Försöken att göra offentlig sektor effektivare med it fortsätter. Det är inget fel på ambitionerna och eftersom verksamheten är politiskt styrd så har det producerats mängder av stolta mål.

Drivkrafterna har varit att spara pengar i kombination med att medborgarna ska få bättre service från stat, kommuner och landsting.

En del av målen är uppnådda. Det bästa exemplet på bättre service är att medborgarna sedan många år kan utföra sina årliga inkomstdeklaration elektroniskt.

I år var det 4,5 miljoner medborgare som använde Skatteverkets e-tjänst. Huruvida det här innebär besparingar för myndigheten är osäkert.

Hur som helst har ansvariga ministrar träget hanterat frågan om e-förvaltning. Säkert en otacksam uppgift, för så värst många röster finns inte att hämta på att effektivisera offentlig sektor. Det är ytterst sällan som frågan kommer upp i den allmänna politiska diskussioner.

Sedan riksdagsvalet 2010 är det Anna-Karin Hatt som äger frågan. Hon ska ta ett helhetsgrepp på samtliga it-frågor som rör offentlig sektor. Snart ska hon presentera en nationell digital agenda och på näringsdepartementet arbetas det, enligt uppgift, hårt för att agendan ska bli bra och vägledande för arbetet ute i verksamheten. Ambitionen är på topp.

När privat verksamhet kan visa upp så fina resultat för effektivisering med hjälp av it, så varför kan inte offentlig sektor göra likadant?

Självklart kan även offentlig sektor använda informationstekniken för att bli effektivare och därmed billigare i drift, samtidigt som medborgarna blir nöjda och lyckliga.

Men det finns en del orosmoln. Ett exempel är målen som formuleras. De tar alltid längre tid att genomföra än planerat och löftena om stora besparingar infrias sällan. I själva verket går de formulerade målen sällan att utvärdera eftersom de är alldeles för vagt formulerade.

När Mats Odell var ansvarig minister 2007, så var hans mål att all fakturering på myndigheter skulle vara elektronisk 2010 och massor av miljarder skulle sparas.

Målet har definitivt inte uppnåtts. Närmare ett fiasko går nästan inte att komma. Hur stor andel av statens fakturahantering som är elektronisk är det ingen som vet, bara ett den är långt från 100 procent.

Dessutom kommer illavarslande uppgifter om att myndigheter visserligen kan ta emot e-fakturor, men internt hanteras de som pappersfakturor.

Ett nationellt elektroniskt id för alla medborgare har nog rekord i långbänk. I vintras kom ett utredningsförslag.

Nu visar det sig att tunga remissinstanser sågar förslaget. Många trodde nog att utredningens syfte var att skapa konsensus kring förslaget, men organisationen Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, totalsågar förslaget.

Nu är det ytterst osäkert om ett nationellt e-id kan införas den 1 juli 2012.

För inte är det väl någon vits att införa ett nationellt e-id som inte används av kommuner och landsting?

Kommunerna är ju trots allt det offentliga Sveriges vanligaste gränssnitt mot medborgarna.

Många väntar med spänning på Hatts agenda och hoppas att e-id inte utreds i ytterligare 20 år.