Vi har haft ovälkommet besök den senaste veckan. Intern it-revision. Tyska gubbar med mustasch men utan humor. De tog största konferensrummet i besittning och har nu ägnat fem hela arbetsdagar åt att försöka hitta brister i våra rutiner.

Det här med admistration och strikta rutiner är inte min paradgren, men med åren har jag lärt mig att hantera de som har detta som sitt yrke. Att kunna lugna en revisor är överlevnadskritiskt för oss cio:er, för har man lyckats stressa upp dem vid ett tillfälle återhämtar sig nämligen aldrig deras förtroende. Man är fast för evigt ned ett ändlöst grävande efter tecken på att Företaget inte har koll och den som söker skall finna...

Förr i tiden hände det att jag försökte charma dem men jag är mycket mer mer raffinerad nu och hanterar i princip bara revisorerna indirekt. Min finskfödda driftchef Minna har riktigt fint handlag med dem och är definitivt ett segervapen i denna viktiga battle.

Med en mental mustasch och järnkoll håller hon tyskarna i ett järngrepp. Hon är grymt effektiv, supertydlig och totalt orädd. Hon svarar på revisiorernas frågor, varken mer eller mindre. Hon darrar inte på manschetten. I Minnas vokabulär saknas ord som; kanske, eventuellt, osäker, möjligtvis.

Det finns dock några saker som jag inte får delegera till henne och i dag var det dags för mig att göra en liten insats. Chefsmustaschen ger mig först några enkla frågor kring rutiner. Går bra. Sedan kommer frågan jag inte vill ha: ”kan du ta fram tredjepartsavtalet med er underleverantör X?” Jag har inte en jävla aning. Noll.Tittar in bland mina miljarder pärmar som står blandade med lösa papper i total anarki. Sträcker planlöst ut handen och greppar en pärm. Stiff upper lip, hjärtklappning. Slår på måfå upp en sida. Där är avtalet! Tack Gud.

Har ni järnkoll eller fruktar du också revisorernas besök? Du kanske rentav själv är revisor och dödsless på slarviga it-chefer? Ta chansen, mejla mig ditt hjärtas mening!