Våra senaste 
Av
| 
Jag tvekade in i det sista. Inte ens när jag hade kommit fram till kassan var jag säker, men till slut plockade jag fram plånboken och betalade.
Året var 1989, och som nybliven journaliststudent insåg jag att det var dags att skaffa dator. Problemet var att jag inte visste vilken. Valet stod mellan brittiska Amstrad och tyska Schneider. Båda hade sina fördelar, och att det till sist blev tysken var mest en slump. Att den hade ett operativsystem från Microsoft brydde jag mig inte om – och det var först senare som jag förstod hur viktigt valet var.
Det visade sig nämligen att det snabbt började utvecklas program som tillbehör till min Schneider-pc. För Amstrads egna datorsystem fanns det ingenting, och snart försvann det från marknaden.
Just nu befinner jag mig i samma dilemma. Jag funderar på att köpa en smart-tv, men vet inte vad jag ska välja. Väljer jag fel blir jag samma “loser” som Amstrad-användare.
Till skillnad från när det gäller datorer, smarta telefoner och surfplattor finns det nämligen ingen gemensam standard för smarta tv-apparater och medieboxar. LG, Sony, Samsung och de andra tillverkarna utvecklar sina egna system, och det gör att utbudet av appar är skralt.
Förklaringen till genombrottet både för persondatorer och smarta telefoner handlar om standard. Om det finns en gemensam standard oberoende av tillverkare blir det intressant att utveckla program och tillbehör. Har däremot varje tillverkare sitt eget system blir kundbasen för liten.
När jag har pratat med folk inom mediebranschen är bristen på standard en av förklaringarna till att det inte tas fram speciellt många spännande smart-tv-tjänster.
För om vi ska vara krassa så sker inte den mest intressanta utvecklingen hos hårdvarutillverkarna. Det var inte IBM som utvecklade Word, Firefox eller Sims – och det var inte Samsung som utvecklade Wordfeud, Instagram eller Angry Birds.
Kreativiteten och nytänkandet hittar vi snarare i pojk- och flickrum runt om i världen, och det borde ligga i allas intresse att stödja den här utvecklingen.
Ska smarta tv-apparater få samma genombrott som exempelvis smarta telefoner tror jag att hårdvarutillverkarna måste gräva ned stridsyxorna. Visst är det bra att de konkurrerar med bildkvalitet, ljudsystem, storlek och design. Visst är det utmärkt att de tar fram egna menyskal, på samma sätt som smartphone-tillverkarna gör. Men jag önskar att de kunde enas om en gemensam standard i grunden som gör att vi kan använda samma appar.
I somras lanserade Philips, LG, Sharp och Toshiba en gemensam plattform för tv-appar. Det är ett utmärkt första steg, och jag hoppas att övriga tillverkare ansluter sig.
Det finns egentligen bara ett företag som har lyckats gå sin egen väg, och det lysande undantaget heter Apple. Det har konsekvent satsat på låsta system, men det har ändå lyckats. Det här gäller både datorer (Mac), musikspelare (Ipod), telefoner (Iphone) och surfplattor (Ipad).
Men ska vi vara ärliga har varken LG, Sony eller Samsung samma ställning som Apple, och jag tvivlar på att någon av dem har kraften att lyckas skapa en egen låst värld.
Att isolera sig fungerar för Apple. Ingen annan.
Nyckeln till framgång ligger i stället i det öppna. Ett företag som låser sig riskerar att dö ut, på samma sätt som Amstrad en gång gjorde.
Martin Appel
Året var 1989, och som nybliven journaliststudent insåg jag att det var dags att skaffa dator. Problemet var att jag inte visste vilken. Valet stod mellan brittiska Amstrad och tyska Schneider. Båda hade sina fördelar, och att det till sist blev tysken var mest en slump. Att den hade ett operativsystem från Microsoft brydde jag mig inte om – och det var först senare som jag förstod hur viktigt valet var.
Det visade sig nämligen att det snabbt började utvecklas program som tillbehör till min Schneider-pc. För Amstrads egna datorsystem fanns det ingenting, och snart försvann det från marknaden.
Just nu befinner jag mig i samma dilemma. Jag funderar på att köpa en smart-tv, men vet inte vad jag ska välja. Väljer jag fel blir jag samma “loser” som Amstrad-användare.
Till skillnad från när det gäller datorer, smarta telefoner och surfplattor finns det nämligen ingen gemensam standard för smarta tv-apparater och medieboxar. LG, Sony, Samsung och de andra tillverkarna utvecklar sina egna system, och det gör att utbudet av appar är skralt.
Förklaringen till genombrottet både för persondatorer och smarta telefoner handlar om standard. Om det finns en gemensam standard oberoende av tillverkare blir det intressant att utveckla program och tillbehör. Har däremot varje tillverkare sitt eget system blir kundbasen för liten.
När jag har pratat med folk inom mediebranschen är bristen på standard en av förklaringarna till att det inte tas fram speciellt många spännande smart-tv-tjänster.
För om vi ska vara krassa så sker inte den mest intressanta utvecklingen hos hårdvarutillverkarna. Det var inte IBM som utvecklade Word, Firefox eller Sims – och det var inte Samsung som utvecklade Wordfeud, Instagram eller Angry Birds.
Kreativiteten och nytänkandet hittar vi snarare i pojk- och flickrum runt om i världen, och det borde ligga i allas intresse att stödja den här utvecklingen.
Ska smarta tv-apparater få samma genombrott som exempelvis smarta telefoner tror jag att hårdvarutillverkarna måste gräva ned stridsyxorna. Visst är det bra att de konkurrerar med bildkvalitet, ljudsystem, storlek och design. Visst är det utmärkt att de tar fram egna menyskal, på samma sätt som smartphone-tillverkarna gör. Men jag önskar att de kunde enas om en gemensam standard i grunden som gör att vi kan använda samma appar.
I somras lanserade Philips, LG, Sharp och Toshiba en gemensam plattform för tv-appar. Det är ett utmärkt första steg, och jag hoppas att övriga tillverkare ansluter sig.
Det finns egentligen bara ett företag som har lyckats gå sin egen väg, och det lysande undantaget heter Apple. Det har konsekvent satsat på låsta system, men det har ändå lyckats. Det här gäller både datorer (Mac), musikspelare (Ipod), telefoner (Iphone) och surfplattor (Ipad).
Men ska vi vara ärliga har varken LG, Sony eller Samsung samma ställning som Apple, och jag tvivlar på att någon av dem har kraften att lyckas skapa en egen låst värld.
Att isolera sig fungerar för Apple. Ingen annan.
Nyckeln till framgång ligger i stället i det öppna. Ett företag som låser sig riskerar att dö ut, på samma sätt som Amstrad en gång gjorde.
Martin Appel
