Hur kan någon vara så urbota dum så att han (helt uppenbart är det oftast en han) sätter hela sitt liv på spel för en stunds lek med det förbjudna.

Jag är inte psykolog och har inga svar på frågan. Jag tänkte belysa en annan, mer affärsmässig aspekt. I skandaler av det här slaget, vad händer de drabbade?

Sveriges alla poliser – som kämpar varje dag med att vinna och upprätthålla medborgarnas bevågenhet – vad behöver de höra när det visar sig att en av deras högsta chefer av allt att döma är förbrytare?

Vad behöver Röda Korsets frivilligarbetare få för budskap från ledningen för att ställa upp för nästa insamling? All världens katoliker som engagerar i sig i församlingsarbete och finner tröst i sin tro – vad behöver de nu när det visar sig att en lång rad av kyrkans företrädare dragit allt som borde vara heligt i smutsen?

I ett tidigare liv sysslade jag med krishantering. Då lärde jag mig åtminstone en viktig sak: det krävs tydligt och modigt ledarskap för att begränsa skadeverkningarna när kriser, små eller stora, bryter ut. Men de allra flesta chefer föredrar att låtsas som ingenting. De vill till varje pris slippa förknippas med pesthärden framför dem.

I alla tre fallen ovan är bristen på ledarskap uppenbar. Den högsta polisledningen ligger lågt. I Röda Korset utbröt en diskussion om ordförande Bengt Westerbergs arvode som tvingat honom att ligga lågt. Påven har skrivit ett brev och utlovat en utredning, i övrigt ligger han lågt.

Vad som behövs är ledare som tydligt tar avstånd från skandalen – isolerar den – och samtidigt påminner medarbetarna om de värderingar organisationen står för.

Det kan vara bra att tänka på nästa gång krisen bankar på den egna organisationens dörr. Det kan faktiskt hända i morgon.