Ja, det är ett lustigt ställe det här, medger David Wilde, med en blick ut genom fönstret mot Regent’s Canal och Paddingtons täta bebyggelse. På sin väggkarta pekar han ut West Ends shoppingmecka, Mayfair med sina finanskontor och villor i fantasiljonklassen, världsberömda landmärken som 10 Downing Street, Covent Garden, brittiska parlamentet, Knightsbridge med Harrods varuhus, Soho och inte minst de stora grönområdena Hyde Park, Regent’s Park och St James’s Park.

Det ”lustiga stället” vi befinner oss på är Westminster, en stad i staden i hjärtat av London. Geografiskt är det inte stort, de bosatta är bara en kvarts miljon, men dagtid rör sig här en miljon människor – en siffra som inte krymper förrän sent på kvällen.

David Wilde är CIO på Westminster City Council, en stadsdelsförvaltning som sysselsätter bara 2 800 människor. Genomsnittet i en London-stadsdel är 5 000 anställda.
Sedan koalitionsregeringen kom till makten i somras har brittisk offentlig sektor skurits hårt. Men David Wilde insåg tidigt att det skulle barka åt det hållet. Vem som skulle vinna valet spelade mindre roll – det skulle hur som helst krävas drastiska nedskärningar för att lappa ihop ekonomin efter bankkrisen.

– Så jag skaffade mig ett försprång genom att börja planera för det här redan ett år före valet, säger han lugnt.

KRAFTIGT BANTAD

Enligt det konservativa valfläsket skulle det gå att spara stora summor bara på effektiviseringar. Så det kanske inte behövdes så stora nedskärningar?

– Jo, vi är fundamentalt nedskurna. Våra nyinvesteringar i år är bara hälften av vad de var för två år sedan. Vi har sagt upp personal, dragit ner it-budgeten med två miljoner pund och ska sänka den ytterligare en miljon i år, säger han.

Projektplanerna på ett utbyggt intranät för Westminster halverades rakt av. Och tanken på ett dedikerat dokumenthanteringssystem med edrm övergavs helt, till förmån för en mer prosaisk Sharepoint-installation.

– Över hela brädet har det blivit mycket mindre av att man provar sig fram, och mycket hårdare krav på att göra rätt från första början, säger David Wilde.

Tuffa tider, helt klart, men samtidigt medger David Wilde att nöden är uppfinningarnas moder. Och det i sin tur är kanske ett av skälen till att han håller på att göra sig ett namn på den brittiska CIO-scenen som en aktiv, förespråkare av shared services och molnet.

– Det har pratats om shared services i offentlig sektor i åratal, men det har varit mycket snack och lite verkstad. Nu ska vi driva det hårdare, säger han.Området är lite känsligt, för som vanligt när man effektiviserar handlar det ju om att säga upp personal. Det kan inte hjälpas. Där det går att spara och automatisera, där måste man göra det.

– Det är inget unikt för offentlig sektor, men det måste ju betyda färre chefer och mindre personal – vad skulle annars vinsten vara? Självklart är det svårt att få folk med på det tåget, men det går. Det gäller att göra fördelarna begripliga och visa att det handlar mer om att kunna behålla folk än om att säga upp.

Att minska beroendet av interna system har länge varit en dröm för David Wilde. I och med molnet går den äntligen att förverkliga. Han är i full färd med att flytta kärnapplikationer till ett privat moln som ska driftas av sourcingpartnern Capgemini. Westminsters datacenter på Victoria Street kommer då inte att behövas längre i sin nuvarande form.

– För ett par år sedan kallade vi det ”infrastrukturfritt”, för ingen hade börjat prata om molnet då! Men vad det handlar om är ju att nyttja det marknaden erbjuder, så att vi slipper ha en massa kostsam it i huset. Hostingföretag är bättre på datacenter än vi, så valet är givet. Självklart blir det både billigare och robustare, det blir mer redundant och vi blir flexiblare inför förändring.Allt som allt handlar det om att kapa kostnader och fokusera på strategiskt arbete. David Wildes vill därför lägga ut allt rutinjobb externt.

– Som desktopen, den är stapelvara idag. Vi kan köpa den som tjänst från en leverantör som sköter den bättre än vi själva, säger han.

Som vid all outsourcing väcks frågor om informationssäkerhet, men David Wilde vill betona att det just handlar om att säkra informationen, inte tillgången till datorerna.

– Det viktiga är vad du har för regler för informationshantering. Men tyvärr hamnar fokus ofta på nätverk och brandvägg istället, säger han.

När det gäller molnet har det synsättet ännu inte slagit igenom i organisationen. Förtroende måste växa fram och styrningen säkras. Man är på god väg dit, men inte framme.

– Det var en utmaning, men efter fyra–fem månader började olika intressenter lita på oss. Det gäller att ha en klar och tydlig vision. Om jag säger att vi ska bli ”infrastrukturfria” får jag ingen reaktion men om jag säger att vi ska spara två miljoner pund, då är de med på noterna, säger han.

