Microsoft kommer under hösten att släppa en ny version av operativsystemet Windows. Serverversionen Windows Server 2012 (WS2012) är fullpackad med nyheter. I den här första delen av vår artikelserie om produkten kommer vi att titta på den nya versionen av hypervisorn Hyper-V och de nya funktionerna på nätverksnivå som ingår. I kommande delar arbetar vi oss igenom övriga områden – inte missa!


Nyheter i Hyper-V
Det råder ingen tvekan om att Microsoft har gett produktgruppen som utvecklar Hyper-V närmast obegränsade resurser. Företaget verkar ha bestämt sig för att försöka slå ut huvudkonkurrenten VMware med denna tredje version av hypervisorn, och faktum är att de kommer nära och ibland till och med förbi VMware funktionsmässigt.

Microsoft lovar dessutom att även denna gång släppa en gratisversion av operativsystemet Hyper-V Server, vilket så klart gör det hela ännu mer tilltalande.

Skalbarheten på en vm har ökat kraftigt, den kan nu vara bestyckad med 1 terabyte ram, 64 terabyte stora diskfiler samt 32 virtuella processorer (vcpu), det vill säga samma vcpu- och minnesmängd som VMware Vsphere 5 klarar av i dag.


Flytta vm under drift
En betydande nyhet är möjligheten att under drift flytta en vm från en värdserver till en annan utan delad lagring, det enda som behövs är en nätverksförbindelse. Värdservrarna behöver heller inte vara i samma domän eftersom ett certifikat kan användas för verifiering av identitet, något som öppnar för intressanta lösningar för hostingföretag som därmed enkelt kan vara sekundärsajt för många olika externa företag.

Nya funktioner i Hyper-V gör det också möjligt att behålla samma ip-adress på en vm som flyttas, trots att denna förstås kommer att hamna på ett annat ip-subnät om den flyttas till en annan fysisk plats.

Det här är en fantastisk funktion som gör det enkelt att byta hostingföretag eller placera en vm i molnet under vissa tider på dygnet utan att i övrigt behöva göra några förändringar på vm:en.
Enkelt förklarat fungerar tekniken så att varje vm har två adresser, en som en vm tror sig ha och en som faktiskt används på det fysiska nätverket. På så vis kan samma ip-adress användas av flera olika vm trots att de befinner sig på samma fysiska nätverk, och du slipper dessutom skapa vlan för att separera olika vm från varandra.


Tvilling bra vid olycka
Hyper-V 3.0 innehåller också en replikeringsfunktion vilket innebär att du kan skapa en tvillingkopia av en vm på en annan värdserver, som troligen står på en annan geografisk plats. Om någon form av katastrof inträffar på primärsajten kan du lätt starta dina servrar på den sekundära sajten.

Replikeringen sker var femte minut och frekvensen är inte konfigurerbar, vilket känns lite synd. Efter den initiala kopieringen av en vm är det endast förändringar som skickas över nätverket och du kan lätt reversera replikeringsriktningen mellan värdservrarna.