Det finns en allmän uppfattning om att licenser för virtuella maskiner är svåra att räkna på och att det är inte alltid är tydligt om verksamheten ens har rätt licenser. Det berättar Tommy Flink, marknadsansvarig för infrastruktur på Microsoft, som i samband med kundkontakter ofta får frågor om just licensieringar för virtuella miljöer.

– Osäkerheten över huruvida man är rätt licensierad är något vi märker av hos både partners och kunder. Vår uppfattning är samtidigt att man gärna vill göra rätt för sig och se till att man har korrekta licenser, vilket gör att vi gärna informerar om hur det fungerar för våra produkter, säger Flink.

En gemensam förståelse kring licenserna har också ett dubbelt värde eftersom det inte bara minskar risken för licensbrott utan också ger möjlighet för kunden att fastställa att denne inte betalar för mycket, säger han.

Men hur fungerar då detta i praktiken? Flink förklarar inledande med ett klargörande av hirerakin. I grunden har man en fysisk server. På den körs en hypervisor, till exempel Windows Server 2008R2 Hyper-V, som är den så kallade virtualiseringsmotorn. Den tillhandahåller i sin tur en operativmiljö för gästoperativsystem (instanser), det vill säga de virtuella maskiner som slutanvändaren utnyttjar.



Microsofts hypervisor är gratis och kräver inga särskilda licenser i sig. Däremot krävs licenser för att köra gästoperativen på den via licensmodellen så kallade instanser (virtuella maskiner). Microsoft tillämpar idag tre typer av licenser för detta:

• Windows Server Standard - Licensierad per fysisk server och ger rätt att köra ett operativsystem på servern, det vill säga en virtuell maskin.
• Windows Server Enterprise Edition – Licensierad per fysisk server, med fyra operatvissystem tillåtna per licens. Motsvarar i praktiken fyra virtuella maskiner.
• Windows Server Datacenter Edition – Licensierad per processor, dock minst två processorer. Ger rätt att köra ett obegränsat antal operativsystem i instanserna.

Flink rekommenderar att man tar sig tid och studerar det tre licensformerna och räknar på behovet av att kunna flytta virtuella maskiner mellan servrarna innan man går vidare med någon eventuell investering. Detta för att säkra att man inte köper fler licenser än vad som är nödvändigt, alternativt för att undvika att man är underlicensierad.


Licenserna alltid låsta till en fysisk server

---

I dessa beräkningar tillkommer också en viktig detalj: Licenserna är alltid låsta till den fysiska server som operativsystemen är tänkta att köras på. Det betyder att den licens man köper enbart ger rätt till att köra instanserna på den licensierade servern.

Låsningen gäller i 90 dagar och är även kopplad till den hårdvarukonfiguration som var aktuell när licensen kopplades till servern. Om till exempel arbetsminnet i en server uppgraderas räknas detta som en annan hårdvarukonfiguration och rättigheten att köra operativsystem på den upphör att gälla tills dess att 90 dagar gått.

För att illustrera hur detta kan uttrycka sig tar han ett räkneexempel med två fysiska servrar:

– Låt oss anta att man vill köra fyra instanser vardera på två fysiska servrar. Om man väljer att köpa Windows Server Standard-licensen måste man köpa åtta stycken. Därefter kan man exempelvis tilldela fyra licenser till vardera server för rätt att köra fyra instanser på respektive maskin. Problemet som kan uppstå är när man en dag vill köra alla instanser på en och samma server. Då bryter man mot licenserna, eftersom dess fördelats att ge rätt till fyra instanser per server, förklarar Flink.

Det är av det skälet som det är viktigt att i förhand vara klar med hur många licenser en server maximalt kan tänkas få hantera i varje givet scenario. I exemplet ovan hade problemet kunna lösas genom att från början köpa två Enterprise-licenser, som ger varje server rätt att köra fyra instanser.

Tekniskt sett hade det även kunnat gå att köpa åtta Standard-licenser och fördela fyra av dessa på vardera server för att få frihet att köra alla fyra instanser i exempelt på en och samma server. Fast det hade blivit dyrare, vilket gör det lönsamt att räkna på valet av licenstyp i förhand.

– Det här är dessutom ännu viktigare när vi talar om stora miljöer, för i många fall är de virtualiserade it-miljöerna i verkligheten större än i exemplet. Nyttan med virtualisering är möjligheten att frigöra de virtuella maskinerna från hårdvaran, för att kunna effektivisera administrationen och lastbalansera servermiljön. Då är det viktigt med rätt licenser, säger Flink.

I sin egen Microsoft-blogg tar Flink också upp några ytterligare räknexempel på större skala, där samma principer demonstreras. I korthet gäller att virtuella instanser får flyttas så länge som den instansmottagande servern är tillräckligt ”licensierad”, avslutar han.

Lästips:

• Småföretagarens guide till virtualisering
• Så fungerar tekniken bakom virtualisering