Av
| 
Vem minns inte källarföretagen som skruvade ihop pc-datorer på beställning? Tiden, och kostnaderna, sprang ifrån dem och nu är de ett minne blott. Faktiskt inte. Det finns till exempel fortfarande en serverleverantör i Sverige.
Att kalla serverleverantören Litech för ett källarföretag är dock att ta i, men det är intressant hur ett så litet företag kan frodas bredvid jättarna på andra sidan Atlanten. Svaret är naturligtvis specialanpassning och flexibilitet. Dell, HP, IBM och Fujitsu kan leverera servrar av skilda slag med viss kundanpassning och olika konfigurationer, men vill du ha kontroll över minsta skruv får du se dig om efter en annan leverantör.
Interessant lagringssystem
Servern Litech LA6-3216R baseras på ett Tyanmoderkort för AMD:s processorer, kallat S8212WAG2NR. På det sitter två sexkärniga AMD Opteron 2439SE-processorer på 2,8 gigahertz, 32 gigabyte arbetsminne (ddr 2, 800 megahertz) samt RD890-kretsar från ATI. Servern har ett mycket intressant lagringssystem med ett Maxiq i/o-kort från Adaptec i botten.
Det speciella är dels att operativsystemet ligger på en sas-disk (finns plats för två), dels att maskinen har en ssd-disk på 32 gigabyte som buffertdisk eller buffertminne. Ssd-disken fungerar ungefär som en nivå 2-buffert för lagringen. I sammanhanget riktigt stora sjok data kan hämtas (prefetch) utifrån rums- och tidslokalitet. Ssd-disken syns inte i operativsystemet, utan får närmast ses som ett utökat arbetsminne.
Allt kontrolleras på ett smart sätt av Adapteckortet, vars funktioner nås både i bios under start och från ett administrationsgränssnitt i Windows.
Slutligen finns här även utrymme för vanliga hårddiskar. I vårt testsystem finns fem stycken, men plats finns för 15 diskar utöver ssd-disken.
Buggigt system
Lights out-systemet (LO), här kallat IPMI, bygger på kretsar (Megarac) från American Megatrends och sitter integrerat på moderkortet. I jämförelse med liknande system från de stora serverleverantörerna känns det ganska undermåligt. Systemet är en aning buggigt. Det går inte att komma åt viss information, som till exempel värden för sensorerna. Funktionen finns där, men ger bara ett felmeddelande.
Time out-tiden är kort och vi kan inte hitta var vi kan förlänga den eller ta bort den helt. Det kan bli problem att logga in igen efter en time out.
Drar vi ur och stoppar i nätverkssladden kan vi nå systemet igen, men hur kul är det när servern står i en källare i en datorhall? Konstigt nog går inte LO-funktionen heller att nå när servern är på.
Uppsättningen LO-funktioner är annars helt okej. De flesta funktioner finns på plats, som möjlighet att stänga av, slå på eller starta om servern, ange gränsvärden för larm från sensorerna med mera. Djupet i konfigurationen är dock ganska långt från det vi kan hitta i LO-funktionen i servrar från exempelvis HP och Dell.
Litech får förlita sig på det administrationssystem som är inbyggt på moderkortet från Tyan. De flesta funktioner finns på plats, som möjlighet att starta och stoppa maskinen samt att få ut data från olika sensorer, något vi ser här.
Här ser vi de mest användbara funktionerna: starta och stoppa maskinen. Tyvärr har gränssnittet diverse buggar. Vi kan inte nå alla sidor och ibland kommer vi inte åt gränssnittet alls, utan måste dra ur och stoppa i nätverkssladden. Ganska tråkigt hos en produkt som helst ska stå i en datorhall långt från administratörer.
Gott om luft under skalet
Att öppna locket är inte svårt, det sitter fast med två fingervänliga skruvar på baksidan. I ett rack kan det dock bli svårt att lyfta på locket om servern inte dras ut helt och hållet.
Under skalet ser vi en annan skillnad jämfört med de större serverleverantörerna. Innandömet på en standardserver är ofta nästan överpedagogiskt, med logiska färgkoder på komponenter som kan bytas under drift och enkla bruksanvisningar på undersidan av locket. Så icke i Litechservern. Samtidigt är servern inte svårmekad, tvärtom finns det ovanligt mycket luft under skalet och ganska gott om svängrum för eventuella verktyg.
