STEG 1: HITTA RÄTT KONTAKT ...

... för dig som har en platt-tv
En platt-tv fungerar bra som datorskärmar. Det gäller framför allt lcd-tv-apparaterna, som i grunden är datorskärmar men med tv-upplösning.

Tyvärr har både lcd och plasma (som är en konkurrerande teknik för platt-tv) sämre upplösning än en datorskärm. Tv-upplösningen 720p (1 280 x 720 pixel) motsvarar exempelvis bara nästan datorskärmsupplösningen xga (1 280 x 960 pixel).

På senare år har dock både tv-apparater och datorer närmat sig varandra och har du en ny dator kan du ofta ställa in precis rätt upplösning, så att den passar för den skärm eller tv som du har kopplat in.

Använder du platt-tv kan du välja mellan flera olika kontakt­alternativ.

Här är de två vanligaste:

Bästa val: hdmi

Hdmi (high definition multimedia interface), har blivit ny standard för att föra över både bild och ljud digitalt mellan exempelvis blu-ray-­spelare och tv. Hdmi ger fantastisk bildkvalitet men är också ett måste om du vill spela upp en blu-ray-film från din dator till tv:n. Blu-ray använder sig nämligen av kopieringsskyddet hdcp som finns inbyggt i hdmi-­standarden.

Blu-ray-spelaren skickar en signal till tv:n via hdmi-kabeln, får ett svar tillbaka och låter bild och ljud föras vidare i kabeln.

Hdmi har lanserats i flera versioner. De absolut vanligaste är hdmi 1.3 och ganska nya hdmi 1.4. Den senare krävs exempelvis om du ska föra över 3d-film till tv:n.

Pålitliga vga

Vga-kontakten, ofta markerad som ”pc” är nästan standard på en platt-tv. Den motsvaras också ofta av en vga-kontakt på datorn. Den överför bilden ­analogt med separat kanal för rött, blått och grönt. Vga klarar hd-upplösning, men inte ljud.

När det gäller ljudet kompletteras ofta de analoga ljudingångarna på en platt-tv med digitala ljudingångar. Läs mer nedan.

... för dig som fortfarande kör tjock-tv
Om du fortfarande har en gammal tjock-tv märker du snart att den tyvärr inte är datorns bästa vän. Orsakerna är flera: den har lägre upplösning än datorerna, den visar inte riktigt hela bilden som förs över och den är utrustad med analoga video- och ljudingångar som ger sämre bild- och ljud­kvalitet.

De kontakter du kan använda är, från bästa till sämsta val:

Bästa val: rgb
Har du en riktigt lyxig tjock-tv är den utrustad med tre kontakter i rad färgade röd, grön och blå. Det är antingen en komponent-­kontakt (där bilden överförs i tre komponenter som markeras ypbpr) eller rgb-kontakt (markeras rgb) där signalen för rött, blått och grönt skickas separat.

Komponentkontakter finns ibland på grafikkort till stationära, ibland på en separat adapter som du kan plugga in i en särskild port i grafikkortet.

Bra kvalitet med s-video

S-video är en analog videokontakt som sänder ljusstyrka och färgstyrka separat. Kvaliteten är betydligt bättre än komposit (se nedan) och fram till för ett par år sedan var s-video mer eller mindre ­standard på såväl bärbara som stationära datorer. Numera är det inte alls samma självklarhet.

Smidiga scart är opålitlig

Scart-kontakten är mer eller mindre standard på tjock-tv-apparater. Den användes bland annat till gamla tiders videoband­spelare. Ibland finns det flera kontakter att välja på så att du kan koppla in flera apparater.

Fördelen med scart är att den skickar både bild och ljud i samma kabel. precis som för hdmi på en platt-tv.

Nackdelen är att olika scart-kontakter använder olika standarder. De sämsta använder kompositvideo, de näst bästa s-video och de bästa rgb. Det finns många adaptrar med en scart-kontakt i ena ändan och olika separata kontakter i andra ändan.

Komposit är sämst

Nästan alla tjock-tv-apparater har en extra videoingång av det här slaget. Den bakar ihop all videoinformation i en analog signal och ger en ganska blaskig bild. Ofta sitter de röd- och vitfärgade analoga ljudingångarna precis bredvid den här gula kontakten.