Ytan är den enskilt viktigaste faktorn som bestämmer en sensors prestanda. En större yta innebär mer insamlat ljus och därmed bättre bildkvalitet. Men, större sensoryta innebär också större objektiv och klumpigare kamerahus. Det är bara att ställa G1 X bredvid föregångaren G12 och titta på frontlinsens storlek. Nu har Canon faktiskt lyckats bygga en häpnadsväckande kompakt fyragångers zoom till G1 X, men när du startar kameran och objektivet åker ut är det en rätt rejäl pjäs.

Ljusstarkt objektiv
Objektivet är överraskande ljusstarkt med maxbländare på 2,5-5,8. Det har som sagt 4 gångers zoomomfång motsvarande 28-112 millimeter. Inte så imponerande vidvinkel alltså. G1 X har en primitiv liten optisk sökare, du har framför allt glädje av den när du tar bildserier då bildskärmen har svårt att hänga med. Kameran har blixtsko och kan hantera Canons vanliga blixtar.
Kameran startar upp snabbt. Du sköter zoomen med en klassisk vippknapp runt avtrycket. Tyvärr går zoomning lite segt och det är väldigt svårt att få någon precision i hur långt du zoomar. Det blir gärna en hel del duttande fram och tillbaka innan du får den bildvinkel du är ute efter. Vi saknar verkligen en zoomring som hos Fujifilm X10. Autofokusen är lite som zoomen, hyfsat snabb, men det blir lätt lite velande hit och dit.
En av flera positiva effekter av en större sensor är ett mindre skärpedjup. Det är trevligt att kunna få oskarpa bakgrunder som lyfter fram huvudmotivet. Men mindre skärpedjup kombinerat med långsam kontrastdetekterande autofokus gör att du lite ofta får vänta att ta bilden eftersom kameran jagar fokus. G1 X påminner mycket om de första generationerna av Olympus spegelfria Pen-kameror där du fick samma beteende.

Hanteringen av G1 X är smidig tack vare rejäla knappar och reglage som sitter bra till och som går att använda även med tunna handskar. Du kan ställa in en mängd saker direkt utan att behöva bläddra runt i menyerna.
Våra senaste 