SOURCING HAR EN GRÄNS

Mot leverantörerna har David Wilde en extremt tydlig linje: ”här är strategin; visa mig besparingarna”.

– Om det kostar 2 000 eller 2 500 pund per år och användare idag, då måste leverantörerna sikta på 1 500. ”Ni har 24 månader på er, sedan ska ni vara där”, sade jag till dem.
Även om drömmen är att slippa ininfrastruktur har David Wilde en gräns för sin sourcing. Strategin måste handla om affärsvärde och påtagliga fördelar. Och vissa saker måste man alltid ha kvar, anser han.

– Vi behöver en stark, strategisk funktion som kan se vad som händer i omvärden och framtiden. Idéer vill jag inte köpa av någon annan. Teknisk design, säkerhet och konfiguration är också ett område där du blir av med jobbet om det blir fel. Hela organisationen äventyras och kostnaderna rusar iväg. Så för incidenthantering och utredning behövs ett litet men kompetent team i huset.

Mjukare kompetens är också viktigt – personal som förstår sig på Westminster och lokala frågor.
David Wilde må vara sparsam, men han inser inser att en organisation som Westminster inte kan leva av automatisering och osthyvlar allena.

– Man kan inte skära hur mycket som helst om man ska handskas med exempelvis barn och polisväsende. Det finns känsliga områden där vi inte kan sköta allt på telefon eller över internet. Där måste vi istället satsa när vi sparar in på annat, säger han.
På sådana områden kommer det personliga mötet alltid att vara viktigt. Men på andra områden driver verksamheten it åt andra hållet – de anställda gör det till exempel klart att de vill vara mobila och flexibla och ”inte kedjade vid skrivbordet”.

En sak som håller på att rita om it-kartan just nu är virtuella skrivbord som låter personalen jobba från vilken dator som helst, över webben. Klientparken i Westminster består redan till 80 procent av bärbara datorer, och med en delvis skrivbordslös strategi har man idag så få som sju skrivbord per tio it-anställda.

På David Wildes it-avdelning jobbar idag 17 personer med det operativa arbetet. Skulle det gå med färre? Om man använde sig av publika moln, kanske?

– Vi kommer aldrig att lägga allt i publika moln, men det är troligt att vi lägger ännu mer i privata moln i framtiden, svarar han.

TROR PÅ BEPRÖVAD TEKNIK

David Wilde tittar återigen på kartan. London med sina 33 stadsdelar, ”boroughs”, täcker en yta stor som Holland och rymmer 11 miljoner människor. Han berättar att det finns planer på delade upphandlingar med Merton, Waltham Forest och Croydon, men situationen är så komplex att ”det aldrig kommer att bli alla 33”.
På Waltham Forest har Wilde själv varit CIO. Dessförinnan var han på Cabinet Office, statsrådsberedningen, i 20 år. Så han är en veteran i offentlig sektor och säger sig aldrig ha känt sig särskilt lockad av det privata. Det är ändå samma utmaningar överallt ...

– Visst har vi sett otroliga fiaskon inom offentlig it, men det finns liknande skräckexempel från exempelvis bygg- och bilbranschen, säger han.

Generellt tror han på färdiga, beprövade lösningar som har visat sitt värde i olika projekt, till förmån för konsulter och skräddarsytt.

– Det är lätt att överkomplicera saker – om det finns på marknaden, så uppfinn det inte på nytt, säger han.
Han poängterar också vikten av att bryta upp projekt i flera mindre delar för att undvika jättefiaskon. Som byggbranschen har gjort sedan länge.

– London-OS är på banan och budget för att det inte ses som ett stort projekt utan en mängd delprojekt med gemensamt mål, säger han.

”G-Cloud”, ett stort initiativ kring delade tjänster online inom brittisk offentlig sektor, har fått hård kritik för att vara just ett sådant jätteprojekt som David Wilde varnar för. Men han håller inte med utan beskriver det istället som ”ett samlingsnamn för flera lokala och regionala nät som följer gemensamma standarder och ramverk.”Och det finns också en fara i att inte ta risker, anser han.

– Det måste finnas utrymme för risk, för när man lyckas med något riskabelt brukar det verkligen löna sig.

Vad blir nästa steg i karriären för David Wilde? Med sin gedigna erfarenhet av offentlig sektor – var han inte sugen på att ta över som riks-CIO när John Suffolk klev ner i december?

– Nej, men jag skulle kunna tänka mig att ha it-ansvar för fler än en stadsdel. London skulle klara sig utmärkt med 10–12 CIO:er istället för 33.
Och har han då aldrig känt sig lockad av en högre lön i näringslivet?

– Man ska aldrig säga aldrig. Jag tror det sidbytet blir vanligare och vanligare. Och även att offentliga it-avdelningar blir vinstdrivna och levererar externt. Men it i offentlig sektor är väldigt viktigt för mig.
Ja, det är tydligt att Wilde brinner för det allmännas tjänst. Dem som kla­gar på politik och mediegranskning har han inte mycket till övers för.

– Om du inte trivs, så stick, säger han. Det här är en politisk värld!