När Red Hat förvärvade Isreaeliska Qumranet för snart tre år sedan var det virtualiseringstekniken som Red Hat var ute efter.

Qumranets virtualiseringsmotor kvm hade redan hittat in i Linuxkärnan och var öppen källkod men en annan av guldklimparna var fortfarande proprietär kod – Solidice.

Solidice är en högpresterande, skalbar lösning för virtuella skrivbord och kan jämföras med Microsofts Terminal Server eller Citrix. Skillnaden ligger i att klienterna under Solidice är vanliga virtuella maskiner. Med Solidice är det alltså möjligt att skapa en tunn klient av vilket operativsystem som helst så länge det startar under kvm. På klientsidan behöver du en mjukvara som däremot bara finns för Windows och Linux.

Hemligheten ligger i ett nytt protokoll som används för ändamålet som vidarebefordrar in/ut-hanteringen från den virtuella klienten – Spice. Spice är motsvarigheten till Microsofts RDP-protokoll, Citrix ICA-protokoll och X-protokollet. På klientsidan behövs bara en mjukvara som är kapabel att tolka dataströmmen.

Sedan kodförvärvet har Red Hat succesivt öppnat upp källkoden och framgångarna går att testa i kommande Fedora 15. Spice finns egentligen med redan sedan Fedora 14 men det är först nu Spice är integrerat i det administrativa gränssnittet för virtuella klienter – virt-manager.


Välj Spice istället för VNC under egenskaper för bildskärm.

Att skapa en tunn virtuell klient är lika enkelt som att installera ett virtuellt operativsystem med hjälp av virt-manager och under inställningar tala om att protokollet Spice ska användas. Alternativet är det tidigare protokollet vnc som är mycket långsammare och inte lika funktionellt.

Vad som gör Spice så mycket mer effektivt är bland annat förmågan att hantera hårdvaruaccelererad grafik. I dagsläget stöds bara hårdvaruaccelererad 2d men stöd för 3d är på väg. Grafikbearbetningen sker på klienten vilket betyder att du fortfarande behöver ett kraftfullt grafikkort på klientsidan.