En 80-talsdator som banade väg för dagens vanligaste mobilplattform var 32-bitarsdatorn Acorn Archimedes, byggd 1987 av brittiska Acorn Computers runt den egenutvecklade Risc-baserade processor.
I praktiken var Archimedes en direkt uppföljare till företagets tidigare storsäljare BBC Micro och BBC Master vilka båda använde åttabitarsprocessorn MOS 6502. Bakåtkompatibiliteten behölls med en 6502-emulator.
Archimedes släpptes i juni 1987 i fyra olika utföranden. Modell A305 och A310 med 512 respektive 1024 kilobyte arbetsminne riktade sig till hemanvändarna. A410 och A440 skulle tilltala företagsanvändarna med sitt hårddiskstöd och större expansionsmöjligheter.
Godkänt av kritikerna
Datorn fick ett gott mottagande av kritikerna som beskrev systemet som moget men med stor framtidspotential, och prestandamässigt sopade Arm2-processorn banan med till exempel Motorolas 68000.
Archimedes sålde bra i Storbritannien men intresset utanför utbildningssektorn förblev svagt. När konkurrensen från Mac och pc växte sig starkare fasades Archimedes ut till fördel för Acorns nästa hårdvarusatsning Risc PC.
Att Arm-avdelningen blev ett eget bolag 1990 berodde på att Apple såg potential för den energieffektiva arkitekturen i portabla produkter.
Vem kunde ana att just processorarkitekturen Arm hela 25 år senare skulle sitta i 95 procent av alla världens smarta mobiler?
Acorn Archimedes 310
Försäljningspris: 875 brittiska pund då, vilket motsvarar cirka 18 000 kronor i dagens penningvärde.
Processor: Arm2 (32-bitar Risc), 8 megahertz
Extraprocessorer: Memc för minne, Vidc för video och ljud, Ioc för i/o.
Minne: 1 megabyte
Operativsystem: Arthur, senare Risc os
Expansionsplatser: 2
Ljud: 8 kanaler i stereo
Grafik: Maximalt 256 färger och 640 x 512 bildpunkter samt monokromt högupplöst läge.
Filmtips: Ett mustigt porträtt av personerna bakom de brittiska datortillverkarna Acorn och Sinclair finns i filmen ”Micro Men” av Saul Metzstein från 2009.
”Det var inte en leksak, den hade potential”
I tonåren var han under slutet av 1980-talet aktiv i den legendariska Commodore 64-gruppen Triad, där han under namnet The Janitor knäckte kopieringsskydd i spel och kodade introsekvenser.
– Jag skolkade dagligen från min gymnasieskola för att gå till datorklubben ett kvarter bort. Den mest intensiva tiden var nog 1986–1988. Ungefär då började Amiga bli stor i mina vänskapskretsar, berättar
Pär Winzell, som i stället valde att se åt ett annat håll.
– Amigan kändes mer som en kuriosa, en övermogen C64. Pc var jag aldrig intresserad av. Archimedes däremot lät riktigt intressant med sin spännande Risc-processor. Det var ingen leksak, den hade potential. Det var en elegant, genomtänkt arkitektur med ett riktigt bra operativsystem, minns Pär Winzell.
På en datormässa i London omkring 1988 upptäckte han Zarch, ett spel utvecklat specifikt för Acorn Archimedes. 3d-motorn var imponerande för sin tid och något Pär aldrig sett tidigare, men ofta drömt om.
Kort därefter skaffade han en Archimedes 310 efter lite detektivarbete, då det definitivt inte var en dator som kunde köpas i första bästa svenska datoraffär.
Vad använde du datorn till?
– Huvudändamålet var programmering. Jag skrev en liten raytracer, jag skrev rutiner för att hantera polygoner, dela dem itu och rita dem vackert på skärmen. Jag hade ingen direkt plan; för mig har det alltid först och främst handlat om att bemästra ett system, säger Pär Winzell, som också experimenterade en del med komprimeringsalgoritmer.
När studierna kom igång 1990 lockade datorsalarnas dyra Unix- och Sun-maskiner betydligt mer.
– Min Archimedes fick stå kvar hemma hos mina föräldrar, där jag då och då använde den för att koppla upp mig via modem.
I slutändan gavs datorn bort. I dag arbetar Pär Winzell på det amerikanska spelföretaget Three Rings, naturligtvis som
programmerare.
Våra senaste 





































