Det tog två år för Désirée Liljevall att förstå hur allting fungerade i riksdagen. Nu har hon koll på vilka oskrivna lagar och regler som gäller. Som att man skaffar de närmaste vännerna inom samma parti, att man inte alltför ofta dricker kaffe med Moderaterna eller att man ser och lär innan man pratar. Det finns spår kvar från en gammaldags hierarki.

– Vi kallar det lite skämtsamt för senilitetsprincipen. Den som är äldst och har suttit längst i riksdagen är högst upp, säger Désirée Liljevall.

Hon befinner sig själv relativt långt ner i hierarkin. Efter att ha blivit invald i riksdagen vid senaste valet är hon nu inne på sitt fjärde år som riksdagsledamot. Hon hoppas få fortsätta i höst – nu har hon ju blivit varm i kläderna.


Hoppas på bibblan. Désirée Liljevall tycker att stadsbiblioteken ska få en större roll i arbetet med att få in alla svenskar i it-samhället. ”Bibliotekarierna skulle kunna bli som en help-desk för den vanliga människan”, säger hon.

Som it-politisk talesperson ska hon föra fram de frågor som partiet tycker är viktigast. Det egna engagemanget gäller främst de människor som hamnat utanför it-samhället.

– Funktionshindrade, äldre och utlandsfödda svenskar är grupper som har svårt att ta till sig det nya. De har heller inte möjligheten att lära sig. Samtidigt går vi mer och mer mot ett e-samhälle där myndigheter till exempel vill att vi hämtar blanketter via nätet.

Lösningen tror hon kan finnas på Sveriges alla stadsbibliotek. Där finns tillgång till datorer och kunnig personal. En idé är att återinföra datorkörkortet för dem som i dag inte har tillräckliga kunskaper.

– På biblioteken kan vi se till att de slussas in. Vi måste rikta engagemanget mot den grupp som behöver det mest, till exempel nyanlända svenskar.

Hon reagerar på samma utanförskap i skolan. Vissa barn och ungdomar har tillgång till den senaste tekniken hemma. Samtidigt finns de som inte ens har en dator eller bredband. Det skapar stora skillnader och olika förutsättningar för att ta till sig it.

– Min önskedröm är att alla elever får en egen dator med snabb uppkoppling. Då får alla samma möjligheter, säger hon.

Det digitala utanförskapet är en fråga som Désirée Liljevall hoppas får stort utrymme i valrörelsen. Om det blir ett regeringsskifte i höst är hon ganska säker på att Socialdemokraterna kommer att bygga ut bredband till hela Sveriges befolkning.

– Målet måste vara att alla människor och företag har rätt till bredband. Den där lilla snutten där det inte finns någon täckning, exempelvis bakom ett berg i fjällen – när operatörerna bara står där med korsade armar – där måste måste staten gå in och fixa det sista.

Det är tydligt att Désirée Liljevall numera har koll på riksdagen. Bestämt travar hon runt i den stora byggnadens alla trappor och korridorer. Plötsligt öppnar sig en oas med stora ljusgröna rum. Vi befinner oss på Désirée Liljevalls favoritplats. På vägen dit pekar hon ut både var Olof Palme höll till på sin tid och sin egen lilla vindslägenhet, som ligger i anslutning till riksdagshuset.

Sedan arbetet som riksdagsledamot började har hon pendlat mellan Kalmar, där barnen finns, och arbetet i Stockholm. Varje tisdag går taxin till Kalmar flygplats halv sex på morgonen. Torsdag kväll vänder hon tillbaka. Sedan hon blev ensamstående har hon märkt att det är mer accepterat att tacka nej till arbete de dagar hon har barnen.

Men eftersom hon gillar sitt arbete blir det mycket jobb. Hon återkommer till att det här är det roligaste hon någonsin gjort.

Det sociala engagemanget har alltid funnits där. Hon minns i skolan, när en klasskompis blev mobbad av ett gäng äldre elever, och hon ingrep.

– Jag har nog aldrig svurit så mycket som då, konstaterar hon.

Intresset för den vanliga människan växte under hennes tid som lokal-tv-journalist. Efter att därefter ha jobbat som informatör blev hon 2001 politisk sekreterare hos Kalmars kommunalråd. Därefter blev det riksdagen.

Hon poängterar att de förtroendevalda måste ta strid i debatterna och väcka många frågor. De har också ett ansvar för att prata om it-frågor på ett sätt så att folk förstår.

Hon vill arbeta mot känslan att nätet känns skilt från världen utanför. Hon tar ett aktuellt exempel där en ung kvinna köpt en extremt billig trumpet på Blocket, som sedan visade sig vara stöldgods.

– Det är som att vi går in i ett spel när vi använder datorn, vi förstår inte att det är allvar. Men reglerna är samma där som utanför.

Den nuvarande regeringen har varit alltför slö när det gäller it-frågorna, tycker Désirée Liljevall. Det har tagit dem tre år att komma fram till bredbandsstrategin. Hon beskriver insatserna som fjuttiga. Åsa Torstensson har inte imponerat.

– It finns inte med i hennes vokabulär. Det har känts ungefär som ”it – frågetecken”.

I stället måste politikerna uppmana till diskussion kring frågor som illegal nedladdning och integritet. Det gör att det händer saker på området.

– Nu har vi till exempel Spotify och Voddler. Det kommer lösningar på saker och ting som tidigare varit problem, säger hon.

Det är i debatterna i riksdagens kammare som hon har sin chans att visa var hon verkligen står. Tillsammans med moderaternas Eliza Roszkowska Öberg har hon arbetat fram en jargong under åren.

– Vi var rätt snälla i början, men vi har blivit bitchigare och bitchigare båda två. Vi vet precis var gränsen går.

Utanför kammaren ligger en lång korridor kantad av porträtt på historiens talmän. När talmannen har samlingar av olika slag är det just här. I mitten av korridoren är taket format som en kupol. Under en av talmannens middagar hamnade Désirée Liljevall precis under kupolen.

– Eftersom allt som sägs under kupolen ger ett eko i korridoren var jag tvungen att viska under hela middagen, säger hon.

Men i själva verket är Désirée Liljevall inte rädd för att synas och höras. Varje onsdag leder hon ett gruppträningspass med morgonpigga riksdagsledamöter. Hemma i Kalmar blir det ytterligare några instruktörspass i veckan. I år firar hon 20 år som instruktör.

Träningstillfällena blir också lite av en fristad. Ingen vill prata politik på gymmet.

– I en så liten stad som Kalmar vet man vilka människor är. Mitt namn nämns ofta i lokaltidningarna och på lokalradion. Har man väl startat som politiker så har man den stämpeln i pannan och där blir den kvar.