Adobe har det senaste året satsat rejält på att lansera verktyg för webbdesign och webbappar, något som kan vara ett resultat av att Apple inte tillåter insticksprogram till webbläsaren på Iphone och Ipad. Det har gjort Adobes Flash till ett icke-alternativ för formgivare och utvecklare för dessa plattformar. Adobes svar på Apples strategi var först att offentligt kritisera beslutet, men senare att inta en mer pragmatisk hållning och i stället helt enkelt börja erbjuda användarna lösningar. Marknaden har i princip varit helt öppen eftersom ingen annan egentligen har erbjudit verktyg för webbdesign åt gemene formgivare.

I och med lanseringen av CS5.5 i våras lade Adobe in stöd för att bygga appar med Flash för både IOS och Android, och även med Phonegap i Dreamweaver. Med Phonegap bygger man appen med css, html och javascript, och sedan kompilerar man den till en app som installeras och körs på konventionellt sätt i en telefon eller platta. I Dreamweaver finns stöd för kompilering av Phonegap till IOS och Android, men tekniken har i princip stöd för de flesta moderna mobiloperativsystem.

Den 4 oktober köpte Adobe Nitobi, företaget som står bakom Phonegap. Antagligen får vi därmed se ytterligare satsningar på tekniken från Adobe i framtiden.

Under året har också programmet Edge lanserats och släppts som en offentlig betaversion. Där ska man enkelt kunna skapa interaktiva webbplatser. Programmet får ungefär den roll som Flash har för Adobes program. Skillnaden är att med Edge använder man moderna standardiserade komponenter som html5, css och javascript tillsammans med biblioteket Jquery. Då kan resultatet visas och användas även på Apples handhållna enheter. Det nya, jämfört med liknande program, är att du kan jobba vidare med koden som genereras utan problem. Edge kan alltså användas för delar av en webbplats eller webbapp och sedan integreras i ett större projekt.

Även Muse är en del av den här strategin, men det har ett lite annat grepp än de andra verktygen. Framför allt är ambitionen att göra ett program som formgivare som är vana vid Indesign snabbt kan känna sig hemma i. Verktygen liknar dem i Indesign och paletterna är uppdelade på samma sätt. Det finns egentligen inget sätt att komma in i och se eller redigera någon kod förrän man har genererat en sida via exportfunktionen, något som den tilltänkta målgruppen förmodligen uppskattar. Visserligen går det att lägga till godtycklig html i sidorna, men det är snarare att jämföra med att montera en bild och är trots allt inte riktigt samma sak.

Arbetsflödet är tänkt att fungera på ungefär samma sätt som när man skapar en flersidig trycksak i Indesign. Man börjar med att göra sidmallar, typografimallar, objektmallar och färgrutor, efter det skapar man sidor baserade på mallsidor och slutligen formger man sidorna och länkar ihop dem med länkverktyget i en eller flera menyer.

Internt arbetar programmet med sitt eget filformat, på samma sätt som bland annat Indesign. Först när man exporterar sidan genereras all kod, som sedan kan visas i webbläsaren. Det är ungefär som när man exporterar en pdf eller skriver ut från Indesign. Publiceringen sker alltså först när layouten är färdig och klar.

• I sajtplaneringsfönstret strukturerar man och döper varje sida på sajten. Namnen används när man länkar till respektive sida.

• Mallsidor fungerar på samma sätt som i exempelvis Indesign. Objekt på mallsidan speglas till sidor som är baserade på mallen.

Plattformsoberoende program
En sak som gör Muse till lite av en gökunge är att det är byggt med Adobes teknik Air som används för att skapa plattformsoberoende appar. Fördelen är att man kan skriva ett program som fungerar på både Windows och Mac OS X utan att behöva göra anpassningar för varje plattform. Nackdelen är att allt som hör till operativsystemets gränssnitt blir annorlunda. Knapparna, skrollisterna, paletterna och muspekaren beter sig lite ovant.

Det här är något som naturligtvis gäller för samtliga program som är byggda på det här sättet. Ett exempel på udda beteende är att om man dubbelklickar på en typografimall i paletten så hamnar man i namnredigeringsläget i stället för att öppna redigeringsdialogen för mallen. För att komma åt den måste man i stället högerklicka på namnet. Någon palettmeny där man kan välja att redigera mallen finns inte heller. Det här gör att det tar ett tag att komma in i programmet och hitta alla funktioner.

Uppenbarligen är det här en väg som Adobe aktivt har valt att slå in på, i och med att även Edge, som nämnts tidigare, är byggt som Air. Förklaringen är dock helt affärsmässig då Muse enbart kommer att saluföras med en prenumerationsmodell där användaren betalar per år eller månad. Motsvarande prenumerationsmodeller finns även för CS-programmen, men man får anta att en Air-app gör det hela lite lättare för Adobe, och kanske också för användarna.

