Av
| 
När var det jag skaffade smart mobil? Inte mer än något drygt år sedan och jag är redan fast. Det slår mig när jag gör en höstresa till Berlin.
Vackra dagar med promenader runt stan. Titta där ligger Humboldtuniversitetet. Vem var förresten han?
Och förresten, var inte Wien också en uppdelad stad efter kriget precis som Berlin – varför utvecklade det sig annorlunda där? Vi går där och småpratar och frågor väcks hela tiden.
Normalt sett skulle jag på nästa fik ha tagit upp mobilen och letat upp svaren på nätet. Men i Berlin har jag nätet nedsläckt. Vågar inte riskera en jätteräkning. Det skaver. Jag sparar frågorna inom mig och tänker att jag ska kolla upp dem hemma.
Jo, hej du – troligt att jag minns det då.
Internet har blivit det där extra sinnet man har med sig. Ett sinne som inte väger mer än 50 gram.
För det är vad en vetenskapskanal på Youtube räknat ut, läser jag i Daily Mail. På internet. När jag är hemma.
50 gram är vikten på de elektroner som far genom de runt 75–100 miljoner servrar som bär internet. 50 gram som rymmer ungefär 5 miljoner terabyte information, varav Google indexerat 0,04 procent, får jag reda på.
50 gram som blir till övervikt när jag är ute och reser och som kostar dyrt att ta med sig.
Jag tänker surt att teleoperatörerna kanske ändå skulle tjäna på att jag och många andra privatresenärer faktiskt surfade med våra mobiler när vi reste i stället för att stänga av roamingen.
Men nu rör det på sig. EU-kommissionen hoppas få ner priserna redan till nästa sommar. Förslaget ska behandlas i Europaparlamentet under hösten. Om det går vägen kan vi se fram emot ett pristak och lägre avgifter. Jag håller tummarna. Bara för den här gången vill jag lägga på mig extra vikt – i alla fall 50 gram.
Vackra dagar med promenader runt stan. Titta där ligger Humboldtuniversitetet. Vem var förresten han?
Och förresten, var inte Wien också en uppdelad stad efter kriget precis som Berlin – varför utvecklade det sig annorlunda där? Vi går där och småpratar och frågor väcks hela tiden.
Normalt sett skulle jag på nästa fik ha tagit upp mobilen och letat upp svaren på nätet. Men i Berlin har jag nätet nedsläckt. Vågar inte riskera en jätteräkning. Det skaver. Jag sparar frågorna inom mig och tänker att jag ska kolla upp dem hemma.
Jo, hej du – troligt att jag minns det då.
Internet har blivit det där extra sinnet man har med sig. Ett sinne som inte väger mer än 50 gram.
För det är vad en vetenskapskanal på Youtube räknat ut, läser jag i Daily Mail. På internet. När jag är hemma.
50 gram är vikten på de elektroner som far genom de runt 75–100 miljoner servrar som bär internet. 50 gram som rymmer ungefär 5 miljoner terabyte information, varav Google indexerat 0,04 procent, får jag reda på.
50 gram som blir till övervikt när jag är ute och reser och som kostar dyrt att ta med sig.
Jag tänker surt att teleoperatörerna kanske ändå skulle tjäna på att jag och många andra privatresenärer faktiskt surfade med våra mobiler när vi reste i stället för att stänga av roamingen.
Men nu rör det på sig. EU-kommissionen hoppas få ner priserna redan till nästa sommar. Förslaget ska behandlas i Europaparlamentet under hösten. Om det går vägen kan vi se fram emot ett pristak och lägre avgifter. Jag håller tummarna. Bara för den här gången vill jag lägga på mig extra vikt – i alla fall 50 gram.
Den här artikeln har 0 kommentarer:
Molnigt på idg.se?