Här hittar vi inte ett spår av färgkodade komponenter som går att byta under drift, inte heller de praktiska bruksanvisningarna som brukar finnas på baksidan av locket. Å andra sidan går inte så mycket att byta under drift eller utan verktyg. Processorerna har egna fläktar och är placerade omlott, som brukligt är. Vi kan stoppa i hela 16 minnesmoduler.
Inte den varmaste. Här ser vi värmeutvecklingen från Litechserverns baksida dokumenterad med Flirkamera. Servern är inget kraftvärmeverk direkt, vi har sett värre. 35,5 grader är vad vi kommer upp i på tomgång. Värmen är dessutom jämnt fördelad.
På serverns baksida finns hårddiskarna som rymmer operativsystemet. Alla diskarna på framsidan är lagringsdiskar, där sitter även ssd-disken. Nedtill syns de dubbla kraftaggregaten.
Inga krångliga plastsjok
Det är inte så mycket som går att byta under drift. De tre stora fläktarna som sitter mellan disk- och moderkortsutrymmet går att byta, det är bara att rycka ut dem och stoppa i en ny.
I övrigt är det bara kraftaggregaten och förstås diskarna i fronten som går att byta under drift.
Vi tycker det är skönt att slippa de krångliga plastsjok som numer ofta förekommer under huven på en server. De har till uppgift att leda luftströmmarna över de heta punkterna. I Litechservern uppnås det helt enkelt genom att utrymmet inte är så fullpackat.
En nackdel med konstruktionen är att en del sladdar ligger i vägen för luftströmmen. Luftvägen under locket är rak och leder över minneskretsarna och processorerna, som för övrigt sitter diagonalt med minnena omlott, men egentligen är det bara luften från mittfläkten som har fritt fram. De andra har sladdhärvor i vägen.
Nederst syns kanten på den mittersta av de tre stora fläktarna. Det är bara den mittersta fläkten som har fritt fram, de övriga två blåser luften över kabelhärvor och annat vid sidan av. Annars är det gott om utrymme för att meka.
Dovt tjut tränger igenom
Vi betygsätter inte ljudnivån på en server, men måste ändå nämna att Litechserverns ljud är öronbedövande. Ljudet är kryddat med en sorts dovt tjut som tränger igenom väggarna.
Energiförbrukningen får anses ligga över medel för en modern server. 245 watt på tomgång och 410 watt under press är mycket för en sådan här server. Anmärkningsvärt är också att maskinen drar 14 watt när den är avstängd.
För prestandamätningarna har vi använt Phoronix Testsuite. Det finns på en live-cd som bygger på Debian Linux med Gnome som grafiskt gränssnitt, vilket gör det mycket enkelt att hantera.
Inte helt överraskande är processor- och minnesprestanda ungefär desamma som hos system med nya Intel Core i7 eller fyrkärniga Opteron Shanghai. Rena klockfrekvenstester ger ungefär samma värden som vi kan få med Shanghaiprocessorn, men de två extra kärnorna ger ofta betydligt bättre fart i tester där parallellitet är en fördel.
Härligt samarbete. Testresultat med Cinebench R10. Sett till bara en kärna är resultatet bra, men inte superbra. När de tolv kärnorna samarbetar blir däremot resultatet ett helt annat. Multiprocessorfaktorn är 8,36.
Fantastiska resultat
I Lame mp3 encoding får Litech resultatet 33,51 sekunder, vilket är något bättre än vad vi har fått med system med den äldre Shanghaiprocessorn. I open-ssl-testet är servern överlägsen med 635,92 signaturer per sekund.
Helt andra siffror blir det med i/o-intensiva tillämpningar. Postgre SQL ger 4 626,99 transaktioner per sekund. I Iozonetestet kommer vi som mest upp i drygt 1 069 megabyte per sekund (fyra gigabyte läsning) och i Sqlite kommer vi ned i 3,69 sekunder för 12 500 insert-operationer. Sammantaget är resultaten mycket bra eller till och med smått fantastiska, vilket givetvis är ett resultat av ssd-bufferten.
När vi mäter med Iometer mot buffertminnet får vi otroligt bra resultat, vi har faktiskt aldrig sett något liknande. Siffrorna för megabyte per sekund mot buffert stämmer överens med resultatet i Iozone. När vi mäter i/o-operationer per sekund mot buffertminnet (512 byte data, 80 procent slump, 50/50 skriv/läs) kommer vi upp i hela 42 259 operationer per sekund.