Adobe erbjuder hosting
Ett komplement till programmet är Adobes webbpubliceringsplattform Business Catalyst (BC). Det passar väl in i Adobes strategi att vända sig till formgivare i stället för programmerare. Enkelt förklarat är BC en hybrid mellan ett webbhotell och ett innehållshanteringssystem (cms). Som användare kan man skapa sajter som byggs i webbläsaren med hjälp av moduler. Exempelvis kan en sajt ha nyhetspublicering, webbmejl och e-handel som hanteras direkt i webbläsaren.

Tanken är att en webbdesigner ska kunna formge och bygga en sajt för att sedan lämna över administrationen av den till kunden, allt utan att behöva blanda in serverprogrammering och databashantering.



Här går det att publicera designen direkt inifrån Muse på BC och på det viset underhålla sajten direkt från layoutverktyget. Tyvärr kan man inte göra samma enkla koppling till sin egen server. För att kunna publicera via till exempel en ftp måste man först exportera sajten till en mapp på hårddisken och sedan ladda upp den manuellt på servern. Det är lite trist eftersom det medför en del pyssel, men inte oöverkomligt mycket.

Man missar möjligheten att bara kunna ladda upp ändringar, vilket stöds av den inbyggda publiceringen till BC. I stället måste man alltid ladda upp hela sajten när den uppdaterats och det kan ta ganska lång tid om sajten är komplex och har många och tunga bilder.

Animering och multimedia
Några funktioner saknas i Muse. Det går inte att skapa enklare animationer och bädda in ljud och video. Det senare är lite oväntat eftersom Adobe sitter på den mest utbredda videouppspelningsplattformen Flash. I och för sig kan det vara något som finns i att-göra-listan och som kanske kommer med i den skarpa versionen eller en senare version. På samma sätt som inbyggt stöd för publicering till egen server saknas just nu, men kan tänkas komma med längre fram i utvecklingen.

Trots det är det lite förvånade eftersom till och med Indesign har stöd för inbäddad video och inbäddat ljud för export både till pdf och html, även om html-exporten därifrån har en del att önska.

Kodens kvalitet
Tittar man lite närmare på vad som kommer ut ur programmet vid export så ser det både rent och snyggt ut. Själva html-koden är förvånansvärt ren och självförklarande. I typografimallarna för stycke kan man enkelt ange vilken tagg som ska genereras och få full kontroll över hur texten märks upp i koden. Samma sak gäller för teckenmallarna. Det är mycket smidigt och logiskt uppdelat. Likheten i struktur och arbetssätt mellan webben och tidningar bli uppenbar, och för den som är van att arbeta med en mallad layout och som dessutom förstår html känns det hela väldigt intuitivt.

• Typografimalls­hanteringen är också bekant, men lite svår att intuitivt navigera. Speciellt för Mac-användare är enbart högerklick varken logiskt eller förutsägbart.

Den css-kod som programmet genererar är också förvånansvärt ren och snygg. Först genereras en global css där en nollställning ingår, förutom några regler som är anpassade till hur Muse hanterar sidgenereringen. I den filen finns också alla typografimallar, och helt enkelt allt som är generellt för hela sajten. Sedan generas en css-fil för varje sida som heter samma sak som sidan. Det här tillsammans med filstrukturen generellt gör det förhållandevis enkelt att jobba vidare med koden på ett eller annat vis, till exempel i Edge för att lägga till animeringar eller i valfri textredigerare för att integrera serverkod som php på sajten.

• Typografimallarna underlättar kvaliteten på den exporterade koden.

Vad genereras egentligen?
Rent tekniskt genereras en html- och css-fil för varje sida, förutom för bilder. Programmet använder också Jquery för de manicker (widgets) som följer med och som kan användas för att skapa menyer, bildspel och olika typer av enklare interaktiva funktioner. Det är html5 och css3 som används, även om det egentligen inte är så speciellt mycket från de senaste specifikationerna som rent konkret genereras. Strukturen i html följer den mer förlåtande html5-specifikationen, och viss css3 förekommer, med bland annat rundade hörn och överrullningseffekter via css-animering.

Inkluderat är också css3pie ett bibliotek som ger Internet Explorer stöd för bland annat rundade hörn och övertoningar i css. Tyvärr använder programmet inte css för just övertoningar, utan i stället genereras bilder. Det är aningen märkligt, men kanske enklare för utvecklarna av programmet.

• Programmet innehåller en hel del små hjälpprogram för att skapa bland annat bildspel, menyer och interaktiva presentationer.