Vi lever i allt högre grad genom våra telefoner, och får telefontillverkarna som de vill gör vi inom kort precis allt med våra lurar.

Med till exempel tekniken nfc blir telefonen vår nya plånbok, är det tänkt. Ja, men det var väl trevligt?

Det är förstås smidigt att komprimera hela sin vardagsarsenal till en liten enhet som ryms i jeansfickan, men det är sjävfallet inte enbart ringdans och pastasallad.

Till att börja med känns det farligt. En stulen mobil är nästan ett stulet liv.

Batteriberoendet är en annan historia. Som bekant pallar inte en smart mobil för mycket mer än en dags användning innan den behöver ett vägguttag.

Säg det betalkort som beter sig så.

Men framför allt – alla funktioner på en och samma plats är även en källa till irritation. Jag vet inte hur många gånger jag har varit på väg att sätta rekord i något spel när en kompis plötsligt ringer och förstör allting.

Otaliga är de tillfällen då jag använt gps-funktionen och fått en Facebookstatus rakt upp i nyllet i exakt samma ögonblick som jag ska försöka hitta rätt i en rondell.

Senast problematiken visade sitt fula tryne var när jag stod i telefonkö till bilprovningen. I precis samma ögonblick som någon svarade brakade min gps-app loss i luren:

”In 200 meters, make a right turn... then, stay in the right lane”.

Jag hör telefonisten säga ”Hallå?” i andra änden. Men eftersom jag nu kört fel till följd av det plötsliga kommunikationshaveriet hinner jag bara till ett ”Ursäkta, det är min...” innan den kör i gång igen:

”Make a u-turn when possible! Make a u-turn when possible!”.

Klick. 14 minuters kötid åt skogen. Smart telefon, var det.

I kölvattnet av det här ser jag ett behov segla upp på den mobila horisonten. Hur vore det med en ”flightmode light”-funktion?

Något som sätter stopp för oönskad information och håller tillbaka pushnotiser i känsliga lägen, utan att för den sakens skull stänga av all kommunikation?

Sug gärna på den karamellen lite innan ni implementerar fler aspekter av mitt liv i luren, telefontillverkare.