Våra senaste 
Av
| 
CS chefredaktör Jörgen Lindqvist om den cyniska kulturen
Det sägs att huspriserna har gått upp de senaste månaderna i San Francisco på grund av Facebooks börsnotering. Jag vet inte om det är sant, men det går fler miljonärer och miljardärer på Silicon Valleys gator nu än för två veckor sedan. Men det finns många där borta som inte har lika mycket guld i fickorna.
Efter en av världens största börsintroduktioner, där ett gäng trettioåringar blivit omåttligt rika, är det lätt att glömma bort att startupföretag inom it fungerar ungefär som i fotboll eller musik. Många vill bli stjärnor, få blir det. Talangen har en del, viljan har en hel del också. Men få kombinerar de två förutsättningarna och kan ta sig hela vägen.
Detsamma gäller inom it i Silicon Valley. När jag bodde och jobbade som journalist där insåg jag snabbt att det finns många sorgliga existenser inom startupkulturen. Det är fullt av konstiga människor som befolkar forum och konferenser med bisarra idéer och projekt, eller så försöker de sälja in det någon annan kom på ett halvår tidigare.
Den lyckade entreprenören är en så viktig framgångsmyt att i stort sett alla inom it jämför sig med de största och rikaste företagsbyggarna. Inget annat duger och därmed blir självkänslan snabbt lidande om man saknar företagsframgångar.
Att vara arbetslös i Sverige är inte kul, men att vara det i ett så tävlingsinriktat område som Silicon Valley är tuffare. Det finns bara plats för några aktörer inom varje nisch och antingen lyckas du och belönas rikligt eller så glöms du bort direkt (tänk mikrobloggen Jaiku, vem använder den i dag?).
Vad är resultatet av det här? Jo, de framgångsrika får allt, medelmåttorna får jobb hos de framgångsrika och den som inte lyckas med sina bolagsplaner stämplas som paria.
Vi i den övriga världen välsignas med utmärkta it-tjänster, hårdvara och system som underlättar vår vardag både på jobbet och privat.
Cyniskt? Självklart. Men både du och jag konsumerar dagligen de tjänster som den kulturen föder.
Efter en av världens största börsintroduktioner, där ett gäng trettioåringar blivit omåttligt rika, är det lätt att glömma bort att startupföretag inom it fungerar ungefär som i fotboll eller musik. Många vill bli stjärnor, få blir det. Talangen har en del, viljan har en hel del också. Men få kombinerar de två förutsättningarna och kan ta sig hela vägen.
Detsamma gäller inom it i Silicon Valley. När jag bodde och jobbade som journalist där insåg jag snabbt att det finns många sorgliga existenser inom startupkulturen. Det är fullt av konstiga människor som befolkar forum och konferenser med bisarra idéer och projekt, eller så försöker de sälja in det någon annan kom på ett halvår tidigare.
Den lyckade entreprenören är en så viktig framgångsmyt att i stort sett alla inom it jämför sig med de största och rikaste företagsbyggarna. Inget annat duger och därmed blir självkänslan snabbt lidande om man saknar företagsframgångar.
Att vara arbetslös i Sverige är inte kul, men att vara det i ett så tävlingsinriktat område som Silicon Valley är tuffare. Det finns bara plats för några aktörer inom varje nisch och antingen lyckas du och belönas rikligt eller så glöms du bort direkt (tänk mikrobloggen Jaiku, vem använder den i dag?).
Vad är resultatet av det här? Jo, de framgångsrika får allt, medelmåttorna får jobb hos de framgångsrika och den som inte lyckas med sina bolagsplaner stämplas som paria.
Vi i den övriga världen välsignas med utmärkta it-tjänster, hårdvara och system som underlättar vår vardag både på jobbet och privat.
Cyniskt? Självklart. Men både du och jag konsumerar dagligen de tjänster som den kulturen föder.
