Kreativa människor är ofta kaotiska. När de startar företag kallar vi dem entreprenörer. Utan briljanta människor skapas få nya företag. Men för att bygga något stort och framgångsrikt behövs också struktur och ordning. Annars får medarbetarna inte rätt lön och Skatteverket inte rätt moms. Vill entreprenören dessutom ta in kapital kräver de flesta investerare till och med mycket struktur. Det anställs folk som får ansvar för ordning och reda.

Kruxet är att strukturerade människor och kaotiska människor ofta inte gillar varandra utan helst slipper att umgås. Om världen vore enkel skulle man haft ett ställe med entreprenörer som spottar fram nya idéer och nya företag, som sedan tas om hand av strukturerade människor någon annanstans som bygger en verksamhetsmaskin.

Strålande upplägg, förutsatt att företaget och dess idéer inte behöver förnyas eller utvecklas. Men så är det ju sällan.

Framgång kräver ständig förändring och anpassning. Alltså behöver de strukturerade och de kaotiska människorna samsas för att det ska bli uthållig framgång. Det är upp till chefen, vd:n eller styrelsen att hitta sätt att få dem att samarbeta och trivas i samma omgivning. En knivig balans.

Jag ser den balansakten som en långsamt svängande pendel som söker jämvikten på en skala med två oacceptabla ytterligheter: byråkrati och kaos. När bolaget växer och utvecklas får man som chef försiktigt svänga pendeln än en aning hit, än en aning dit.

Ett av de bästa måtten på hur väl jag lyckas balansera är vad medarbetarna kommer in på mitt rum och pratar om. Jämvikt råder när strukturfascisternas gnäll om att det råder kaos är lika vanligt som kaotikernas missnöje med byråkratin.

Jag har dock lärt mig att samtalen kan vara lite luriga. De strukturerade människorna är nämligen rustade med ett retoriskt mycket effektivt vapen. Vapnet kallas logik och används för att försvara ädla värden som effektivitet, ordning, produktivitet och liknande ingredienser som även den mest kaotiske kreatören inser behövs.

För visst är det bra om alla vet vad som gäller. Om alla använder samma Powerpointmall. Om alla som pratar med en kund direkt skriver in detaljerna i crm-systemet. Om alla anställda har en tydlig beskrivning av vilka ansvarsområden de har. Eller hur? Som chef är det lätt att ta till sig och uppmuntra initiativ med så ädla mål.

Problemet är att ordning och reda bor granne med byråkratin och det ljuder inget larm när man närmar sig tomtgränsen. Å andra sidan kan man inte bedriva verksamhet i kaos heller, hur nära granne med Gud det än må vara. Framgången bygger på att man rör sig runt pendelns jämviktspunkt.

Men när man står där som chef och svänger pendeln än hit, än dit i fåfäng jakt på lagom kan det vara bra att bestämma sig för vartåt man helst lutar om man tappar balansen.

För egen del vet jag vilken granne jag föredrar. Kreativitet är en gudagåva. Byråkrati är lätt att införa men ett elände att montera ner, så jag lutar åt kaos.