sådana saker som blir annorlunda, säger Thomas Dahl.
Inspelningen av Gatekeeper inleddes i Botkyrka den sista helgen i november och beräknas pågå i tre år. Filmen kommer att ges ut som en trilogi på sammanlagt 90 minuter.
Läs mer på projektets sajt
Steg för steg:
Tack vare att byggnaden låg i en brant sluttning gick det till exempel att köra in i vart och ett av byggnadens fyra våningsplan, varav de översta användes som loge, och höet skeppades ner till korna genom golvet.
– LM Ericssons experimentlada, säger Jonas Boutani Werner, där vi sitter i botten av ladugården och dricker förmiddagskaffe.
– Vi fortsätter att experimentera, fast i en annan anda, tilllägger han.
Alby Gård ligger ett stenkast från Alby centrum i Norra Botkyrka utanför Stockholm, ett av de förortsområden som har fått definiera den segregation som i dag kallas utanförskap.
Men låt oss först ta en drygt 800 år lång tur fram i tiden.
År 2887 påbörjas bygget av den största rymdstationen hittills. Den heter Gatekeeper och ska hindra galaxens invånare från att ta sig in i ett så kallat nexus, en reva i tid och rum som ger evigt liv, i närheten av Mars. Under en attack från Star Wars bad guy Darth Vader växer det ut en arm från nexuset, och in på rymdstationen stiger en rad gamla bekantingar från Star Trek. Därefter bildar Darth Vader och Borgdrottningen ett otippat par i ondska som ställer till det för Gatekeeper-besättningen.
Det är grundscenariot i den kanske största fanfilmproduktionen någonsin.
Fanfilmer produceras av biopubliken och spinner vidare på intrigerna i kända spelfilmer.
Den första fanfilmen sägs ha gjorts med filmen Rackarungar (The Little Rascals) som förlaga redan 1926. Men det skulle dröja till 1970-talet och science fiction-subkulturens blomstring innan fanfilmen blev en mer etablerad fåra vid sidan av filmindustrin.
I dag kan var och en med en mobilkamera och ett Youtube-konto producera och sprida fanfilm. Men teknikdemokratiseringen har även gjort att de mer ambitiösa fanfilmarna närmar sig en professionell finish på sina alster som sprids via science fiction-konvent, på dvd och särskilda nedladdningssajter. Ett exempel är den finskproducerade Star Trek-parodin Star Wreck: In the pirkinning som sedan 2005 har laddats ned över fyra miljoner gånger, något som har gjort den till den troligen populäraste finska filmen någonsin.
Inom sociologin brukar den här gruppen som befinner sig någonstans mellan amatör- och proffsnivå kallas »pro-ams« (professional amateurs) efter den bästsäljande boken The Pro-Am Revolution: How enthusiasts are changing our economy and society (2004) av Charles Leadbeater och Paul Miller vid den brittiska tankesmedjan Demos.
Men producenterna bakom Gatekeeper har utvecklat en egen term som även hjälper till att förklara det globala nätverkande som de använder sig av, med inspiration från open source- och crowdsourcing-filosofin. MTC, eller multi talent co-operation, står för en ny produktionsform där professionella, halvprofessionella och drivna amatörer genomför större projekt, oftast på frivillig basis.
– Det här är metoder som kan användas i alla större projekt, inte bara inom film. Det är ett sätt att bygga nätverk och samarbeta på som är lönsamt för alla, utan att man pratar kronor och ören, säger Thomas Dahl.
Han är grafisk formgivare, matte-painter, regissör och en av de fyra eldsjälarna i producentkvartetten 4Fathers som ligger bakom Gatekeeper. De andra sitter i Norge, Storbritannien och USA. Amerikanen i sällskapet, Barbara Adams, blev för övrigt världens mest omtalade »Trekker« då hon insisterade på att bära sin Star Trek-kostym som jurymedlem under Whitewater-rättegången mot Bill och Hillary Clinton 1996.
Fanfilmerna och hela science fiction-kulturen befinner sig i en märklig relation med Lucasfilm och Paramount som äger rättigheterna originalfilmerna. Å ena sidan får de inte tjäna några pengar på sina fanfilmer, å andra sidan föder de intresset för originalfilmerna, och genom Trekker-konvent odlas kontakter mellan fans och både producenter och skådespelare. I skrivande stund har Gatekeeper-gänget kontrakterat en rad Star Trek-skådespelare – och förhandlar med »några av de riktigt stora« från Star Wars.