Ett bra san- eller nas-system brukar komma upp i 12 000 operationer och brukar kunna ge en handfull megabyte per sekund (små datamängder per transaktion). Litech klarar över 103 megabyte per sekund. Eftersom vi inte kör över nätverk här haltar jämförelsen, men den ger ändå en tydlig bild av kraften i Litechs i/o-system och vad man kan åstadkomma med Adaptecs Maxiq och ssd. Responstiden här är 2,79 millisekunder, i snitt!
Vi fortsätter att testa buffertminnet och mäter nu megabyte per sekund (32 megabyte data, 20 procent slump och 50/50 läs/skriv). Litech kommer upp i drygt 1 128 megabyte per sekund.
Staplarna talar sitt tydliga språk. Det är en enorm skillnad mellan värdena för i/o-operationer mot buffertminne och mot disk. I det här testet använder vi en hög grad av slump. Antalet operationer per sekund mot buffert hör till de mest extrema vi har sett.
Går förbi buffertminnet
Därefter går vi förbi buffertminnet genom att använda en fil som överstiger minnets storlek. Då måste systemet hämta data från disk och det märks särskilt i iops-testet, som har högre slumpfaktor. Vi kommer upp i nästan 565 i/o-operationer per sekund, klart bättre än vad vi brukar se i dessa sammanhang, och respektingivande 755 megabyte per sekund i mbps-testet. Då går fortfarande en del operationer direkt mot buffertminnet.
Vårt sammansatta filservertest består av data i storlekar från 512 byte till 64 kilobyte, där tyngdpunkten ligger på 4 096 byte (60 procent). Vi använder 80 procent läs och 100 procent slump. Det är en ganska normal och vedertagen konfiguration för ett filservertest. Litech når nästan 811 i/o-operationer per sekund och nästan 9 megabyte per sekund, vilken är mycket bra.
I webbservertestet använder vi datastorlekar från 512 byte upp till en halv megabyte. Fördelningen har sin tyngdpunkt dels på små data (22 procent 512 byte och 15 procent 1 024 byte), dels på mellanstora data (23 procent 4 096 byte och 15 procent 8 192 byte). Vi använder 100 procent läs och 100 procent slump. Servern kommer här upp i 1 338 i/o-operationer per sekund och 20 megabyte per sekund. Mycket bra.
Här är skillnaderna mellan buffert och disk inte så stora, vilket beror på att vi använder en låg grad av slump i testet med dataöverföringshastighet. Sifforna är det dock inget fel på, smått fantastiska är snarare vad vi skulle kalla dem.
Ssd-disken visar vägen
Vi har verkligen en prestandamaskin av rang framför oss. De nya AMD-processorerna håller hög klass och är bra på parallellism, men naturligtvis sticker i/o-prestanda ut med ssd-disken som vägvisare.
Med ssd:ernas intåg kommer vi att få stora buffertminnen som sväljer data som tidigare har fått skrivas eller läsas till/från disk. Det innebär också att de vanliga diskarna inte behöver vara så snabba. Det går förmodligen snabbare med ”fuldisk” i kombination med en riktigt stor buffert.
De båda Maxiqkorten från Adaptec står för en god portion av de brutala i/o-prestanda som Litechmaskinen har. Det är smart att vi kan använda en ssd-disk som en sorts förlängning av arbetsminnet. Den fungerar i praktiken som ett buffertminne för lagringstrafiken.
TechWorlds slutsats
En sak ligger Litech i fatet: De stora leverantörerna kan serva kunderna med en rikstäckande organisation, professionella serviceavtal och liknande. Som server är det dock ingen tvekan om att Litech LA6-3216R håller toppklass. AMD:s Istanbulgeneration med sex kärnor, mycket minne och ett snabbt lagringssystem ger respekt. Det som drar ned betyget är det ganska amatörmässiga lights out-systemet.
Foto: Andreas Eklund Grafik: Jonas Englund
Att kalla serverleverantören Litech för ett källarföretag är dock att ta i, men det är intressant hur ett så litet företag kan frodas bredvid jättarna på andra sidan Atlanten. Svaret är naturligtvis specialanpassning och flexibilitet. Dell, HP, IBM och Fujitsu kan leverera servrar av skilda slag med viss kundanpassning och olika konfigurationer, men vill du ha kontroll över minsta skruv får du se dig om efter en annan leverantör.
