Till en början är alla reserverat avvaktande. It-cheferna sneglar på den roll de precis fått tilldelat sig, som nu står textad på ett papper på bordet framför var och en. Snart ska spelet börja.

Jag har blivit inbjuden att bevittna när en grupp it-chefer ska genomgå ett rollspel för att lära sig hantera processer inom Itil. Uppdraget går ut på att skicka upp rymdfärjan Apollo 13 i rymden. I verkligheten var rymdfärjan, som skickades upp i april 1970, riktigt otursförföljd. Först slocknade motorn och sedan exploderade syretanken. Snart förstår jag att det inte kommer att bli en helt angenäm upplevelse i vårt lilla konferensrum heller.

It-cheferna får en halvtimme på sig att organisera gruppen. Väldigt snabbt accelererar stressnivåerna. Det blir tydligt vem som är van att ta befälet, vem som är iakttagande, vem som har kontrollbehov, och vem som tycker att det hela är rätt så löjligt och ser till att hålla sig nära godisskålen.

När själva uppdraget sätter igång blir det omedelbart kaos. Ärenden fastnar direkt hos den som råkar ta emot dem och inga hamnar på whiteboarden, som tidigare bestämts. Chefen har ingen koll på vad någon gör och ingen tänker på att prata med besättningen. Då och då tittar en it-chef åt mitt håll och skrockar lite. ”Se så de håller på”.

I pausen råder en uppspelt stämning. Det visar sig att det kaos jag nyss bevittnat inte är ovanligt på it-avdelningen.

– När allt är lugnt så är det inga problem, då hinner man planera. Men när det smäller till, då är det ingen som hinner planera eller reflektera, säger en av deltagarna.

Jag nickar, som i samförstånd.

Inför andra omgången måste jag gå. Det sägs att det är nu de ska dra lärdom av allt de lärt under dagen. Efter en reflektionsrunda blir allt så mycket bättre. Det sista jag hör innan jag stänger dörren är ett svagt: ”Jag vill gå hem”.