Jobben flyttar till låglöneländer. Outsourcing, offshoring och molntekniker gör behovet mindre av personal i Sverige. Den svenska sysselsättningen ska räddas genom innovation.

Denna argumentationskedja är inte ovanlig. Men hur blir man innovativ?

Jag frågade Folkpartiet i höstas, inför valet. Modern forskning visar att barn (och vuxna) lär sig bäst av att själva lösa problem. Strikt katederundervisning och klassisk korvstoppningspedagogik håller inte. Ändå vill Folkpartiet ha någon form av återgång till ”den gamla goda tiden”.

Erik Scheller, politisk sakkunnig hos Jan Björklund, svarade: ”Jag förstår inte de som vill sätta en kreativ skola mot att det ska vara arbetsro i klassrummet. Enligt en delundersökning från OECD 2003 har vi i den svenska skolan flest sena ankomster och flest svordomar i klassrummet bland alla jämförda länder – varför skulle kreativiteten minska om vi kom tillrätta med det?”

Jag ställde motsvarande fråga till en av våra expertkrönikörer, som skriver om innovation. Han svarade: ”Jag gillar pluggskolan, men i den moderna skolan måste man se till att plugga rätt saker – till exempel hur man söker, filtrerar och källgranskar informaton. Bred utantillkunskap blir viktigare än detaljkunskap.”

I mitt jobb måste jag vara kreativ åtta timmar om dagen. Jag har jobbat som systemutvecklare, högskolelärare, lekledare och till och med parkarbetare. Inget kommer i närheten av de krav på kreativitet som jobbet som teknikredaktör på CS innebär.

Mitt recept är för det första mätbara mål. För det andra hård deadline. För det tredje en stor kunskapsbas. För det fjärde ett ständigt strävande efter att lära sig mer. För det femte att träna sig i fritt tänkande – konstnärligt skapande i någon form. För det sjätte att träna sig i mönstertänkande – inte bara i problemlösning.