Interessant lagringssystem
Servern Litech LA6-3216R baseras på ett Tyanmoderkort för AMD:s processorer, kallat S8212WAG2NR. På det sitter två sexkärniga AMD Opteron 2439SE-processorer på 2,8 gigahertz, 32 gigabyte arbetsminne (ddr 2, 800 megahertz) samt RD890-kretsar från ATI. Servern har ett mycket intressant lagringssystem med ett Maxiq i/o-kort från Adaptec i botten.
Det speciella är dels att operativsystemet ligger på en sas-disk (finns plats för två), dels att maskinen har en ssd-disk på 32 gigabyte som buffertdisk eller buffertminne. Ssd-disken fungerar ungefär som en nivå 2-buffert för lagringen. I sammanhanget riktigt stora sjok data kan hämtas (prefetch) utifrån rums- och tidslokalitet. Ssd-disken syns inte i operativsystemet, utan får närmast ses som ett utökat arbetsminne.
Allt kontrolleras på ett smart sätt av Adapteckortet, vars funktioner nås både i bios under start och från ett administrationsgränssnitt i Windows.
Slutligen finns här även utrymme för vanliga hårddiskar. I vårt testsystem finns fem stycken, men plats finns för 15 diskar utöver ssd-disken.
Buggigt system
Lights out-systemet (LO), här kallat IPMI, bygger på kretsar (Megarac) från American Megatrends och sitter integrerat på moderkortet. I jämförelse med liknande system från de stora serverleverantörerna känns det ganska undermåligt. Systemet är en aning buggigt. Det går inte att komma åt viss information, som till exempel värden för sensorerna. Funktionen finns där, men ger bara ett felmeddelande.
Time out-tiden är kort och vi kan inte hitta var vi kan förlänga den eller ta bort den helt. Det kan bli problem att logga in igen efter en time out.
Drar vi ur och stoppar i nätverkssladden kan vi nå systemet igen, men hur kul är det när servern står i en källare i en datorhall? Konstigt nog går inte LO-funktionen heller att nå när servern är på.
Uppsättningen LO-funktioner är annars helt okej. De flesta funktioner finns på plats, som möjlighet att stänga av, slå på eller starta om servern, ange gränsvärden för larm från sensorerna med mera. Djupet i konfigurationen är dock ganska långt från det vi kan hitta i LO-funktionen i servrar från exempelvis HP och Dell.
Litech får förlita sig på det administrationssystem som är inbyggt på moderkortet från Tyan. De flesta funktioner finns på plats, som möjlighet att starta och stoppa maskinen samt att få ut data från olika sensorer, något vi ser här.
Här ser vi de mest användbara funktionerna: starta och stoppa maskinen. Tyvärr har gränssnittet diverse buggar. Vi kan inte nå alla sidor och ibland kommer vi inte åt gränssnittet alls, utan måste dra ur och stoppa i nätverkssladden. Ganska tråkigt hos en produkt som helst ska stå i en datorhall långt från administratörer.
Gott om luft under skalet
Att öppna locket är inte svårt, det sitter fast med två fingervänliga skruvar på baksidan. I ett rack kan det dock bli svårt att lyfta på locket om servern inte dras ut helt och hållet.
”Det finns ovanligt mycket
luft under skalet och gott om
svängrum för verktyg.”
Under skalet ser vi en annan skillnad jämfört med de större serverleverantörerna. Innandömet på en standardserver är ofta nästan överpedagogiskt, med logiska färgkoder på komponenter som kan bytas under drift och enkla bruksanvisningar på undersidan av locket. Så icke i Litechservern. Samtidigt är servern inte svårmekad, tvärtom finns det ovanligt mycket luft under skalet och ganska gott om svängrum för eventuella verktyg.
Här hittar vi inte ett spår av färgkodade komponenter som går att byta under drift, inte heller de praktiska bruksanvisningarna som brukar finnas på baksidan av locket. Å andra sidan går inte så mycket att byta under drift eller utan verktyg. Processorerna har egna fläktar och är placerade omlott, som brukligt är. Vi kan stoppa i hela 16 minnesmoduler.
Inte den varmaste. Här ser vi värmeutvecklingen från Litechserverns baksida dokumenterad med Flirkamera. Servern är inget kraftvärmeverk direkt, vi har sett värre. 35,5 grader är vad vi kommer upp i på tomgång. Värmen är dessutom jämnt fördelad.