– Vi bestämde oss för att börja med en fanfilm eftersom vi hade så många kontakter inom Star Trek- och Star Wars-världen, bland skådespelarna och producenterna. Då tänkte vi att det vore roligt att utnyttja de kontakterna, för det är svårt att säga nej till sina kompisar, säger Thomas Dahl, och påpekar att 4Fathers planer sträcker sig längre än de tre kommande år som kommer att ägnas åt produktionen av Gatekeeper, inspelningar som alltså till stor del kommer att genomföras på Alby Gård.
En dag i början av förra året satt den norskfödda Thomas Dahl nämligen och läste sin lokaltidning i Botkyrka.
– Jag såg en artikel och tänkte att det här är för gott för att vara sant, säger Thomas, som redan hade börjat planera för att spela in Gatekeeper i Norge.
Men nu visade det sig att ett filmproduktionscentrum växte fram bara några kilometer från där han bor. Här fanns en 3 500 kvadratmeter stor inspelningsstudio, greenscreenbås och till och med möjlighet att bygga upp en modellstudio som kan mäta sig med de studior som George Lucas använde när han spelade in de första Star Wars-filmerna.
Subtopia startades på Alby Gård kring millennieskiftet som ett sätt att samla kreativa krafter i Botkyrka, en kranskommun som inte verkade dra åt sig annan uppmärksamhet än negativ om kriminalitet och social utslagning. Bland de första som flyttade in fanns Cirkus Cirkör som nu driver ett cirkusgymnasium på Subtopia, och filmbolaget Zingofilm.
I dag finns 52 olika företag och organisationer i Subtopia, bland annat Filmbasen, som samlar talanger och delar ut stödpengar till kort- och dokumentärfilm, och Dramatiska Institutet som har förlagt en av sina utbildningar till Subtopia.
Och som Jonas Boutani Werner påpekade experimenteras det alltså på ett nytt sätt i den en gång så moderna ladugården. Han är film- och mediesamordnare på Subtopia och för honom passade Thomas Dahls Gatekeeperprojekt som hand i handske. Han visar upp en projektskiss över hur han vill bygga upp Botkyrkas eget minihollywood. Målet med Subtopias filmby är att fylla gapet mellan den rena amatörfilmen och storfilmen.
– Filmsverige är väldigt hierarkiskt. Det finns mycket stödformer på gräsrotsnivå, från folkhögskolor och mediegymnasier till Dramatiska institutet. På toppen har vi Svenska filminstitutet, men förra året var det kanske åtta filmer som fick långfilmsstöd. Däremellan har det lämnats ett stort glapp. Där finns färdigutbildat folk och människor som inte har en formell utbildning men som befinner sig på en hög nivå. Vi har sagt att i det här glappet, där ska vi vara bäst, säger Jonas Boutani Werner, som sedan han kom till Subtopia i början av 2008 har kartlagt den svenska filmmiljön.
I hans analys av filmbranschens utmaningar passar Gatekeeper perfekt.
– Ett projekt som Gatekeeper kommer in där branschen har sin största panik just nu. De har alternativa sätt att finansiera, producera och distribuera film, säger han, och påpekar att det ofta är i utkanten av finkultur och independent som den senaste utvecklingen sker. Man använder ny teknik och nya sätt att tänka när det gäller marknadsföring.
– När Thomas kom, frågade jag mig vad jag får om Thomas gör sin film här. Då insåg jag snart att han vill vara med och bygga upp studion. Han erbjuder oss visningsfönster som vi aldrig har haft förut, genom science fiction-miljön. Jag frågade om han kunde hålla några kurser och fick en lista på kanske 30 olika typer av kurser som de som arbetar med Gatekeeper kan hålla. Vad gäller teknik tar de med sig egen teknik för att genomföra inspelningen. Då blir frågan om pengar inte så viktig. De betalar inte en massa hyra, men vi får en massa saker från det här projektet som vi annars hade köpt in eller lagt ut pengar på, säger Jonas Boutani Werner.
Thomas Dahl konstaterar att det helt enkelt är byteshandel enligt MTC-principerna.
