När staten blev skyldig att ta emot och skicka e-faktura för fyra år sedan hoppades man på att det skulle dra upp användningen generellt. Men fortfarande verkar papperet bita sig fast i fakturavärlden.

Har det gått trögare än ni trodde?

– Ja. Men av våra leverantörsfakturor är nu runt en femtedel elektroniska. För fyra år sedan var i stort sett allt på papper. Samtidigt har det centrala initiativet helt klart ökat e-fakturorna i stort. Nu kan fler företag kan skicka e-faktura än för fyra fem år sedan.

– Nästa år ska vi också hantera e-beställningar i staten och då får vi samma roll som vi haft när det gäller e-fakturor – det blir en extra skjuts i och med att hela processen kan knytas ihop elektroniskt. Det kan kännas som att det står och stampar nu men det kommer att hända saker framöver.

Många företag klagar på bristen på gemensamma standarder? Hur ser du på det?

– Det är olika i olika branscher. Tillverkande industri har hållit på med e-faktura i decennier. Även om det finns bra it-stöd är det ibland problem med att trafiken inte fungerar mellan operatörer.

– Där tror jag att Peppol-projektet kommer att vara en lösning som kan överbrygga en del av de problemen. Det drivs av EU-kommissionen och har som mål att möjliggöra e-handel och e-upphandling inom Europa – över landsgränserna.

Är det rimligt att olika branscher har olika standarder – kunde det inte räcka med en standard?

– I grunden är det samma standard hos de flesta – det handlar om edifact. Sedan kommer även xml som i dag är moget och ökar i användning. Att standarderna sedan tillämpas på olika sätt får vi leva med. Fakturor hanteras olika – en el-faktura är inte detsamma som en faktura för en vara.

Många talar om att frågan är lågt prioriterad internt – är det din bild också?

– När vi talar med folk på myndigheterna efterlyser de ofta hårdare formella krav för att frågan ska lyftas internt. Det är viktigt att ledningen ger ett tydligt stöd.