Begriper någon egentligen hur allvarlig Tietos jättekrasch är? När jag skriver det här har vi precis satt ”Perkele” som rubrik över hela förstasidan.

Kunder har vittnat om en vrede jag inte har sett riktas mot en leverantör under mina år på Computer Sweden. Dagstidningarna har skrivit om apotek som inte fungerar.

Men ändå. Vi talar om ett outsourcingbolag som omsätter över 15 miljarder kronor årligen. Som i skrivande stund, nästan på minuten en vecka efter haveriet, fortfarande har kunder vars drift inte är igång. Hundratals apotek som inte kunde få ut medicin till sjuka. Skolor som lamslogs. Minst en bank vars låneverksamhet inte fungerade. I flera dagar, här och där mer än en vecka. ”Jag finner inga ord”, som en kund uttryckte det i CS i fredags.

Så vad gör Tieto i ett sådant läge, det allvarligaste tänkbara för ett sådant företag? Jo, släpper uttalanden om att krisen kan leda till en starkare relation till kunderna. Frågan om kompensation till kunderna viftas bort, trots att det givetvis är noga reglerat i avtalen. Där finns löften om att driften ska vara igång 99,8 procent av tiden. Sådana nivåer är svåra att ta på allvar i dag.

I sin blogg på Computersweden.se går outsourcingexperten Joel Rudh till frontalangrepp. Katastrofen hotar förtroendet för hela branschen, ryter han. Det är svårt att inte hålla med.

Det är mot den bakgrunden man ska se Tietos sätt att tala om sitt eget Pearl Harbor. Sverigechefen Eva Gidlöf må vara medietränad, men läraren måste vara Bagdad Bob.

Många kommer att dra lärdomar av det Tieto ställde till med. Mycket handlar om lagringssystem och tekniska rutiner – konkurrenterna lär se över sina backupsystem.

Men lika mycket handlar om hur man talar med sina kunder när kraschen redan är ett faktum.

Räkna med att ordet ödmjukhet figurerar på Powerpoint en tid framöver.