Thomas Stjernquist i Halltorp är en typisk datoranvändare med ett växande behov. Han har tre bärbara och två stationära datorer anslutna i hemnätverket. Dessutom en skrivare och en inspelningsbar Viasat-box. Han delar i dag filer och resurser mellan datorerna med utdelade mappar på respektive dator.
– Nätverk har ju en tendens att krångla. Just nu får jag inte mina tre bärbara att synka med varandra. En Asus med Vista Pro och två nyare HP med Windows 7 vill inte hitta varandra som jag vill. Vista-datorn hittar de två andra, men inte tvärtom, säger han.

Thomas är inte ensam. Allt fler prylar i hemmet kopplas in i våra nätverk. Inte bara datorer och skrivare, utan också mediespelare, tv-apparater och tv-spel. Om du kan få alla prylar att fungera ihop och utnyttja filmbiblioteket, skrivaren, lagring gemensamt har du mycket att vinna.

Thomas Stjernquist hade en nas (nätverkshårddisk) för flera år sedan, men den var alltför seg för att köras över nätverk. Den hade också möjlighet att koppla in i datorn via usb, vilket gick snabbare, så efter ett tag gav han upp och använde den som en stor skrivbordsdisk den vägen i stället.
 – Förhoppningsvis är den här sortens diskar bättre i dag, säger han.

Allt på ett ställe
Med fler datorer hemma ökar också behovet av en enkel central backup, så att du slipper hålla på med enskilda tekniska lösningar för varje maskin. Allt det kan lösas med en smidig och prisvärd hemmaserver.

Så vad är då en hemmaserver? Tja, egentligen är den bara en dator vars uppgift är att förse andra datorer – som kan ansluta till den i ett nätverk – med tjänster och funktioner. Den ska vara deras betjänt, kan man säga.

Många skulle kalla våra testdeltagare för nas-enheter eller nätverksdiskar. Så vi börjar med att reda ut de begreppen. En nätverksdisk eller nas (network attached storage) är i sin enklaste form som en extern usb-disk, fast via nätverket. Tillverkarna har sedan lagt till extra funktioner.

Enheterna kan strömma film eller musik, visa webbsidor eller göra en skrivare tillgänglig i nätverket. En hemmaserver är åtkomlig från alla datorer i nätverket, ja rentav från din smartphone, spelkonsolen och tv:n i vardagsrummet om den är modern nog.

Du kan visserligen använda en vanlig pc som ­hemmaserver, men en nas-baserad ­hemmaserver tar mindre plats, är tystare och drar mindre ström. Dessutom kräver de färre systemuppdateringar och är i praktiken immuna mot virus. Plus att de har en massa smarta funktioner färdiginstallerade, vilket gör dem enklare att komma igång med.

Rejält rymliga
Hemmaservrar finns i alla möjliga storlekar med en, två, fyra eller ännu fler hårddiskar. Du köper oftast en tom låda och stoppar i så många och så stora diskar som du behöver. Det här gör att en miniserver kan vara rejält rymlig. Två diskar på två terabyte rymmer omkring en halv miljon normalstora bildfiler från en digitalkamera plus en halv miljon normalstora mp3-filer med musik.

I stort sett alla hemmaservrar kommer med ett installationsprogram som du kör från någon av hemmets datorer. Du får då hjälp att ställa in enheten och göra den åtkomlig i nätverket. Notera att du behöver upprepa det här i varje dator som ska komma åt servern. De huvudsakliga funktionerna går även att komma åt manuellt.
Alla hemmaservrar brukar dessutom ha ett webbgränssnitt så du kan sköta enheten från valfri dator i nätverket. Eftersom de inte har egen skärmutgång, mus och tangentbord är det på det sättet du kommer åt att göra inställningar i den – från en annan dator.l