Våra senaste 
Av
Har vi tröttnat på Facebook?
Hur ser framtiden ut för den otroligt populära sajten, som totalt dominerar många svenskars sociala onlinetillvaro? Här är tre röster om utvecklingen.
Tommie Nordholm, frilansande marknadsstrateg
– Trenden att det är ”Facebook eller inget” håller på att brytas. Det handlar dock på intet sätt om att Facebook håller på att tappa ägandeskapet om att vara den webbaserade sociala hubben, utan snarare om att omvärlden och användarnas digitala erfarenhet skapar ett nytt djup till plattformen. Sociala appar och webbplattformar boomar utifrån behov och nischning, men att dessa system skulle ta över den sociala kopplingen känns mindre troligt.
– Anledningen är främst att de flesta av dessa skapar en interaktion mellan människor utifrån en specifik funktion, eller en väldigt specifik kontext, vilket betyder att ekosystemet för att dela dessa händelser brett fortfarande har ett gediget existensberättigande.
Och när vi kopplar ihop detta resonemang med två av Facebooks större ändringar i närtid, implementationen av tidslinjen samt stories, klarnar bilden. Facebook vill att vi ska dokumentera, organisera och spara allt vi gör. Med en verbifiering och delning av allt från ”lagar mat” till ”pinnar en bild” och ”tittar på Mad Men” breddas inte bara möjligheten för interaktion med andra plattformar utan även potentiella annonslösningar. Det attraherar marknaden ytterligare och därigenom användarna. Facebooks Mark Zuckerberg sa på F8-konferensen i september 2011 att tidslinjen är ”a new way to express who you are”, att uttrycka vem du är. Det är i betydelsen av dessa ord som framtiden ligger.
– Facebook kommer än mer att utvecklas mot ett fundament för att sprida information om vad vi gör, när vi gör det och hur vi gör det.
Henriette Weber, webbstrateg
– Jag tror att människor är lite trötta på det linjära upplägget hos Facebook. Facebook måste vara försiktigt så att det inte känns gammelmodigt. För många har företaget blivit lite av ”Microsoft bland de sociala medierna”. Jag undrar vilken av de sociala sajterna som kommer att köpa Pinterest, något jag tror kommer att hända snart. Antagligen blir det Facebook.
Det vi ser just nu är att Facebook inte bara sysslar med innovation mer eller mindre framgångsrikt. De köper den också. Det är en social infrastruktur som mer och mer liknar den ursprungliga infrastrukturen på nätet med ett socialt lager på toppen.
Mattias Swenson, entreprenör och grundare av Bloglovin
– Det är en jakt efter identitet. Efter ett tag slutar man att identifiera sig med det som händer på Facebook. Det känns inte relevant längre, om du har lagt till alldeles för många som du inte är intresserad av. Motreaktionen är att man börjar med till exempel Path. Jag har åtta vänner på Path. Path och Instagram har blivit platser där jag följer folk jag är intresserad av på riktigt och inte bara vill veta när de fyller år.
– En kompis till mig har en blogg där hon inte lägger upp något innehåll själv. Hon lägger bara upp andras innehåll. Hon är ett filter. Det går mot att alla blir producenter, även om man inte alltid skapar ursprunget själv.
Hur ser framtiden ut för den otroligt populära sajten, som totalt dominerar många svenskars sociala onlinetillvaro? Här är tre röster om utvecklingen.
Tommie Nordholm, frilansande marknadsstrateg
– Trenden att det är ”Facebook eller inget” håller på att brytas. Det handlar dock på intet sätt om att Facebook håller på att tappa ägandeskapet om att vara den webbaserade sociala hubben, utan snarare om att omvärlden och användarnas digitala erfarenhet skapar ett nytt djup till plattformen. Sociala appar och webbplattformar boomar utifrån behov och nischning, men att dessa system skulle ta över den sociala kopplingen känns mindre troligt.
– Anledningen är främst att de flesta av dessa skapar en interaktion mellan människor utifrån en specifik funktion, eller en väldigt specifik kontext, vilket betyder att ekosystemet för att dela dessa händelser brett fortfarande har ett gediget existensberättigande.
Och när vi kopplar ihop detta resonemang med två av Facebooks större ändringar i närtid, implementationen av tidslinjen samt stories, klarnar bilden. Facebook vill att vi ska dokumentera, organisera och spara allt vi gör. Med en verbifiering och delning av allt från ”lagar mat” till ”pinnar en bild” och ”tittar på Mad Men” breddas inte bara möjligheten för interaktion med andra plattformar utan även potentiella annonslösningar. Det attraherar marknaden ytterligare och därigenom användarna. Facebooks Mark Zuckerberg sa på F8-konferensen i september 2011 att tidslinjen är ”a new way to express who you are”, att uttrycka vem du är. Det är i betydelsen av dessa ord som framtiden ligger.
– Facebook kommer än mer att utvecklas mot ett fundament för att sprida information om vad vi gör, när vi gör det och hur vi gör det.
Henriette Weber, webbstrateg
– Jag tror att människor är lite trötta på det linjära upplägget hos Facebook. Facebook måste vara försiktigt så att det inte känns gammelmodigt. För många har företaget blivit lite av ”Microsoft bland de sociala medierna”. Jag undrar vilken av de sociala sajterna som kommer att köpa Pinterest, något jag tror kommer att hända snart. Antagligen blir det Facebook.
Det vi ser just nu är att Facebook inte bara sysslar med innovation mer eller mindre framgångsrikt. De köper den också. Det är en social infrastruktur som mer och mer liknar den ursprungliga infrastrukturen på nätet med ett socialt lager på toppen.
Mattias Swenson, entreprenör och grundare av Bloglovin
– Det är en jakt efter identitet. Efter ett tag slutar man att identifiera sig med det som händer på Facebook. Det känns inte relevant längre, om du har lagt till alldeles för många som du inte är intresserad av. Motreaktionen är att man börjar med till exempel Path. Jag har åtta vänner på Path. Path och Instagram har blivit platser där jag följer folk jag är intresserad av på riktigt och inte bara vill veta när de fyller år.
– En kompis till mig har en blogg där hon inte lägger upp något innehåll själv. Hon lägger bara upp andras innehåll. Hon är ett filter. Det går mot att alla blir producenter, även om man inte alltid skapar ursprunget själv.
