Agila snabbrörliga arbetsmetoder är flexibla, fokuserar på teamet och hanterar det som ligger närmast i tiden att göra. Timeboxing, DSDM och Scrum är namn på agila metoder. Men det självständiga arbetet i teamen skapar också problem. Visst levererar man ofta användbara delresultat i de tidsatta sprintarna, men alla projekt existerar i ett större sammanhang.

Det som görs i ett projekt behöver passas in i ramarna för den verksamhet det tillhör.

Det råder en missuppfattning att agilt är en projektmetodik som ersätter traditionella styrmodeller. Agilt är ett arbetssätt som man tillämpar när man tar fram resultatet. Utan ett övergripande projektflöde som ger ramarna går teamen vilse.

Det finns alltid en beställare, inom eller utanför verksamheten, som vill ha ett resultat vid en viss tid till ett förutbestämt pris. Att jobba agilt innebär inte att man ska kasta bort projektmetodiken, vilken felaktigt kallas vattenfallsmodellen.

Agila arbetsmetoder stöder det korta perspektivet. Dagliga avstämningar säkerställer att nya erfarenheter snabbt tas till vara i projektet och lyfter fram ansvaret hos beställarrollen och effektiviserar arbetet.

Det är fokus på teamet. Projektmetodiken stöder det långa perspektivet, sätter in projektet i ett sammanhang. Projektmetodiken ser till helheten och ger redskap att bryta ner det stora i mindre och hanterbara delar.

Projektplanen gör det möjligt att styra mot målet. Agilt arbetar man sedan mellan beslutspunkterna och milstolparna i projektflödet, framför allt under genomförandefasen.

Önskan att jobba agilt är ett resultat av att många upplever projektmetodiken som tung. Man drunknar i dokument och rapporter som ska fyllas i och upplever alltför ofta att den stiliga tidsplanen inte ge stöd i det dagliga arbetet.

Men det beror troligtvis på bristande tillämpning, vilket kan ha många orsaker, som att för få projektledare behärskar hantverket väl.

Det ställs stora krav på den som har beställarrollen när man arbetar agilt. Alla som någon gång drivit ett traditionellt projekt vet hur svårt det kan vara att få beställares uppmärksamhet och tid. I de agila arbetssätten ska avstämning och prioriteringar ske ofta, i varje cykel eller varje dag.

Här brister det i många agila projekt. Så vem fattar då besluten? Är det okej att teamen gör det själva?

Utformningen av roller skapar också problem. Det går inte att översätta product owner och Scrum master, som det heter i Scrum, med beställare och projektledare. Rollerna tar slut ovanför den som bestämmer över teamet i den agila världen.

Här måste man definiera vilka roller man behöver i projektet.

Beslutsskedjan måste fungera fram till den egna ledningen och kunden. Det uppstår ett gap om man inte har en projektmetodik i ryggen.

Jag tror på de nya sätten att jobba, men det återstår ett antal saker att lösa innan projekten blir bra. Tillsammans utgör projektmetodik och agila arbetsmetoder en helhet.