På serverns baksida finns hårddiskarna som rymmer operativsystemet. Alla diskarna på framsidan är lagringsdiskar, där sitter även ssd-disken. Nedtill syns de dubbla kraftaggregaten.
Inga krångliga plastsjok
Det är inte så mycket som går att byta under drift. De tre stora fläktarna som sitter mellan disk- och moderkortsutrymmet går att byta, det är bara att rycka ut dem och stoppa i en ny.
I övrigt är det bara kraftaggregaten och förstås diskarna i fronten som går att byta under drift.
Vi tycker det är skönt att slippa de krångliga plastsjok som numer ofta förekommer under huven på en server. De har till uppgift att leda luftströmmarna över de heta punkterna. I Litechservern uppnås det helt enkelt genom att utrymmet inte är så fullpackat.
En nackdel med konstruktionen är att en del sladdar ligger i vägen för luftströmmen. Luftvägen under locket är rak och leder över minneskretsarna och processorerna, som för övrigt sitter diagonalt med minnena omlott, men egentligen är det bara luften från mittfläkten som har fritt fram. De andra har sladdhärvor i vägen.
Nederst syns kanten på den mittersta av de tre stora fläktarna. Det är bara den mittersta fläkten som har fritt fram, de övriga två blåser luften över kabelhärvor och annat vid sidan av. Annars är det gott om utrymme för att meka.
Dovt tjut tränger igenom
Vi betygsätter inte ljudnivån på en server, men måste ändå nämna att Litechserverns ljud är öronbedövande. Ljudet är kryddat med en sorts dovt tjut som tränger igenom väggarna.
Energiförbrukningen får anses ligga över medel för en modern server. 245 watt på tomgång och 410 watt under press är mycket för en sådan här server. Anmärkningsvärt är också att maskinen drar 14 watt när den är avstängd.
För prestandamätningarna har vi använt Phoronix Testsuite. Det finns på en live-cd som bygger på Debian Linux med Gnome som grafiskt gränssnitt, vilket gör det mycket enkelt att hantera.
Inte helt överraskande är processor- och minnesprestanda ungefär desamma som hos system med nya Intel Core i7 eller fyrkärniga Opteron Shanghai. Rena klockfrekvenstester ger ungefär samma värden som vi kan få med Shanghaiprocessorn, men de två extra kärnorna ger ofta betydligt bättre fart i tester där parallellitet är en fördel.
Härligt samarbete. Testresultat med Cinebench R10. Sett till bara en kärna är resultatet bra, men inte superbra. När de tolv kärnorna samarbetar blir däremot resultatet ett helt annat. Multiprocessorfaktorn är 8,36.
Fantastiska resultat
I Lame mp3 encoding får Litech resultatet 33,51 sekunder, vilket är något bättre än vad vi har fått med system med den äldre Shanghaiprocessorn. I open-ssl-testet är servern överlägsen med 635,92 signaturer per sekund.
Helt andra siffror blir det med i/o-intensiva tillämpningar. Postgre SQL ger 4 626,99 transaktioner per sekund. I Iozonetestet kommer vi som mest upp i drygt 1 069 megabyte per sekund (fyra gigabyte läsning) och i Sqlite kommer vi ned i 3,69 sekunder för 12 500 insert-operationer. Sammantaget är resultaten mycket bra eller till och med smått fantastiska, vilket givetvis är ett resultat av ssd-bufferten.
När vi mäter med Iometer mot buffertminnet får vi otroligt bra resultat, vi har faktiskt aldrig sett något liknande. Siffrorna för megabyte per sekund mot buffert stämmer överens med resultatet i Iozone. När vi mäter i/o-operationer per sekund mot buffertminnet (512 byte data, 80 procent slump, 50/50 skriv/läs) kommer vi upp i hela 42 259 operationer per sekund.
”Jämförelsen haltar, men
ger ändå en bild av kraften i
Litechs i/o-system.”
Ett bra san- eller nas-system brukar komma upp i 12 000 operationer och brukar kunna ge en handfull megabyte per sekund (små datamängder per transaktion). Litech klarar över 103 megabyte per sekund. Eftersom vi inte kör över nätverk här haltar jämförelsen, men den ger ändå en tydlig bild av kraften i Litechs i/o-system och vad man kan åstadkomma med Adaptecs Maxiq och ssd. Responstiden här är 2,79 millisekunder, i snitt!
