– Har ni ...

Mannen i köttdisken ser mig rakt i ögonen, fyrar av ett vinnande leende och svarar innan jag ens hunnit ställa frågan färdigt.

– Jajamensan, det har vi!

– … märgben, fortsätter jag.

Jodå, han har märgben. Men ännu viktigare för mig är att han har helt rätt inställning! Han har bestämt sig för att göra mig nöjd.

Vi har anställt en ny kille på supporten. Micke skulle kunna vara en klon av köttdiskmannen. När jag under anställningsintervjun frågade om hans framtidsvisioner svarade han helt lugnt:

– Jag hoppas att jag alltid kommer få arbeta med it-support. Ingenting är så tillfredsställande som att få hjälpa en frustrerad användare.

Supporten tenderar att skötas styvmoderligt jämfört med exempelvis utvecklingsen, men vanligtvis är det just bemötandet hos first line support som drar ner betyget på hela it-avdelningen. ”Suck. Prova att starta om datorn. Ring igen om det inte funkar.” Det svaret kan få vem som helst att tappa sugen.

Micke har visat sig vara själva sinnebilden av rätt man på rätt plats. Han blir aldrig irriterad över att bli avbruten av en kollega som glömt lösenordet – han blir glad att kunna hjälpa till. När min chef, känd för sitt ytterst utåtagerande sätt att hantera stress, frustande av ilska kräver hjälp nu ler Micke och säger med honungslen stämma. ”Jag ilar! Klart vi ska hjälpa dig.”

Hon älskar honom, naturligtvis.

I användarnas ögon är det han som är it-avdelningen, ändå tjänar han hälften av vad systemutvecklarna gör och kommer aldrig att få samma stjärnstatus.

Jag ska lägga minimalt av min tid på honom, för han kommer inte att kräva det. En lågmäld superhjälte som älskas av användarna men sällan får beröm offentligt. År efter år kommer han trots det att vara lojal mot mig och Företaget AB.

Känns det igen? Mejla mig gärna!