Under de senaste månaderna har ett block med 1024 ip-adresser, som i många år reserverats för Nordkorea, men aldrig använts, registrerats av ett företag med kopplingar till regimen i Pyongyang.

Ip-adresserna är centrala för all internetkommunikation. Varje dator som är ansluten till nätet behöver en egen adress så data kan skickas från och till rätt servrar och datorer. Utan ip-adresser skulle kommunikationen bara vara en enda röra.

Det är oklart hur landets förtegna ledare kommer att utnyttja adresserna. Troligen kommer de att användas av militären eller staten, men det är omöjligt att säga.

Att Nordkorea närmar sig internet beror förmodligen på att man känner sig isolerade från resten av världen. När ett Sydkoreanskt krigsfartyg sänktes nyligen las skulden på Nordkorea, vilket fick kraven på ännu fler sanktioner mot det isolerade landet att öka.

– Internet har ingen plats i nuvarande Nordkorea, säger Leonid Petrov, som undervisar i Korea-frågor vid universitetet i Sydney.

– Om folk där hade tillgång till webben skulle de börja förstå allt om omvärlden som dolts för dem i 60 år.


Elever pluggar Visual Basic i Nordkorea 2002.

De nordkoreanska adresserna togs nyligen i anspråk av företaget Star Joint Venture som är baserat i Pyongyang, men delvis kontrolleras av thailändska Loxley Pacific. Det thailändska företaget har arbetat med teknikprojekt i Nordkorea tidigare, bland annat 2002, när de byggde Nordkoreas första mobilnät, Sunnet.

Loxley har erkänt att de arbetar med ett projekt tillsammans med Pyongyang, men Sahayod Chiradejsakulwong, en av företagets chefer, vill inte utveckla vad adresserna ska användas till.

– Det är en del av vår verksamhet som vi inte vill informera om för tillfället, säger han.

För tillfället förlitar sig Nordkorea på servrar i andra länder för sin informationsspridning. Webbsajten för Korea News Agency, Nordkoreas officiella språkrör, körs på en server i Japan, medan Uriminzokkiri, det närmaste Nordkorea kommer en officiell webbsajt, körs på en server i Kina.


Nordkoreanska datorböcker. Boken till vänster utlovar "Problemlösning för Windows 98, 2000 och XP", och den till höger är "BIOS registry, 1000 tillämpade tekniker". Nordkoreanska böcker tenderar att vara förlegade jämfört med i resten av världen.

Nordkoreas innevånare har tillgång till ett nationellt intranät som kallas Kwangmyong. Det startade kring år 2000 av Pyongyang-företaget Korea Computer Center. Nätet kopplar samman universitet, bibliotek, caféer med datortillgång och andra institutioner med webbsajter och e-post. Men det finns inga länkar till yttervärlden.

De fåtal internetanslutningar som finns är reserverade för landets högsta ledning. Uppskattningsvis rör det sig om högst ett par tusen nordkoreaner som har tillgång till internet via kinesiska Netcom. Ytterligare en anslutningsväg finns, via satellit till Tyskland, som används av diplomater och företag.

– Vanliga innevånare i Nordkorea kan inte ens föreställa sig att de skulle kunna få tillgång till internet, säger Petrov.


Affischer med propaganda är en vanlig syn på gatorna i Nordkorea.

Kim Jong-Il, landets ledare, verkar vara fullt medveten om hur illa hans regim skulle drabbas av fri informationsspridning i landet.

Samtidigt som han skröt om sina egna framsteg online, under ett toppmöte mellan Nord- och Sydkorea 2007, så nekade han, enligt rapporter, Kaesong Industrial Park, ett gemensamt företagskomplex precis vid gränsen, internetuppkoppling. Då sa han också att det skulle skapa många problem om Kaesong Parks internetanslutning kunde användas av andra delar av Nordkorea.


De här nordkoreanska dataspelen är bland de få mjukvarutitlar utvecklade i Nordkorea som har sålts utanför landets gränser.

Kim Jong-Il själv gör ingen hemlighet att han har en egen internetanslutning. Under ett möte år 2000 frågade han USAs dåvarande utrikesminister Madeleine Albright om han kunde få hennes e-postadress.

Den Nordkoreanska regimens totala kontroll över all informationsspridning sträcker sig så långt att radioapparater måste vara låsta till fasta, inhemska kanaler för att de inte ska kunna ta in information utifrån.

Den policyn verkar inte vara på väg att ändras, så någon eventuell internetanslutning i Nordkorea kommer förmodligen bara att användas av staten, militären och stora företag.

Martyn Williams, IDGNS, Tokyo

Här är en video av IDG:s Martyn Williams som visar hur radio används för att bryta informationsblockaden mellan Nordkorea och Sydkorea.