Vi fortsätter att testa buffertminnet och mäter nu megabyte per sekund (32 megabyte data, 20 procent slump och 50/50 läs/skriv). Litech kommer upp i drygt 1 128 megabyte per sekund.
Staplarna talar sitt tydliga språk. Det är en enorm skillnad mellan värdena för i/o-operationer mot buffertminne och mot disk. I det här testet använder vi en hög grad av slump. Antalet operationer per sekund mot buffert hör till de mest extrema vi har sett.
Går förbi buffertminnet
Därefter går vi förbi buffertminnet genom att använda en fil som överstiger minnets storlek. Då måste systemet hämta data från disk och det märks särskilt i iops-testet, som har högre slumpfaktor. Vi kommer upp i nästan 565 i/o-operationer per sekund, klart bättre än vad vi brukar se i dessa sammanhang, och respektingivande 755 megabyte per sekund i mbps-testet. Då går fortfarande en del operationer direkt mot buffertminnet.
Vårt sammansatta filservertest består av data i storlekar från 512 byte till 64 kilobyte, där tyngdpunkten ligger på 4 096 byte (60 procent). Vi använder 80 procent läs och 100 procent slump. Det är en ganska normal och vedertagen konfiguration för ett filservertest. Litech når nästan 811 i/o-operationer per sekund och nästan 9 megabyte per sekund, vilken är mycket bra.
I webbservertestet använder vi datastorlekar från 512 byte upp till en halv megabyte. Fördelningen har sin tyngdpunkt dels på små data (22 procent 512 byte och 15 procent 1 024 byte), dels på mellanstora data (23 procent 4 096 byte och 15 procent 8 192 byte). Vi använder 100 procent läs och 100 procent slump. Servern kommer här upp i 1 338 i/o-operationer per sekund och 20 megabyte per sekund. Mycket bra.
Här är skillnaderna mellan buffert och disk inte så stora, vilket beror på att vi använder en låg grad av slump i testet med dataöverföringshastighet. Sifforna är det dock inget fel på, smått fantastiska är snarare vad vi skulle kalla dem.
Ssd-disken visar vägen
Vi har verkligen en prestandamaskin av rang framför oss. De nya AMD-processorerna håller hög klass och är bra på parallellism, men naturligtvis sticker i/o-prestanda ut med ssd-disken som vägvisare.
Med ssd:ernas intåg kommer vi att få stora buffertminnen som sväljer data som tidigare har fått skrivas eller läsas till/från disk. Det innebär också att de vanliga diskarna inte behöver vara så snabba. Det går förmodligen snabbare med ”fuldisk” i kombination med en riktigt stor buffert.
De båda Maxiqkorten från Adaptec står för en god portion av de brutala i/o-prestanda som Litechmaskinen har. Det är smart att vi kan använda en ssd-disk som en sorts förlängning av arbetsminnet. Den fungerar i praktiken som ett buffertminne för lagringstrafiken.
TechWorlds slutsats
En sak ligger Litech i fatet: De stora leverantörerna kan serva kunderna med en rikstäckande organisation, professionella serviceavtal och liknande. Som server är det dock ingen tvekan om att Litech LA6-3216R håller toppklass. AMD:s Istanbulgeneration med sex kärnor, mycket minne och ett snabbt lagringssystem ger respekt. Det som drar ned betyget är det ganska amatörmässiga lights out-systemet.
Foto: Andreas Eklund Grafik: Jonas Englund
CS Kompendium
Hybriddiskar - (Karl Viklund - (IDG! SLUTA TA FOCUS NÄR JAG VILL SKRIVA!)) 2010-03-08 22:48
Hybriddiskar - (Jimmy Hedman) 2010-03-08 23:00
Hybriddiskar - (Karl Viklund - (IDG! SLUTA TA FOCUS NÄR JAG VILL SKRIVA!)) 2010-03-08 23:51
Hybriddiskar - (MightyMag) 2010-03-09 00:02
Hybriddiskar - (Jimmy Hedman) 2010-03-09 00:08
Que? Oracle/Sun - (kebabbert) 2010-03-09 02:58
Hybriddiskar - (kebabbert) 2010-03-09 03:07
Hybriddiskar - (tjoff) 2010-03-09 11:32
Men SSD är billigare än gammaldags hårdiskar ... - (Anders Eriksson) 2010-05-06 23:03