Ubuntu må vara en trevlig Linuxdistribution för standardanvändaren, men inget som enkelt rullas ut i storskaliga miljöer. Så kan vi kort sammanfatta TechWorlds test av Ubuntu 10.04 som publicerades på webben för ett par veckor sedan.

Vår skribent Niklas Andersson konstaterar i artikeln att själva utrullningen till ett hundratal klienter går att göra smidigt, men dåligt dokumenterad infrastruktur kan samtidigt resultera i många oväntade problem.

För uppdateringar ställs användaren mellan en krävande och ickeöverskådlig (men kraftfull) ssh-lösning och den klart dyrare Landscape-tjänsten från Canonical. I en miljö med blandad hårdvara får Ubuntu däremot pluspoäng, så länge du klarar dig med drivrutinerna som finns inkluderade från början.

33 av 100 möjliga poäng blev slutresultatet av testet, vilket visar på att det finns mycket att önska av Ubuntu för större installationer. Men att döma av läsarresponsen ställer sig många på Ubuntus sida.

Läs testen här:
Ubuntu 10.04 mot Windows 7

(101 kommentarer)



Bara för vanliga användare
Flera kommentarer kritiserar testet och efterlyser en tydligare jämförelse med Windows. Andra pekar på att Ubuntu 10.04 och dess medföljande verktyg inte är byggda för stora installationer:
”..både Suse, Mandriva och även Xandros har säkert verktyg för utrullning i större skala och säkert också Redhat. Canonicals Ubuntu ligger flera år efter dessa på just detta område och ska väl närmast jämföras med Windows home edition eftersom det är till just hemmaanvändare man vänder sig.” skriver Patrik Lindgren i kommentarsfältet.

Anledningen till att Ubuntu testats i denna artikel och inte Opensuse är just att det är den största och mest uppmärksammade av alla Linux-distributionerna på marknaden, vilket genererar det största allmänintresset.

När det gäller verktyg för Linux-utrullningar tipsar flera av läsarna om Fully Automatic Installation, FAI, för att på bästa sätt sjösätta storskaliga installationer, vilket ska fungera med flertalet distributioner. Konfigurering och underhåll ska göras enklare med Puppet, och övervakningen ska tas om hand med hjälp av Opennms.

Vikten av automatiska installationer ifrågasattes även från olika håll, bland annat av användaren falde:
”Jag har gjort enorma installationer och föredrar att göra en image, som jag sedan extraherar på antingen från en USB-disk eller via PXE. Man behöver i regel två images. En för alla 32:a bit-maskiner och en för 64 bit. Drivrutiner behöver man inte bry sig om. Ubuntu laddar i regel rätt drivrutin via PNP när man startar upp maskinen. Att flyttas till datorer med olika hårdvara har aldrig utgjort något problem.”

En automatisk installation motiveras i artikeln med att en välkonfigurerad sådan inte är lika hårdvaruberoende och eliminerar många potentiella problem med felpekande startsektorer och annat.


Slutsats
Niklas Andersson betonar i ett eget blogginlägg kopplat till artikeln att det finns många olika sätt att rulla ut ett operativsystem på och inget som fungerar perfekt i alla lägen. Testet byggde på att använda de metoder som Canonical rekommenderar och saluför.

- Det skulle vara spännande att testa rulla ut SLED (Suse Linux Enterprise Desktop) med de verktyg Novell rekommenderar för att få en mer rättvis jämförelse, säger Niklas Andersson.

I sin blogg konstaterar Niklas att olika Linuxdistributioner är bra på olika saker. Han pekar även på att Suse faktiskt blev testvinnare (Vilket Linux ska ta över ditt Windows?) så sent som i mars när det gäller Linux som ersättare till Windows i företagsmiljöer.