Våra senaste 
Av
| 
För att förstå Super Nintendos framgång måste vi backa bandet. Nintendos tidigare konsol, Nintendo Entertainment System, Nes, hade gått riktigt bra. Den var den första riktigt framgångsrika konsolen och hade en tydlig och ung målgrupp. Men mot slutet av 1990-talet var det dags för Nintendo att ta nästa stora tekniska steg framåt.
– På den tiden var det större trappsteg för varje ny konsol. I dag är det inte lika dramatisk skillnad, varje ny generation skiljer sig inte lika mycket från föregångaren. Då gick man från 16 färger till 256 färger. Man fick plats med fler pixlar. Det blev visuellt vackrare spel, förklarar Martin Lindell, förläggare på Pan Vision.
Nintendos första konsol hade ingen direkt konkurrens, det var först på 90-talet det kom en riktigt stark i Segas Mega Drive.
Då försvann Nintendos starka grepp om marknaden. Men trots att Mega Drive kom ut redan under det sena 1980-talet i Japan hade inte Nintendo varit särskilt snabb att få ut sin egen efterföljare. Först 1992 kom Super Nintendo till Europa, två år efter att konkurrenten Sega lanserat sin Mega Drive.
– Om Nintendo varit lite rappare kanske de skulle ha kunnat mota Sega innan de hade börjat ta marknadsandelar i USA och Europa, säger Martin Lindell. Ytterligare en orsak som gjorde det svårt att upprepa den första generationens enorma framgång var hur Nintendo hanterade spelproduktionen. Till skillnad från konkurrenterna var Nintendo mycket hårda med hur spelen skulle vara, och underleverantörerna fick enbart släppa fyra spel var. Detta höll visserligen uppe kvaliteten, men följaktligen fanns det inte så många spel att välja mellan.
– När Super Nintendo väl kom ut, var det ingen som hade haft tillgång till spelet innan. Oberoende spelutvecklare kom mycket senare. Det var ett problem. Helt plötsligt kunde Sega göra reklam på en helsida i en tidning där en kille står med över 80 spel, säger Martin Lindell.
– På den tiden var det större trappsteg för varje ny konsol. I dag är det inte lika dramatisk skillnad, varje ny generation skiljer sig inte lika mycket från föregångaren. Då gick man från 16 färger till 256 färger. Man fick plats med fler pixlar. Det blev visuellt vackrare spel, förklarar Martin Lindell, förläggare på Pan Vision.
Nintendos första konsol hade ingen direkt konkurrens, det var först på 90-talet det kom en riktigt stark i Segas Mega Drive.
Då försvann Nintendos starka grepp om marknaden. Men trots att Mega Drive kom ut redan under det sena 1980-talet i Japan hade inte Nintendo varit särskilt snabb att få ut sin egen efterföljare. Först 1992 kom Super Nintendo till Europa, två år efter att konkurrenten Sega lanserat sin Mega Drive.
– Om Nintendo varit lite rappare kanske de skulle ha kunnat mota Sega innan de hade börjat ta marknadsandelar i USA och Europa, säger Martin Lindell. Ytterligare en orsak som gjorde det svårt att upprepa den första generationens enorma framgång var hur Nintendo hanterade spelproduktionen. Till skillnad från konkurrenterna var Nintendo mycket hårda med hur spelen skulle vara, och underleverantörerna fick enbart släppa fyra spel var. Detta höll visserligen uppe kvaliteten, men följaktligen fanns det inte så många spel att välja mellan.
– När Super Nintendo väl kom ut, var det ingen som hade haft tillgång till spelet innan. Oberoende spelutvecklare kom mycket senare. Det var ett problem. Helt plötsligt kunde Sega göra reklam på en helsida i en tidning där en kille står med över 80 spel, säger Martin Lindell.
