Jag gick nyligen en kurs på Harvard och fick då en insikt om vad som kännetecknar nutiden. Lärarna hade gjort en undersökning bland oss studenter – alla ledare för kunskapsorganisationer – kring hur mycket tid vi lägger på jobbet.

För att ge en rättvisande bild tog de inte bara reda på den faktiska arbetstiden utan även mängden ”påtid”. Med påtid avses den tid som vi är ”på” via datorer, smart mobiler och paddor.

Drygt 60 procent av de tillfrågade hade en påtid som var över 80 timmar per vecka och 28 procent över 100 timmar.

Att arbeta har alltmer blivit att både göra saker aktivt och att finnas med, beredd att agera. Vi vill ha koll och veta om något har hänt. Det är ett mänskligt behov som med hjälp av modern teknik kan tillfredsställas i realtid och överallt.

I vårt nutidsbeteende har till och med sängen blivit en accepterad plats för att avsluta – och börja – sin aktiva arbetsdag. Små och stora skärmar länkar oss till samtiden och ger oss möjlighet att välja var och när vi vill delta.

Ett tydligt nutidstecken är att mejlen har flyttat ut ur datorn. Pc:n har sedan den introducerades 1981 kommit att bli en vardagspryl som förändrat vårt samhälle och vår vardag. Men nu är det en pryl som allt färre behöver.

Med nyvunna insikter om maskininlärning (datorer lär sig mönster och kan skapa egna regler) går utvecklingen inom bland annat interaktion väldigt snabbt. Röstigenkänning är på väg att slå igenom på allvar vilket radikalt förändrar hur vi använder – och ser på – datorer.

Det senaste i en lång rad lanseringar som pekar på detta är rösstyrningsprogrammet Siri i nya Iphone 4S.

Jag tror inte att vi kommer att se det papperslösa kontoret. Pappret är ett alldeles för bra och stabilt format för att bli utkonkurrerat efter tusentals år i praktiskt taget var mans hand.

Däremot är jag helt övertygad om att vi ganska snart kommer att få uppleva det datorlösa kontoret. Det vi idag ser som en dator kommer att kännas lika modernt som vinjetten till Trafikmagasinet 1976. Kraften i processorer kommer att göra datorn närvarande och integrerad överallt och i det mesta – även i pennor och papper.