Problemet med många utvecklingsprojekt är att de lösningar som skapas inte erbjuder det verksamhetsstöd som de borde. Lösningen på det problemet är till synes enkel, placera utvecklarna bland de blivande användarna av applikationerna. På det viset sipprar en känsla för användarnas verksamhet automatiskt in i utvecklingsprojektet.

Så då är allt frid och fröjd, eller?

– Jag känner till exempel på att utvecklare som suttit ute i verksamheten tagit fram lösningar som inte gått att köra i drift, säger Mats Lindstrand, it-chef på Bilprovningen.

Avsaknad av kontakt med kollegor och med it-avdelningen i stort har helt enkelt lett till att man missat praktiska detaljer. Mats Lindstrand tycker också att det är svårt för utvecklare att bli skickliga om de inte får träffa kollegor.

– Jag föredrar att ha utvecklare samlade, samtidigt som de jobbar väldigt nära verksamheten. Men båda sätten kan fungera. Det handlar om styrning och kontroll och om att samarbeta.



På Spendrups har man valt att samla utvecklarna under en utvecklingschef. Uppdragen ges av it-processansvariga, som också är projektledare, som skriver specifikationer över önskade funktioner. En it-arkitekt koordinerar projekten och ansvarar för att generalplanen följs.

– Vår struktur är anpassad efter vår storlek, mindre företag måste nog slå ihop rollerna, säger Fredrik Spendrup, cio på Spendrups.

Henrik Kniberg som är processmentor på konsultföretaget Crisp framhåller flexibilitet.

– Sätt alla projektdeltagare tillsammans så nära kunden som möjligt, oavsett roll. Kvaliteten säkras genom tidig och regelbunden leverans till kund. Arkitekturen säkras genom att hålla kommunikationskanalen öppen mellan utvecklare i olika projekt, säger han.

Jimmy Nilsson som är grundare av konsultföretaget Factor10, och etta på CS lista över Sveriges bästa utvecklare, har sin åsikt klar.

– Det absolut viktigaste för den typiske duktige utvecklaren är att ha ett bra samarbete med verksamheten. Men det är också viktigt med koppling till sin disciplin och att kunna bolla frågor med kollegor.

Även Jimmy Nilsson förespråkar någon form av matrisorganisation, men han tycker att verksamhetstillhörigheten ska komma först och värderas mest.

Roland Wadling som är systemerare på Sveriges geologiska undersökning i Uppsala har varit med om många olika organisationsformer sedan 1978. Den senaste given är att samla utvecklare i två olika enheter, vilket är olyckligt enligt Roland Wadling.

Han tycker att samordningen blir bättre med en enhet. Men han ser fördelar jämfört med tidigare organisation.

– Vi har alltid haft en del utvecklare ute i verksamheten, men att ta bort central utveckling helt skulle äventyra samordningen, om inte någon annan samordningsform finns. Utan samordning gör utvecklarna som de vill. Fördelen med att sitta ute i verksamheten är att man kan lösa verksamhetsrelaterade problem bättre, till exempel med terminologi och processer.

Utmaningen med att organisera utvecklare är helt klart att underlätta kontakter både med verksamheten och med kollegor.