– Subtopia ställer upp med bland annat studior, greenscreenstudio och miniatyrstudio. Mot det får de en rad olika utbildningar i hur man gör specialeffekter för film, matte-painting, cgi och annat, säger han, och förklarar vidare hur de finansierar filmen:
– Dels försvinner en stor utgiftspost, lönerna, genom att alla arbetar frivilligt. Sedan byter vi tjänster och varor. Jag gör matte-paintings för en producent i USA mot att de gör en cgi-animation för mig. Jag får greenscreen-målning av en målarfirma i Stockholm mot att jag gör en reklamkampanj för dem.
Dessutom har Gatekeeper-gänget precis dragit i gång en kampanj där vem som helst kan stödja filmen med tio dollar var mot att de får sitt namn eller sin bild synlig någonstans i filmen.
– Vi kom i kontakt med en pr-expert som frågade oss vilka personer eller bolag vi sökte när vi letade sponsorpengar. Vi sade »de som har mycket pengar«. Men han tyckte att vi hellre borde prata med dem som inte har några pengar alls. Vi tänkte att den här mannen är galen. Men så frågade han hur många Star Trek-fans det finns i världen och hur mycket pengar vi fick om en promille av dem donerade tio dollar var. Då började vi förstå möjligheten att tänka lite annorlunda.
Frågan är hur det här sättet att arbeta påverkar filmens resultat. Vad händer om man plötsligt måste få in tusentals ansikten och namn på Star Trek-fans i filmen? Thomas Dahl tar frågan med ro.
– Om du har en stor vägg med fallna soldater och kameran panorerar över den, om du har namnet på ett skepp … Ett vanligt sätt i science fiction-miljön att hedra fans som har gått bort är att sätta deras namn på skepp, planeter eller solsystem.
Hittills har ingen inblandad fått tjäna pengar på fanfilmen, men nu börjar de storbolag som äger rättigheterna mjukna. Till exempel valde Paramount att titta åt andra hållet när finska Star Wreck tecknade ett avtal med ett annat bolag för att distribuera sin Star Trek-parodi kommersiellt på dvd.
Thomas Dahl berättar att Gatekeeper kommer att förhandla med Lucasfilm och Paramount om att få visa sin film på tv-kanaler som inte är reklamfinansierade, som till exempel SVT och BBC.
– Vi vill utvidga arenan för fanfilm, säger han, och påpekar att det faktum att George Lucas har en tävling där han korar årets fanfilm är ytterligare ett steg mot en generösare attityd mot de fanfilmer som blir alltmer jämförbara med sina förlagor.
– Det är faktiskt inte så mycket i produktionen som skiljer sig från en vanlig film. Det är mer hur vi gör det möjligt att producera filmen som är annorlunda, säger Thomas Dahl.
Till exempel påpekar han att de arbetar med modeller som, i alla fall i hans tycke, är bättre än dem som George Lucas använde i sina filmer. I övrig skiljer sig inte den övriga filmproduktionens blandning av cgi, greenscreen och scener filmade utomhus och i studio från en reguljär science fiction-film.
Något som gör det hela svårt är däremot att de frivilliga skådespelarna kommer från sjutton olika länder.
– Det är ett stort pussel att lägga. Alla som ska vara med i samma scen måste kunna samma datum. Inget får gå fel eftersom alla inte har råd att komma tillbaka igen. Så man planerar extremt noga. Skulle någon missa eller vara sjuk får den filmas mot greenscreen och läggas in senare. Det är en del sådana saker som blir annorlunda, säger Thomas Dahl.
Inspelningen av Gatekeeper inleddes i Botkyrka den sista helgen i november och beräknas pågå i tre år. Filmen kommer att ges ut som en trilogi på sammanlagt 90 minuter.
Läs mer på projektets sajt
Steg för steg:
Molnigt på idg.se?
Storyn .. - (Dr. Spock) 2010-02-12 17:51
Storyn .. - (Paolo) 2010-02-12 18:02
Skatteverket - (tottenhotten) 2010-02-12 22:30
Storyn .. - (SwedishKiwi) 2010-02-13 08:00
Storyn .. - (/Beggar Su) 2010-02-13 09:31
Storyn .. - (Allan Allansson) 2010-02-13 14:02
gramatik?? - (Pehr (i london)) 2010-02-13 16:28
Grammatik? - (MungoBBQ) 2010-02-13 17:09
(Inlägget är borttaget av moderator) 2010-02-13 21:56
Storyn .. - (SiggeLund) 2010-02-13 23:24