I CS 26/3 -10 oroar jag mig över att Sverige till följd av bristande politisk handlingskraft hamnar på efterkälken i nationell fiberutbyggnad.

Ett sådant scenario skulle inte bara underminera vår internationella konkurrenskraft. Fiber innebär även ett teknikskifte som kan leda till en förnyad glesbygdsproblematik där vissa får tillgång till nya nättjänster, andra inte.

Med flera jämförelser belyser mitt debattinlägg hur dåligt vi ligger till internationellt både i dagsläget och när det gäller politiska ambitioner.

Jag oroade mig även för att PTS rapporter målar upp en bild som ger sken av att vi har kommit längre i utvecklingen än vad vi faktiskt har.

I CS 9/4 -10 skriver Göran Marby, generaldirektör på PTS, ett genmäle som försvarar sättet att redovisa hur långt vi har kommit i fiberutbyggnaden. Oavsett om man redovisar hur många som har tillgång till ett fiberuttag i hemmet eller hur många som bor 353 meter från en anslutningspunkt kvarstår ett viktigt faktum: Sverige är redan på efterkälken.

För att komma tillrätta med problemet har ett Bredbandsforum inrättats med infrastrukturminister Åsa Torstensson som ordförande.

Enligt näringsdepartementet ska det utgöra en arena där regering, myndigheter, organisationer och företag kan hitta konstruktiva lösningar för att realisera regeringens bredbandsstrategi. 90 procent av hushållen ska ha tillgång till minst 100 Mbit/s senast 2020.

Regeringens strategi presenteras som ett visionärt förslag. I själva verket är det bakåtsträvande i jämförelse med flera av våra viktigaste konkurrentländer som har betydligt ambitiösare mål.

När det gäller Bredbandsforum känns tongångarna igen från kabel-tv-utbyggnaden, it-kommissionen och regeringens it-politiska strategigrupp 2003–2006. Jag befarar att det blir ytterligare en substanslös diskussionsklubb för att visa politisk handlingskraft.

Som rättvikare i Stockholm ser jag det inte som att problemet är att skrämma upp bredbandet runt Stureplan till 100 Mbit/s. Utmaningen är att nå de delar av landet där de kommersiella förutsättningarna för investeringar är begränsade.

Om man vill ha en snabb och heltäckande utbyggnad av bredband i hela landet kan man ge Telias dotterbolag Skanova (som äger telestationerna och kontrollerar accessnäten i telenätet) i uppdrag att bygga öppna tele- och bredbandsnät och ersätta de 30–50 år gamla kopparnäten med fiber. Det är normala reinvesteringar som medborgarna har betalat via fasta avgifter sedan många år.

Bäst vore att frikoppla Skanova från Telia som ett statligt ”banverk” och öppna nät för alla operatörer på lika villkor.

Det är väl ett önsketänkande eftersom möjligheten missades när Telia delprivatiserades.

Jan Danielsson styrelseordförande, Xtranet Gruppe